Den döende dandyn

Min lilja är inte mycket att ha längre, inte för det vanliga ögat. Kronbladen har fallit av, ståndare och pistiller likaså. Änddock finns det något där att se om man tittar noga efter, de sorgliga resterna av den forna skönheten, nu till synes skräpandes på fönsterbrädan och på golvet.

Det slog mig nu att jag kom aldrig att fotografera denna vackra blomma när den var som vackrast, i full blom alltså. Men lite vacker är den väl även utan sin prakt?

De tidigare bilderna på liljan finns här:

Skönheten finns där livet vissnar

Mina 111111-bilder...

Min makrofotografering förvandlades till fågelfoto

För att komma dit man vill

För att ta sig dit man vill ska man ta sig genom ett slättlandskap. 

När slättlandskapet har tagit slut står den där. Skogen.

I skogen finns en del att förundras över.

För att komma ut från skogen finns det en liten väg att vandra.

Sedan är man tillbaka i åkerlandskapet. Dimman har inte lättat, tiden har stått still. 

Skönheten finns där livet vissnar

Skönheten finns överraskande nog där vi i vanliga fall bara ser något visset som ska slängas bort. Som i den här liljan som ser ut att vara bara skräpig vid det här laget. Jag kan inte förmå mig till att kasta den i soporna; se så spännande den fortfarande är bara man tittar med förstoringsglaset eller via kameran.

Ibland har man svårt att hitta logiken i PSE. Har använt ansenlig tid nu för att reda ut hur man kan lägga till enkla ramar eftersom den mellersta bilden krävde ju en sådan. Och till slut visade det sig vara väldigt enkelt. Men då fick man överge manualen och googla i stället. Bakvänt.  

Mer bilder från paradiset

På väg mot Vallsgärde passerade vi den sagolika platsen och det vackra gamla huset. På vägen tillbaka vill jag stanna här för att fotografera! Men innan det var dags fångade jag vyn nedan, Fyrisån delar sig strax söder om denna plats till två "floder". Fast detta är en sanning med en modifikation; på kartan ser man att det är en lång udde som sticker söderut från platsen i stället. Det man inte ser på alla kartor är dock att en kanal har grävts mellan Fyrisån och uddens norra del så att att en ö har bildats.

Vi stannade till vid det vackra huset strax söderut , men det kändes inte bra. Inte kan man kliva ur bilen, ut på tomten, för att fotografera? Således fortsatte vi några hundra meter till där en träskylt stod med ordet "Bryggan". Det lät nog så lockande också. En liten promenad och man var framme vid en anspråkslös brygga, nu uppdragen på land. Den dimmiga omgivningen runtomkring Fyrisåns "biflod"/vik var rogivande, tiden stod still. 

Det gamla huset och dess omgivningar gav mig ingen ro . Bestämde mig att gå tillbaka och knacka på för att fråga om lov för fotograferingen. Stod en liten stund vid huset och grunnade på atmosfären. Nej, här bor ingen just nu i alla fall... trots utspridda utemöbler... Efter ett tags grunnande är jag säker på min sak.

Vattnet närmast är Fyrisåns "biflod"/vik, längre bort skymtar den verkliga Fyrisån.

Härifrån togs de bilder jag visade igår (och som jag har lagt med här nedan också); det vackra årummet söderut och den lilla bron norrut. Den lilla bron ser man inte från vägen och inte från huset och tomten heller. En välbevarad hemlighet...

Men nu var jag framme på den lilla bron som inte såg alldeles för säker ut från håll. När man väl stod på den känns den gedigen, lövtäckt dock så man fick sopa bort löv med foten för att få en uppfattning om dess skick. Och vyerna var lika betagande här som från den andra bron.

Fyrisån bör ha bildat en vik här ursprungligen, men som synes har människan hjälpt naturen eller sig själv genom att bygga en kanal här. Kanske har det funnits en liten bäck som har runnit här en gång i tiden. 

Vandrade runt på ön en stund och tog några bilder till.

En irrfärd leder en rätt in i något paradisliknande

Dagens målinriktade färd norrut avslutades med ett icke planerat, men ack så givande sidospår. Tänk så vackert det kan vara i Uppland en dimmig novemberdag... här vyer från trakterna i närheten av Vallsgärdet där Fyrisån delar sig till två floder under en sträcka. Ett paradis!

PS. Vallsgärdet är ett gravområde med anor från järnåldern, troligen från ungefärligen samma tidsperiod som Gamla Uppsala högar. DS.