Hakar på trenden

En lättpåverkad person som jag är (i vissa avseenden i alla fall, ibland) nappar jag på trenden med tidiga morgonbilder. En kvarts Peter eller något ditåt skulle detta kunna kallas för kanske? 

Har annonserat tydligt redan tidigare att jag inte är morgonpigg, men några möjligheter finns att få tidiga morgonbilder ändå: 1) Jag går inte och lägger mig förrän morgonen har kommit. 2) Jag vaknar på grund av sömnbesvär, kan inte somna om och går upp och går ut. 3) Jag beger mig till Polcirkeln (till gamla hemtrakter) under rätt tid på sommaren och slipper fundera på när det är tidig morgon. Alla timmar på dygnet flyter ju samman då.

En ytterligare variant, att ställa in klockan på en tidig morgontimme existerar knappeligen alls för min del, annat än vid mycket särskilda tillfällen, typ en tidig flygresa med anledning av en stundande semesterresa. I ännu mer sällsynta fall har detta också inträffat, t.ex. inför fågelskådning ett par år sedan. Väckning kl 02.30 var det; tyckte nästan inte att det var värt att lägga sig ens... Men, vilka fina och intressanta timmar upplevde man sedan vid fågelmarkerna!

Men den här gången någon vecka sedan gällde variant nr 2. Vaknade vid 03.30 helt utan anledning, en timme senare gav jag upp då jag kom på den lysande idén att utnyttja tiden till något bättre än att invänta förgäves på att få sova mer. Ut och fota!  

Tittar man noga ser man att lite dimma ligger över havet.

Och så går solen upp. Vilket underbart ljus.

Bilden nedan är nästan en exakt kopia av en bild tagen förra året . Fast den bilden tog jag på kvällen. 

Nu har det blivit så väldigt harmoniskt och gulleputtenuttigt med dessa bilder så varför inte bryta in med något mer brutalt, t.ex. med ställningen med morgonpigga kråkor. Och det är samma tidiga morgontimme fortfarande.

Det blev mängder med blomsterbilder sedan också, fotar faktiskt växter av allehanda slag av och till, men är inte speciellt inspirerad av att publicera den typen av bilder av någon anledning. Kanske är det för att de inte bjuder på några berättelser... 

En dundertabbe, visst, ändå blev det bilder...

Ett tag sedan beskrev Jan-Olof en fotografisk dundertabbe som han hade gjort. Själv inspirerades av detta så till den grad att jag gjorde något liknande själv fast av en annan sort och faktiskt före honom till och med. Kort och gott: när rätt tänkt blev helt fel. 

En sammanfattning: Ett medvetet val att inte ta med någon systemkamera på grund av praktiska skäl. Semikompakten Olympus SP-590UZ följer med, men visar sig vara obrukbar av flera skäl. Men som tur är finns kompakten Olympus µ Tought-3000 i handväskan, men nix nix... Räddaren blir mobilkameran Nokia N8, men den ger upp mitt i allting. Där står jag, mitt i alla fotografiska möjligheter, utan en kamera, tacka vet jag bara min egen klantighet! Men en räddare i nöden finns till hands, förmarmar sig över mig och lånar ut sin kompaktkamera Casio. 

Sverige flimrar förbi i X2000-fart, förevigats med Nokia N8.

Reste i början av sommaren ner till södra Sverige med tåg. Hade en del grejer att släpa på, allt skulle först med till jobbet där en arbetsdag skulle avverkas. Klev sedan på tåget med ytterligare grejer, bl.a. en arbetsdator eftersom jag hade tänkt mig en kombination av arbete och ledighet några dagar. Skönt att inte ha kameraväskan med också! För en gångs skull hade jag låtit förnuftet råda. Någon systemkamera följde alltså inte med. I stället skulle semikompakten Olympus SP-590UZ få tjänstgöra ett antal dagar. Dess uppladdningsbara batterier hade jag noggsamt laddat upp hemma. 

Väl framme möttes jag av de välbekanta scenerna. Havet. De vackra svanarna, det finns gott om sådana kring strandområdena.

Bilderna är tagna med N8.

Upptäckte redan första kvällen att batterierna i semikompakten hade väldigt lite laddning kvar. - ???!!! - Naturligtvis; har man inte använt kameran på ett tag så måste kanske batterierna laddas om några gånger på raken. Batteriladdaren? - Hemma! - Men ingen fara, vanliga engångsbatterier kan ju användas i stället. Lättnadens suck.

Tar lite bilder, men rätt som det är påstår kameran att minnet är fullt! Vad är nu detta? Kollar och upptäcker till min förskräckelse att det inte finns något minneskort alls i kameran...:-O Vill minnas att jag hade kollat detta hemma genom att ta en bild. Tyvärr hade jag glömt bort att kamerans internminne rymmer några bilder...Sicken malör...!

Men, jag har ju min Nokia N8. Dessutom har jag i handväskan min pyttekompaktkamera Olympus µ Tough-3000. När jag köpte den trodde jag att den skulle komma att användas mycket, den var ju alltid med; i stället har N8 kommit att inta rollen som den allena närvarande kameran. Alltså hade jag inte använt den lilla kompakten på ett tag. Alltså var batteriet på utdöende. Batteriladdaren??? - Ja, den fanns ju ju också hemma ca 60 mil bort... Suck... Men som sagt så hade jag N8 ändå. Lite klent kändes det förstås med fina lediga dagar utan annat än en mobilkamera att tillgå.

Ett lustigt sammanträffande var dock att jag hade råkat bara någon timme tidigare tala om inköp av en RIKTIGT BRA mindre kamera, det var när maken hämtade mig vid stationen i Kristianstad. Allt det oturliga tog jag nu som ett bevis för att det kanske var dags för inköpet redan nu. Kanske skulle jag till Kristianstad redan dagen därpå och slå till!

Nej, lite bättre planering för inköpet måste jag väl ha för det handlar ändå om en ekonomisk investering. I stället blev den en utflykt till Hanö. Avfärd från Nogersund - Nokia N8.

Hanö som en hägring... - Nokia N8.

Prästkragsängen med Olympus µ Tough-3000. Hann få några bilder innan batteriet tog adjö... 

In och ur bokskogen. Den här miljön har extremt svåra ljusförhållanden som N8 inte klarade av särskilt bra. Den lilla Olympus-kompakten fixade det bättre, men strax därpå var ju också dess batteri caput.

Båda bilderna tagna med Olympus µ Tough-3000.

            När jag kom ur bokskogen mötte jag mig själv med N8 i handen...

              ... och därefter mötte jag en annan krake... fortfarande med N8.

 Ytterligare en krake till installerade sig strax därpå vid klipporna, i sällskap med krakmakan. Som synes är civilisationen aldrig långt borta. N8 gäller nu förstås fullt ut för jag har ju inget annat att fota med.

Det var fint, stillsamt utan folk och fä. Fläktade lite lagom. Vi åt och vi drack och vi brände oss under någon timme.

Upp mot fyren. MEN, vad har hänt?! Batteriet är slut i N8! Trodde visst att jag hade laddat upp det, men så kan det inte ha varit.  Nu hade jag ingen kamera alls! Oturen förföljer mig.

Under flera hundra meters promenad blev inga bilder tagna alls. Väl uppe vid fyren påbörjades förhandlingarna med maken om hans Casio kompaktkamera. Att han inte sade från början att han hade den med sig! (Normala människor har inte alltid behov av att ha med någon kamera.) Förhandlingarna var framgångsrika och så fick jag tillgång till en kamera igen! Alla nedanstående bilder är tagna med Casio.

Nedan några vyer från Bönsäcken. Vi var trots allt inte ensamma på Hanö även om man kunde få för sig det på sina håll.

Den breda lättsamma vägen

Ibland när man följder olika diskussioner på FS slår det en att det inom foto verkar finnas en hel del fundamentalistiska krafter, på samma sätt som inom många andra livsområden, intressen, sportgrenar, religioner. En del lägger mycket kraft och tid åt att försvara det "rätta sättet" att utöva det man är så intresserad av eller uppfångad av.

Var och en får väl bli salig på sin egen "tro", men jag tycker att Matteus evangeliets texter passar i mer än kristliga sammanhang sett utifrån diverse resonemang som förs.

13 Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.

14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Ovanstående är en citering från Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok, Matt. 7:13-14.

Den smala vägen inom foto; den törs jag inte ge mig in på att definiera. Den breda vägen är mycket lättare att föreställa sig och är nog mer okontorversiell också. Den skulle väl kunna vara en sådan som jag gav prov på igår i min blogg . - Lättsamt. Vackert. Insmickrande. Somrigt. Typiskt svenskt. Midsommar!

Just nu känner jag definitivt för att fortsätta på den breda syndiga vägen även om jag skulle vara på väg till det fotografiska fördärvet. Kanske för evigt? 

Hanö. Vid horisonten kustlinjen mellan Nogersund och Hörvik. Stibyberget i Hällevik "syns" också, eller rättare sagt så vet jag att det finns där. Från Stibyberget kan man skåda ut över havet mot Hanö.

            Vid den engelska kyrkogården på Hanö. Karlshamn i bakgrunden.

Eftersom jag inte tillhör dem som bara tar en bild på ett motiv så tar jag mig friheten åtminstone just nu att lägga in några bilder som är tagna på en och samma plats, nästan i alla fall.

Alla bilderna här är tagna med en enkel Casio kompaktkamera som blev en nödlösningskamera till följd av olycksaliga omständigheter. Vad som hände, eller rättare sagt hur det kom sig att jag klantade mig, det får bli en senare historia. Kanske.

Äsch, himlen är för turkos här och inte ids jag korrigera det. Ett ytterligare bevis på ett  lättsinne som är granne med allt annat "dåligt" på den breda vägen....

För den som är intresserad av Hanö finns åtminstone en eller ett par böcker att tillgå om ön och dess historia. Att läsa Wikipedia kan ju vara bra om ingen bok finns till hands:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Han%C3%B6

Obs! Jag har inte haft för avsikt att varken häda eller nedvärdera er som är religiösa eller er som tar t.ex. foto på ett stort allvar, jag har all respekt för er.

365 dagar sedan

Den 22 juni 2010 var det en sådan vacker kväll. Klockan var 22.09 exakt om kamerans klocka var rätt inställd. Kanske var den inte det för den gick nog vintertid. Ur led var tiden, kan man väl säga...

Morgonen därpå började med lite annorlunda frukost, någon fyllde år. Obs ej undertecknad dock. Klockan är 08.09 enligt kamerainformationen vilket jag inte tror på. Kameran är inte densamma som i föregående bilden, men tror att även denna bildförevigare gick vintertid.

Sedan var det ju Midsommarhelg också, ett par dagar senare, "den blomstertid som kommer". Psalmen passar väl inte ihop just med Midsommar, men har vi tur finns det blommor kvar till denna härliga helg och psalmen passar väldigt väl egentligen.

Nu känner jag för en Midsommarpaus från allt vad datorer och bloggande heter. Ska dock följa FS-bloggen lite hjälpligt via N8.    

Känner för lite sommarbilder i kväll

Hagel, snöblandat...  Visst hade vi det bättre i somras! Med en av bilderna nedan (tagna i somras) deltog jag i en fototävling i höstas. Temat var TVÅ. Hade väldigt svårt att välja vilken jag skulle skicka in. 

Tävlingen utlystes på mitt jobb, alla anställda fick rösta bland de 60-tal bidrag som hade skickats in. Jag vann inget pris, men det gjorde inget, det var ett roligt arrangemang ändå! Allra roligast var förstås att se allas bidrag!

Bilden nedan har jag haft som skrivbordsbild på jobbet genom hela vintern. Helt emot mina principer. Jag brukar ha en vinterbild på skrivbordet under vintern, men man kan väl ibland frångå från sina rutiner.