Hemma hos reportage på hög höjd

Fast man bor uppe i höjderna kan det grönska ändå. Nu har vi här tiden när grönskan börjar gå över till andra färger, lamt grönt, gult, ilsket rött. Och besök får man av små flygfän som knappt har varit synliga här uppe tidigare. Konstigt vad?!

Makrofoto är inte besvärligt bara när man befinner sig i naturen. Man får lov att lägga ner sig även på en uteplats på 7. våningsplanen och det suger...

Det överraskande besöket (förstora gärna) behagade att landa på ögonhöjd i alla fall. Ett par av hans kompisar hånglade i ett bambusnår något senare, men då satt minneskortet i datorn och jag hann inte få några bilder...

 Svart vinbär till vänster (inga bär, stackarn kanske lider i sin kruka). Vildvin till höger.

 Några röda vinbär hänger kvar. Den verkar inte lika kinkig som svart vinbär vad gäller växtplatsen.

Ogräs i en annan kruka. Vi har t.o.m. ett nässelsnår där. Ursprungsväxten (körsbärsträdet) har tagit träfracken på sig/kastat in handduken/gått till de sälla jaktmarkerna... Nässlorna vet jag  inte hur de har tagit fäste i krukan, kanske följt med jorden. Tänker behålla dem för på våren kan man ägna sig åt kulinariska upplevelser med nässelsoppa exempelvis. Det röda bakom är vildvin förstås.

 En ensam krasseblomma, syns ju inte här att den är ensam.