Mitt 150. inlägg firar jag med att vara trendig

Trodde mig inte kunna kvala in någonstans där det luktar lite trendigt, men nu har det hänt :), detta insåg jag när DN plöjdes igenom idag (i går egentligen, klockan är för mycket...). Ingredienserna: Unga och hippa. Morgonpigga som är uppe tidiga lördagsmorgnar. I Stockholm. Kvinnor kommer mer och mer. En kamera som en obligatorisk detalj, utöver kikaren.

Artikeln handlar om den nya generationen ornitologer som fågelskådar i Stockholm. Många av epiteten ovan passar inte särskilt väl på mig, men en sak är säker: jag har skådat och fotograferat fåglar i Stockholm. Ett par dagar sedan till och med och med kameran i hand. Bör kanske inte börja kalla mig för en ornitolog ännu, men allt är möjligt, "hör" bara vad ordföranden i en enbart kvinnoomfattande förening Rapphönan säger: "Den grupp som växer mest bland fågelskådare är kvinnorna. ...//... Det är oftast kvinnor vars egna barn har flugit ut ur boet som nu vill hitta en hobby. Fågelskådning är superkul, spännande, ger en massa frisk luft och ett stort socialt umgänge." Låter väl roligt!

 Sothönans ungar är inte vackra, men de har viss charm ändå.

En lite vackrare fågelunge, en andunge. 

Som ni ser har jag haft lite problem med den röda färgen på sothönaungarna. Hur ska man göra för att den röda färgen får en bättre kvalitet på bilderna? I mina bilder ovan tenderar färgen att "falla sönder" på något sätt och "spilla över" runtomkring på näbbpartiet. Hur ska jag hantera ett sådant här problem i kameran? Vid redigering om nu bilden är lite kass i detta avseende redan från början?  

Förresten ser sothönans fågelungar ganska konstiga ut så det intrycket har inte mina bilder förvanskat.

Läs gärna artikeln om fågelskådare i stan. 

Från tomt och innehållslöst till dubbla utsikter

Bara någon timme sedan förevigades detta; nästan ingenting finns att se, annat än himmel i brand och halvmånen på plats.

Men när man flyttade på sig en aning fick man dubbla utsikter. 

Vilken fotodag - mycket hann fångas upp, men dagen toppades av Arlanda!

Min gårdag var fylld av fotografiska aktiviteter i olika genrer: cityscapes & broar & gatuliv & natur och grönska & fågelfoto i Stockholm, bilder tagna under den raska lunchpromenaden. Lite senare blev det ett besök på ARLANDA bakom kulisserna, ett besök som Per ”Otten” hade ordnat. Uppskattat! 

Därefter blev det hundfoto med en samojedvalp i fokus. Ljusförhållandena var kassa under de stora ståtliga träden på Ulleråker och lite kväll var det ju också vid det här laget. Valpen Ladie var ytterst svårfångad för hon hade hundkompisar att stoja med... Det hade kunnat bli lite båtbilder  dessutom något senare (inga träd skymde sommarkvällens ljus från himlen), men just denna kväll passade jag på att träna på ett distanserat förhållande till fotandet. Kameran var med och inga bilder blev det vid Skarholmen i Uppsala. Otroligt men sant!

Lite huvudbry blev det om vilken genre ska få visa upp sig här i bloggen i kväll. Kanske ska jag välja Arlanda ändå för det var nog den mest spännande miljön i går ändå. Snabba Lena har publicerat bilder från Arlanda redan i går kväll; hoppas ni har sett dem för de är verkligt fina!

De omaka tvillingtornen. Vem innehar grindvaktsfunktionen här? En framtidsdröm är att få komma in innanför dessa grindar också för ett bättre fotoläge.

Propellerplanen har det där lilla extra...

Några snygga landningar fick man också fota. Bilderna blev inte lika snygga varje gång dock...

Längtan efter att få flyga iväg till länder långt borta tilltar....

Är det OK att jag fotar dig...?

Ja, det var det... 

Trafiken med inkommande plan var påtagligt tät...

Och startande också... 

Per till vänster. Johan, också fotofikare, dök upp lite senare efter att ha fullgjort sin arbetsdag på Arlanda.

Lena och jag i farten som synes...

Vi var inte helt ensamma på flygplatsen... Utöver de 20.000 anställda (eller något ditåt) fanns några passagerare också....

Nog hade man kunnat stanna ett tag till... Per sade till slut lite försynt: "Hör ni, vi måste nog iväg för jag måste hem..."

Suzanne Vega - she was here!

I går kväll var Suzanne Vega i stan, närmare bestämt på Katalin, på sin enda konsert i Sverige. Jag gillar hennes röst väldigt mycket och i vissa låtar blir den rent utav hypnotiserande. Musiken präglas överlag av en lågmäldhet där låttexterna är viktiga, men visst kan hon vara rockig också. Suzanne Vega har haft ett par stora hits, Luka och Tom's Diner, men någon storstjärna blev hon väl aldrig. Det är inte synd om henne för det; det som hon har åstadkommit räcker väl mer än väl? 

Livet har gått på högvarv på sistone så det hade inte blivit av att förboka några biljetter. Lite väl sent (= kl 20 - konserten skulle börja kl 21) började vi diskutera om det överhuvudtaget var någon idé att försöka få tag på biljetter. En halvtimme senare var beslutet fattat, ett försök skulle det bli och blir det inte Suzanne Vega så får det bli ett glas på något uteställe i stället. Hoppade in i duschen kl 20.35 (skönt efter den hemska klibbiga dagen), en kvart senare var vi på väg och kl 20.57 var vi framme. Fullt i lokalen, men fortfarande fanns det plats för två stycken! Tack för det för det blev en minnesvärd kväll för mig!

Befriande och uppiggande att uppleva en chosefri och okonstlad stor artist live!

Angående fotografering i lokalen sade hon förresten ungefärligen så här, efter några framförda låtar och efter att en del blixtar hade också avfyrats: Ja... jag ser att det är många som fotar här ... skulle ni vilja vara snälla (och här tänkte jag, oj, jag måste nog gömma min kamera även om jag inte är skyldig till blixtarna)...när konserten är klar så skulle ni vilja vara så snälla och gå in på min Facebooksida... och ladda upp alla bilder där ... så alla kan se dem!

En fin låt - The Queen and the Soldier

Lite tuffare - Solitude Standing

Mer av det tuffa - Men in a War. Tycker förresten att hon har fått in en välkänd Rolling Stones-slinga där...  

Storhit Tom's Diner i olika versioner, varning, kan bli lite tjatigt...:

• En avskalad version helt utan instrument, imponerande att kunna framföra detta i konsertsammanhang - arrangemang 1:
• En variant med instrumental uppbackning ("Officemiljö"...) - arrangemang 2:
• En rockigare variant med mycket trummor (obs varning för dålig bild- och ljudkvalitet) - arrangemang 3
• En flottare version i flottare sammanhang, med en symfoniorkester - arrangemang 4

En dundertabbe, visst, ändå blev det bilder...

Ett tag sedan beskrev Jan-Olof en fotografisk dundertabbe som han hade gjort. Själv inspirerades av detta så till den grad att jag gjorde något liknande själv fast av en annan sort och faktiskt före honom till och med. Kort och gott: när rätt tänkt blev helt fel. 

En sammanfattning: Ett medvetet val att inte ta med någon systemkamera på grund av praktiska skäl. Semikompakten Olympus SP-590UZ följer med, men visar sig vara obrukbar av flera skäl. Men som tur är finns kompakten Olympus µ Tought-3000 i handväskan, men nix nix... Räddaren blir mobilkameran Nokia N8, men den ger upp mitt i allting. Där står jag, mitt i alla fotografiska möjligheter, utan en kamera, tacka vet jag bara min egen klantighet! Men en räddare i nöden finns till hands, förmarmar sig över mig och lånar ut sin kompaktkamera Casio. 

Sverige flimrar förbi i X2000-fart, förevigats med Nokia N8.

Reste i början av sommaren ner till södra Sverige med tåg. Hade en del grejer att släpa på, allt skulle först med till jobbet där en arbetsdag skulle avverkas. Klev sedan på tåget med ytterligare grejer, bl.a. en arbetsdator eftersom jag hade tänkt mig en kombination av arbete och ledighet några dagar. Skönt att inte ha kameraväskan med också! För en gångs skull hade jag låtit förnuftet råda. Någon systemkamera följde alltså inte med. I stället skulle semikompakten Olympus SP-590UZ få tjänstgöra ett antal dagar. Dess uppladdningsbara batterier hade jag noggsamt laddat upp hemma. 

Väl framme möttes jag av de välbekanta scenerna. Havet. De vackra svanarna, det finns gott om sådana kring strandområdena.

Bilderna är tagna med N8.

Upptäckte redan första kvällen att batterierna i semikompakten hade väldigt lite laddning kvar. - ???!!! - Naturligtvis; har man inte använt kameran på ett tag så måste kanske batterierna laddas om några gånger på raken. Batteriladdaren? - Hemma! - Men ingen fara, vanliga engångsbatterier kan ju användas i stället. Lättnadens suck.

Tar lite bilder, men rätt som det är påstår kameran att minnet är fullt! Vad är nu detta? Kollar och upptäcker till min förskräckelse att det inte finns något minneskort alls i kameran...:-O Vill minnas att jag hade kollat detta hemma genom att ta en bild. Tyvärr hade jag glömt bort att kamerans internminne rymmer några bilder...Sicken malör...!

Men, jag har ju min Nokia N8. Dessutom har jag i handväskan min pyttekompaktkamera Olympus µ Tough-3000. När jag köpte den trodde jag att den skulle komma att användas mycket, den var ju alltid med; i stället har N8 kommit att inta rollen som den allena närvarande kameran. Alltså hade jag inte använt den lilla kompakten på ett tag. Alltså var batteriet på utdöende. Batteriladdaren??? - Ja, den fanns ju ju också hemma ca 60 mil bort... Suck... Men som sagt så hade jag N8 ändå. Lite klent kändes det förstås med fina lediga dagar utan annat än en mobilkamera att tillgå.

Ett lustigt sammanträffande var dock att jag hade råkat bara någon timme tidigare tala om inköp av en RIKTIGT BRA mindre kamera, det var när maken hämtade mig vid stationen i Kristianstad. Allt det oturliga tog jag nu som ett bevis för att det kanske var dags för inköpet redan nu. Kanske skulle jag till Kristianstad redan dagen därpå och slå till!

Nej, lite bättre planering för inköpet måste jag väl ha för det handlar ändå om en ekonomisk investering. I stället blev den en utflykt till Hanö. Avfärd från Nogersund - Nokia N8.

Hanö som en hägring... - Nokia N8.

Prästkragsängen med Olympus µ Tough-3000. Hann få några bilder innan batteriet tog adjö... 

In och ur bokskogen. Den här miljön har extremt svåra ljusförhållanden som N8 inte klarade av särskilt bra. Den lilla Olympus-kompakten fixade det bättre, men strax därpå var ju också dess batteri caput.

Båda bilderna tagna med Olympus µ Tough-3000.

            När jag kom ur bokskogen mötte jag mig själv med N8 i handen...

              ... och därefter mötte jag en annan krake... fortfarande med N8.

 Ytterligare en krake till installerade sig strax därpå vid klipporna, i sällskap med krakmakan. Som synes är civilisationen aldrig långt borta. N8 gäller nu förstås fullt ut för jag har ju inget annat att fota med.

Det var fint, stillsamt utan folk och fä. Fläktade lite lagom. Vi åt och vi drack och vi brände oss under någon timme.

Upp mot fyren. MEN, vad har hänt?! Batteriet är slut i N8! Trodde visst att jag hade laddat upp det, men så kan det inte ha varit.  Nu hade jag ingen kamera alls! Oturen förföljer mig.

Under flera hundra meters promenad blev inga bilder tagna alls. Väl uppe vid fyren påbörjades förhandlingarna med maken om hans Casio kompaktkamera. Att han inte sade från början att han hade den med sig! (Normala människor har inte alltid behov av att ha med någon kamera.) Förhandlingarna var framgångsrika och så fick jag tillgång till en kamera igen! Alla nedanstående bilder är tagna med Casio.

Nedan några vyer från Bönsäcken. Vi var trots allt inte ensamma på Hanö även om man kunde få för sig det på sina håll.