Konsten att fotografera en näsfraktur

Fick häromdagen ett litet uppdrag från familjekretsen; en tidigare frakturerad näsa, snedställd efter en olyckshändelse, skulle fotograferas för försäkringsbolaget. En proffsfotograf hade redan anlitats för uppdraget, men resultatet blev inte avslöjande nog. Och så skrider amatören till verket för att ta tilläggsbilder. Den här bilden är väl tydlig nog?

Fotostunden var över på ett par minuter. Det fanns ingen tid för finlir med stativ och testningar hit och dit, lite synd för det naturliga eftermiddagsljuset var väldigt bra. Porträttet nedan duger inte för försäkringsbolaget för ljuset faller inte rätt längs näsan. Som en porträttbild tycker både modellen och jag att den är rätt ok.  

Otroligt!

Har lusläst och lustittat i dagens alla blogginlägg och verkligen letat. Kan inte hitta varken det ena eller det andra! Hur är det möjligt? Hur kan en dag som denna passera utan att någon reagerar? En av årets höjdpunkter tickar nästan på sista timmen och inte ett ord, inte en bild... Om semmeldagen! Om den internationella kvinnodagen! 

Inga semlor men väl några kvinnor här.

Breaking the silence – tips!

Se den! Titta på fotografierna! Läs texterna! Och inte minst, lyssna! Breaking the silence! 

En tillfällig utställning på Armémuseum i Stockholm (5-20/3) visar fotografier som unga israeliska soldater har tagit under sin tjänstgöring i ockuperade områden i Israel.  Soldaternas egna vittnesberättelser ackompanjerar bilderna.  En ”guide” (fd soldat) berättar om sina erfarenheter  och upplevelser vid de ”guidade” visningarna, men han berättar även om det som har fått honom och många andra fd soldater att engagera sig i rörelsen Shovrim shtika – Att bryta tystnaden – Breaking the silence.  

Vanliga unga människor i Israels armé.

Shovrim shtika – Breaking the silence är en rörelse som har grundats av fd israeliska soldater som under sin militärtjänstgöring har kommit att reflektera över Israels ockupation av palestinska områden. Medlemmar anser att ockupationen är orättfärdig, den fråntar människor försörjningsmöjligheterna, den skapar en spiral av våld. Militärtjänstgöringen i de ockuperade områdena skadar de israeliska ungdomarna för de tillåts och uppmuntras till att trakassera palestinsk civilbefolkning, att utföra provokationer för att få anledning till att gripa människor, att misshandla. Man tillåts att skapa sin egen lag som står över allt annat.  ”I am the law.”

Den här utställningen bidrar till att ge en ytterligare dimension till vår bild av Israel och vad som sker där. Enligt vår ”soldatguide” handlar inte dessa konflikter i grunden om motsättningar mellan israeliter och palestinier, mellan judar och muslimer, mellan islam och judendom. I stället handlar de om något universellt: vid alla kriser och konflikter ställs människor längst ner i samhällshierarkin mot varandra vilket man ser även i Europa idag. Inom den israeliska armén finns också denna hierarki som utgör en mekanism i det vardagliga soldatlivet.  De som befinner sig i arméns bottenskikt får de mest besvärliga uppgifterna att hantera, i närkontakt med ”motpartens” civila och potentiella terrorister. Konflikter och andra samhällskriser har genom tiderna gynnat ekonomisk tillväxt som i sin tur har alltid i slutändan gynnat  de välbeställda, men som de som finns längst ner i hierarkin får betala. (Obs! Min fria tolkning av visningen.)

Den vanliga unga människan kan förvandlas till ett monster under givna omständigheter…

Har man tid att se Armémuseets permanenta utställningar hittar man lätt likheter med ovan nämnda resonemang. Genom hela den europeiska krigshistorien har en röd tråd av maktbegär och erövringslust löpt. Och inte bara det, krigen har fört med sig enorma förluster av människoliv via fattigdom, svält och sjukdomar. Detta utöver dödstalen pga krigshandlingar som har drabbat både soldater, deras familjer (som ofta följde med på krigstågen) och civilbefolkningen. Människors lidanden under krigen och diverse konflikter har varit ofattbart stora genom historien, i alla tider.

Armfeldt klarade sig med en lätt förfrysningskada på kinden vid erövringsutryckningen till Norge 1718, tusentals av de 7500 soldaterna dog under hemfärden. 

OBS! Mitt inlägg är inte något ställningstagande hit eller dit, men allt som belyser aktuella och historiska händelser och skeenden från olika perspektiv är av stort värde. Därför är Breaking the silence en utställning värt ett besök! Just ämnet Israel är särskilt intressant för mig personligen eftersom jag har bott på en kibbutz en kort period för många år sedan.

Mer om Breaking the silence:

Diakonia: Utställning om israeliska soldater: Breaking the Silence

Dagens nyheter: Utställningen bryter tystnad om ockupationen

Observera den mycket korta utställningstiden!

Yashica-A på fotofikabesök

Tack Lena och Per för initiativet för dagens fotofika! Vi blev tio pers, damer och herrar, unga och mindre unga, FS-bloggare och icke-bloggare, t.o.m. en icke FS-medlem som dock sannolikt blir medlem inom kort. Proffs och halvproffs blandades med rätt färska fotoentusiaster och allt mittimellan. Uppsalabaserat folk, men även ett par långväga gäster. Utöver Lena och Per var även Anneli, Johan x 2, Kurt (Bert var det kanske?), Agneta, Anna och Torbjörn med. Och så förstås jag också. Egna fotoböcker visades upp - fina! Diverse fotorelaterade ämnen avhandlades. Tiden flög iväg!

Själv hade jag ingen fotobok att visa upp. Tog med en kamera, kanske kunde någon kunnig berätta om den. Inspirerad av gamla klenoder (mest Leicor?) i diverse bloggar hade jag nämligen plockat fram en fotopryllåda med diverse innehåll. Lådan visade sig innehålla en hel del sådant som man hade hunnit glömma bort, mest analoga småbildskameror och ett par analoga relativt moderna (70-tal) systemkameror. Den kamera jag var ute efter var dock av en lite annorlunda sort, nämligen denna.

Vet inte mycket om denna kamera annat än att maken vann den på en orienteringstävling i sin ungdom. Han har aldrig använt den och således har den mestadels samlat bara damm hos oss. En viss period under våra barns småbarnsår har den dock fått uppleva några högtidsstunder per år för den har använts som en "kameraattrapp" vid barnkalas - vid leken "Fotografen"!

Torbjörn närstuderade kameran och hade helt uppenbarligen kläm på typen så jag fick en liten grundläggande snabbkurs om användningen. Har nu hittat lite studiematerial via googling, bl.a. en hel manual. Kanske kan det bli bilder så småningom....

Det som noterades särskilt av några närvarande var den avancerade "kameraremmen"... 

Spriten flödar och lustigheter från det verkliga livet

Spriten flödar in i Sverige, rapporterade bl.a. Rapport idag. Busstrafiken t/r Tyskland är tät och tätare ska den bli från södra delen av landet, rapporteras det. Här i Mellansverige är det ju Ålandstrafiken som upplever en guldruschtid i detta avseende. Inget nytt på jorden, sådana här tider kommer och går.

Kommer tänka på en rolig historia vi hörde av grannen i Blekinge. Granndamen i fråga gjorde en sådan här spritresa till Tyskland för att få uppleva hur dessa resor ter sig i verkligheten. De flesta resenärerna var av kategorin äldre, många pensionärer. Några hann bli lite förfriskade redan under nerresan till Tyskland och ännu mer på vägen hem. Två damer som tillhörde definitivt den äldsta åldersgruppen i sällskapet blev på lyset lite mer än lovligt, till den grad att de var rätt "svårhanterliga" vid ankomsten till Tyskland. De lyckades dock inhandla sina spritransoner. Andra resenärer var vänliga nog att sköta om damerna så de lyckades komma ombord på bussen inför hemfärden. Väl hemma i Sverige ska damerna vingla av bussen i hemstaden. Och vad är det som väntar på dem när de kliver av? Jo, färdtjänsten som  ska köra hem dem...

En annan lite smålustig historia hörde jag på P1 sent på eftermiddagen. Obs! Historien har inget att göra med alkohol utan hör hemma i den politiska sfären, ungefärligen så här:

I kommunalvalet sist fick sverigedemokraterna in två kandidater in i kommunfullmäktige i en mindre stad, vi kallar den ene av dessa kandidater för A. SD hade dock fått röster för att fylla tre platser, men ingen ytterligare kandidat fanns att ta till. En helt opolitisk person, en som inte hade kandiderat alls, hade blivit namngiven på en röstsedel som en SD-kandidat, vi kallar honom för B. Denne person, en lärare på det lokala gymnasiet, blev därmed invald in i kommunfullmäktige och efter att ha funderat på sin otippade och överraskande valseger bestämde han sig för att tacka ja till det politiska uppdraget. När opposionskommunalrådet skulle väljas ställde både A och B upp som kandidater. A krävde en hemlig omröstning (beviljades) och slutresultatet var att B fick flest röster och därmed blev B oppositionskommunalrådet i staden. 

Vilken framgång för SD! Smolk i bägaren är dock att B varken är en SD-medlem eller sympatiserar med SD:s idéer överhuvudtaget. Tvärtom, han ogillar SD:s svartbita världsbild. A tycker att det hela är fel och olustigt. B anser däremot att han har sin fulla demokratiska rätt att arbeta politiskt utifrån det mandat han har fått. Han påpekar också att SD brukar vara snar att tycka att systemfel eller liknande som uppdagas men som gynnar SD är helt i sin ordning (inte annars!), han hänvisar t.ex. till exemplet med mottagandet av partibidrag för politiska poster som SD inte har kunnat fylla.

Och varför kan det ovannämnda hända? Helt enkelt därför att SD hade avstått från rätten att bestämma vilka som får företräda partiet. Så kan det gå...