Bandykravaller i Uppsala - vårtecken staplas på varandra...

Så var vi där igen. Sista gången. Bandy i Uppsala. Sandviken och Villa Lidköping spelar mot varandra denna gång. På stan såg det ut som kravaller skulle ha brutit ut, med ordningsmakten på plats som sig bör vid viktiga sporttillställningar. Tittar man närmare så ser allt fredligare ut än vid riktiga kravaller.

Bandyfinalen är väl det ultimata vårtecknet för somliga?

Obs! Detta inlägg är inget ställningstagande för något av lagen! Jag fotade helt enkelt det som råkade komma i min väg.

Hur kommer det gå för lagen? Matchen har inte börjat ännu, men är i gång om en kvart ungefärligen. Några bandyfans tillhöriga den fotografiska kretsen kommer säkerligen rapportera från plats senare i dag/i morgon även här i bloggen.

Udda sport och bländare 29 - så funkar det!

Det finns många sätt att ta sig uppför en rejäl backe. Här - sport på ett lite lättsamt sätt kombinerat med bländare 8:

Inte särskilt spännande eller hur...?

Vi testar något annat:

Här kommer några löpare uppför den långa backen, en deletapp under den 10 km långa löpbanan på ett vintrigt underlag. 

En fransman och en italienare i täten.... Detta säger något om sportgrenens internationella karaktär.

En och annan svensk siktas... Alla har förstås snöskor fastspända på fötterna. Det är dock inte vilka snöskor som helst utan specifika sådana med specifika mått. Två modeller kunde siktas på löpare; en modell som sitter fast i hela skosulans längd och en modell som "klappar" i hälpartiet (jämförbart med två typer av skridskor för långfärdsåkning).

Tävlingen i Rättvik är en del av Europacupen. Årets arrangemang är den tredje på orten.

Bländare 29 då? När jag med ett visst besvär halade fram kameran hade jag oförhappandes kommit åt bländarvredet och jag hade nöjet att fotografera med F/29 utan att i all hast upptäcka detta... Slutartiderna blev lite långa, men tack och lov fanns det gott om ljus och några av bilderna var (med nöd och näppe) användbara för att illustrera detta blogginlägg om en udda kontinentala/nordamerikanska sport.

Värdelöst vetande: Snowshoe är inte bara en sportgren utan ordet betecknar även en kattras. 

Klubbmatch - orientering!

Två små Upplandsklubbar möttes för en duell i skogarna utanför stan. Upplägget var mycket enkelt med tre banlängder att välja mellan, klasserna helt blandade på längden och tvären, inga starttider utan var och en "valde" att starta när det var lämpligt och man var klar. Med modern elektronik fungerar detta till synes ospecifika upplägg bra i dessa mindre tävlingssammanhang.

Sheltien Elsa vakar över start- och målgångsutrustningen.

Innehåll: rena kläder, duschgrejer, kanske en matsäck?

Banläggaren Thomas berättar om banorna, skärmplaceringarna (t.ex. att terrängen var rätt öppen på sina håll och skärmarna var lågt placerade) osv.

Tävlingsgeneralen Anders berättar om upplägget, bl.a. att den som vinner i en klass (bana) får 5 poäng, nästa 4 poäng etc, men även att ALLA som deltar får en poäng. I slutändan räknar man ihop alla poäng och den klubb som har fått flest poäng vinner.

Hmmm, blir det här rätt och rättvist...?

Det är frågan verkligen... 

Glad kan man vara ändå oavsett hur det blir!

 En representant för det ena laget. Gissa vilket?

 Startplatsen.

Det andra lagets representanter, en av dem verkar vara osäker på sin klubbtillhörighet av klädseln att bedöma...

Där väntar de, kartorna. Man får inte tjuvkika!

 Precis olägligt går skosnöret upp...!

Vad sade vi om det där med att tjuvkika...

Vad gör de?

= Det här! En speciell liten elektronisk ID-pryl sätts på ett finger, den lagrar starttiden, alla tiderna vid kontroller samt sluttiden för var och en. När man stoppar ner den i avläsaren vid start (som här) har nu den tävlande påbörjat sin tävling. Vid varje kontroll läser man av tiden på samma sätt via en dosa och sluttiden får man på det här sättet också vid målgången. Därmed finns information lagrad som även talar om ifall någon har råkat ta fel kontroll och blir därmed diskad.

Somliga läser kartan omsorgsfullt innan de beger sig till skogen. När man är helt klar över riktningen vartåt man ska kutar man iväg.

Andra har metoden att läsa kartan springandes. Det kräver viss vana, gärna årtionden av träning. Fotografen hade svårt att hänga med som synes...

En äldre herre med samma metod.

Den lilla flickan i rosa läste kartan vid startpunkten ordenligt, men det undslapp ändå: "Mamma, jag förstår inte..." Gråten var nära. Jag kände igen mig så väl från min egen barndom och ungdom.... fy vad hemskt det var, stå där och inte fatta någonting. Mamman här (i rött) var dock väldigt stöttande och pedagogisk, gav goda råd och hängde sedan med ut i skogen utan någon egen karta. Jag tog förresten min bästa bild just på dem, men vill inte publicera den då jag inte har frågat om lov för en publicering...

Somliga beger sig åt ett annat håll...

Lugnet skänker sig över nejden en liten stund nu när alla har kommit iväg. Banläggaren kan bege sig till det tilltänkta målområdet nu.

Annat folk är också i rörelse, nämligen hundmänniskor som håller på och tränar spårning med sina hundar. De stör inte orienterare. Hundarna däremot måtte ha blivit störda av de korsan och tvärsan springande orienterarna.

Målgången. Den klubbkluvna orienteraren uttrycker sin glädje över banan som var skickligt lagd med tyngdpunkt på orientering och inte löpning.

Det hör till traditionen att berätta för varandra om diverse misstag man har gjort. Men även att det visst har gått bra också, typ "här sprang jag rakt på kontrollen, tappade inte en sekund..." 

Det var kul det här, en sån fin dag också! "Trattisar i skogen frestade lite, men jag lät bli..."

 Det väntas in fler från skogen.

"Här tror jag nog att jag tappade minst tre minuter....Valde helt fel väg kom jag på... annars var det inga problem." 

Lyckan var stor, pappa sprang inte vilse...

Ena klubben hade en del barn och ungdomar med och även lite äldre ungdomar.  Jag undrar om han slog brorsan? Det undrade han också.

Hur gick det sedan totalt sett? Ena klubben hade 20 deltagare, den andra klubben 11 deltagare. Vardera klubben hade 6 deltagare var som plockade de främsta poängen (5 - 4- 3 - 2 poäng). Men eftersom alla andra deltagare fick en poäng var också så vann ju klubben med flest deltare. Rättvist? Njaa, men det är inget som skaver någon för detta ordnas för skojs skull.

I november är det dags för en klubbtävling där upplägget är också "orättvist", dvs en s.k. handicapptävling à golf. Alla som har skördat framgångar under årets orienteringstävlingar får ett "sämre" utgångsläge och viss typ rättvisa skipas därmed!

Tjejmilen - fokus på publiken - både på de intresserade och på de totalt likgiltiga

Inte så många tjejer här som i förra inlägget, men många nog ändå. De flesta i publiken är väldigt intresserade och spanar ivrigt efter sina kära eller bekanta ansikten. Och så finns det sådana som är helt ointresserade.

Herrar på Djurgården, halvt om halvt intresserade av vad som pågår.

 Löpning i takt med toner från en orkester på Kulturskolan Stockholm.

En helt ointresserad åskådare, nedan ännu fler...

När kommer hon?

Där, en fotograf!

Den lilla har tröttnat.

Hundar var mer intresserade av mig än av loppet.

En fotograf till, damen till höger!

Hoppas att de inte missade farmor.

De underbara trummistjejerna behövdes som energikick i den sista backen.

En affärsuppgörelse pågår och en annan är redan klar.

Kan man se mer ledsen ut än så här?

Tjejmilen - fokus på tjejer! Och lite kändisspotting på köpet!

Är jätteförvånad över att INGEN har bloggat om Tjejmilen här på FS. Är inte sportande svettiga rödblommiga tjejer och damer av något intresse för FS-medlemmarna?

Jag var i alla fall där, specialintresset var att fånga dottern som sprang och så missade vi henne, nästan! Det blev ingen bild på en löpande dotter, men väl på en kändis! Att jag missade dottern är egentligen inte så konstigt med tanke på att totalt 30.000 deltagare sprang loppet. Att jag fångade en kändis på bild var en fullständig överraskning, hade inte sett henne alls utan såg henne först på en av mina bilder i datorn. Ja, jag vet, detta låter som den kända naturfotografen och hans hustru som i vissa fall ska ha råkat få med ett lodjur i bild utan att veta att djuret fanns där vid fotoögonblicket... Min bild är dock absolut inget fotomontage!

Lena Adelsohn Liljeroth, kultur- och sportministern, i blått. Fotot hade väldigt dålig skärpa så jag tog mig friheten att göra om det till något roligare. Lena A-L har uppenbarligen en bra kondition. Min dotter fick hygglig tid och placering (utan att ha tränat överdrivet, men hon är ung), men kulturministern slog henne med två sekunder!

Dottern startade rätt tidigt, vi hade hennes tid från förra året att gå efter samt även den beställda 5 km-tiden via SMS. Vi stod på Djurgården där två kilometer kvarstod, hon sprang fortare än vi hade beräknat och så blev det som det blev... Ingen bild. Hann hojta till ordentligt i alla fall vilket förhoppningsvis var lite uppmuntrande för henne.

Det blev en del bilder annars, både på löpare och på allt som hände runtomkring, men här blir det bilder på löpare enbart. All ära och heder åt dem!  Vilken härlig stämning det var över Tjejmilen , nästan så man blev sugen att vara med och springa... 

Djurgården... ca 8 kilometer har avverkats.

Gärdet nästa...och målgången är nära.

Här går jag baklänges och hamnar i den för löpare jobbiga backen efter Djurgårdsbron.

Och här vid Djurgårdsbron.

Har för avsikt att lägga ut andra bilder från arrangemanget också, lite längre fram, bland annat på publiken och på några ofrivilliga åskådare + annat som händer runtomkring när många människor samlas. Obs! Bilderna publiceras i mån av tid och därför finns det inget löfte att infria...