En dundertabbe, visst, ändå blev det bilder...
Ett tag sedan beskrev Jan-Olof en fotografisk dundertabbe som han hade gjort. Själv inspirerades av detta så till den grad att jag gjorde något liknande själv fast av en annan sort och faktiskt före honom till och med. Kort och gott: när rätt tänkt blev helt fel.
En sammanfattning: Ett medvetet val att inte ta med någon systemkamera på grund av praktiska skäl. Semikompakten Olympus SP-590UZ följer med, men visar sig vara obrukbar av flera skäl. Men som tur är finns kompakten Olympus µ Tought-3000 i handväskan, men nix nix... Räddaren blir mobilkameran Nokia N8, men den ger upp mitt i allting. Där står jag, mitt i alla fotografiska möjligheter, utan en kamera, tacka vet jag bara min egen klantighet! Men en räddare i nöden finns till hands, förmarmar sig över mig och lånar ut sin kompaktkamera Casio.
Sverige flimrar förbi i X2000-fart, förevigats med Nokia N8.
Reste i början av sommaren ner till södra Sverige med tåg. Hade en del grejer att släpa på, allt skulle först med till jobbet där en arbetsdag skulle avverkas. Klev sedan på tåget med ytterligare grejer, bl.a. en arbetsdator eftersom jag hade tänkt mig en kombination av arbete och ledighet några dagar. Skönt att inte ha kameraväskan med också! För en gångs skull hade jag låtit förnuftet råda. Någon systemkamera följde alltså inte med. I stället skulle semikompakten Olympus SP-590UZ få tjänstgöra ett antal dagar. Dess uppladdningsbara batterier hade jag noggsamt laddat upp hemma.
Väl framme möttes jag av de välbekanta scenerna. Havet. De vackra svanarna, det finns gott om sådana kring strandområdena.
Bilderna är tagna med N8.
Upptäckte redan första kvällen att batterierna i semikompakten hade väldigt lite laddning kvar. - ???!!! - Naturligtvis; har man inte använt kameran på ett tag så måste kanske batterierna laddas om några gånger på raken. Batteriladdaren? - Hemma! - Men ingen fara, vanliga engångsbatterier kan ju användas i stället. Lättnadens suck.
Tar lite bilder, men rätt som det är påstår kameran att minnet är fullt! Vad är nu detta? Kollar och upptäcker till min förskräckelse att det inte finns något minneskort alls i kameran...:-O Vill minnas att jag hade kollat detta hemma genom att ta en bild. Tyvärr hade jag glömt bort att kamerans internminne rymmer några bilder...Sicken malör...!
Men, jag har ju min Nokia N8. Dessutom har jag i handväskan min pyttekompaktkamera Olympus µ Tough-3000. När jag köpte den trodde jag att den skulle komma att användas mycket, den var ju alltid med; i stället har N8 kommit att inta rollen som den allena närvarande kameran. Alltså hade jag inte använt den lilla kompakten på ett tag. Alltså var batteriet på utdöende. Batteriladdaren??? - Ja, den fanns ju ju också hemma ca 60 mil bort... Suck... Men som sagt så hade jag N8 ändå. Lite klent kändes det förstås med fina lediga dagar utan annat än en mobilkamera att tillgå.
Ett lustigt sammanträffande var dock att jag hade råkat bara någon timme tidigare tala om inköp av en RIKTIGT BRA mindre kamera, det var när maken hämtade mig vid stationen i Kristianstad. Allt det oturliga tog jag nu som ett bevis för att det kanske var dags för inköpet redan nu. Kanske skulle jag till Kristianstad redan dagen därpå och slå till!
Nej, lite bättre planering för inköpet måste jag väl ha för det handlar ändå om en ekonomisk investering. I stället blev den en utflykt till Hanö. Avfärd från Nogersund - Nokia N8.
Hanö som en hägring... - Nokia N8.
Prästkragsängen med Olympus µ Tough-3000. Hann få några bilder innan batteriet tog adjö...
In och ur bokskogen. Den här miljön har extremt svåra ljusförhållanden som N8 inte klarade av särskilt bra. Den lilla Olympus-kompakten fixade det bättre, men strax därpå var ju också dess batteri caput.
Båda bilderna tagna med Olympus µ Tough-3000.
När jag kom ur bokskogen mötte jag mig själv med N8 i handen...
... och därefter mötte jag en annan krake... fortfarande med N8.
Ytterligare en krake till installerade sig strax därpå vid klipporna, i sällskap med krakmakan. Som synes är civilisationen aldrig långt borta. N8 gäller nu förstås fullt ut för jag har ju inget annat att fota med.
Det var fint, stillsamt utan folk och fä. Fläktade lite lagom. Vi åt och vi drack och vi brände oss under någon timme.
Upp mot fyren. MEN, vad har hänt?! Batteriet är slut i N8! Trodde visst att jag hade laddat upp det, men så kan det inte ha varit. Nu hade jag ingen kamera alls! Oturen förföljer mig.
Under flera hundra meters promenad blev inga bilder tagna alls. Väl uppe vid fyren påbörjades förhandlingarna med maken om hans Casio kompaktkamera. Att han inte sade från början att han hade den med sig! (Normala människor har inte alltid behov av att ha med någon kamera.) Förhandlingarna var framgångsrika och så fick jag tillgång till en kamera igen! Alla nedanstående bilder är tagna med Casio.
Nedan några vyer från Bönsäcken. Vi var trots allt inte ensamma på Hanö även om man kunde få för sig det på sina håll.
Kan det vara att du är en tankspridd person som tar dagen som den kommer? :-D
Vad har hänt sedermera? Ja, en del: 1. Har lovat mig själv att alltid ta med min Pentax med när det gäller. Med den har jag fungerande rutiner. 2. Jag har lovat bort min gamla Olympus systemkamera (som jag INTE hade med mig här) till en av döttrarna. 3. Jag har lovat att ge den ovannämnda semikompakten till maken. Jag klagade nämligen lite på hans Casio och då tyckte han att jag hade för många kameror och hur vore det om jag kunde avstå från någon av dem...
Synd om den där stackaren på sista bilden som blivit begraven under ett stenröse! Stenad? Har du läggning för relativistisk tid: inspirerad innan inspirationen uppstod, vad skulle Einstein säga om det? Negativ tid?
Stentuffa bilder som egentligen inte finns, eftersom du inte hade någon kamera.
Tror att benet ligger där det ligger helt frivilligt... Fast om det är bekvämt kan man ifrågasätta...
Bönsäcken är en mycket märklig udde, den består helt av dessa stenar som havet har knådat och fört upp. Uddformationen var väldigt vacker bara några år sedan, men stormen Gudrun 2005 förändrade den rejält. Faktiskt så är inte udden sig lik ännu idag. Men tiden jobbar på...