Det är mycket nu!

Som bekant är pågår en fotofestival i Uppsala, men det finns annat också på gång. Här några skådisar som deltar i Uppsala Krönikespel  - premiär i kväll. 

Invigningen av Uppsala Fotofestival!!!

En kortkort rapport från invigningen av Uppsala Fotofestival vid Martin Luther Kings plan:

Regnet börjar strila lagom till att invigningen ska starta. Regnet kan dock inte stoppa talare, både arrangörerna och Uppsala kommun uttrycker sin glädje över att Uppsala har fått en egen fotofestival. Publiken går det ingen nöd på heller, alla står samlade i ett tält som är uppställd för porträttfotograferingar under festivalen.  

Några fotografer fanns på plats. Vad annat...

Efter talet och klippningen av filmen (!) var det dags att bekanta sig med fotografierna på Planket.

Det var mysigt och varmt under plasten, efter ett tag rent utav svettigt. Både glada och förundrade miner kunde skådas bland publiken.

 Här nedan tillämpas en luftig metod att titta på bilderna, lite regn får man tåla.

Information om alla utställningar och övriga arrangemang finns på festivalens webbplats - se Uppsala Fotofestival .

Mina försök med gatufoto - 35 mm

Väl medveten om att jag framstår som litet tjatig numera (35 mm, 35 m, 35, 3....) så fortsätter jag med samma spår fast något annorlunda ändå. Har provat en aning på gatufoto vid några tillfällen tidigare, främst i Stockholm, bara med ett fåtal bilder. Nu blir det skoj att fortsätta prova vidare inom detta genre med det 35 mm objektivet. Här några exempel på mina habila försök de senaste dagarna.  

Dag 1: Ut på gator och torg i småstaden.

Folk i rörelse och samspråk där matbutiken, apoteket och Systembolaget finns. Tryggt att fotografera ryggar till att börja med, men det blir ju inte särskilt intresseväckande. Bilden här har mest funktionen att vara en startbild till de andra bilderna... 

Fyrhjulingar hör samman med medelålders och yngre, i regel.  Har aldrig sett en verkligt gammal människa på en sådan, men nu hände det.

Hundarna är av rasen whippet och inte saluki som jag fick för mig. Tur att jag pratade med henne. Det gjorde jag efter att ha tagit ett par bilder.

Själva stadskärnan var rätt tom, en vanlig sommarfredag. På något fik satt enstaka själar. Ett par herrar på en parkbänk. Kände inte för att smälla av en bild på dem utan att fråga. Med en 35 mm måste man gå rätt nära så jag beslutade mig raskt för att överskrida min "bekvämlighetszon". Den verbala kontakten underlättar betydligt tycker jag när man gör det. Då plötsligt blir det bekvämt, förhoppningsvis för alla parter. Och EN bild blev det.

Fick sedan ett litet återfall till "blommor och bin"-fotograferingen. Vad annat när folk inte fanns någonstans? Fortsätter dock med samma optik.

Dag 2: Gatufoto i den lilla byn. Mycket folk i rörelse, alla är på väg åt ett håll. Bara jag går åt "fel" håll. Således kom jag att bli en tydlig avvikelse som många stirrade på.  Tyvärr blev det till att fota i motljus för hela slanten, men försökte kompensera så gott det gick. Till slut vände jag och vandrade åt "rätt" håll också och fick nöjet att fota några ryggar. 

Det följde förresten inget motsljusskydd med objektivet. Det verkar vara svårt att få fram tillbehöret i fråga; hur kan det komma sig?  

Gästande skåningar satt och laddade upp på det lokala näringsstället. Inför vad? Ja, inför fotbollsmatchen mellan Mjällby AIF och Malmö FF. Det var Mjällbys hemmamatch alla var på väg till förstås. - Resultat 1-1. Inte illa mot bakgrund av att Mjällby har haft det lite motigare denna säsong än den föregående.

Dag 3: Bidde inga gatufoton. Övervägde att åka till den lilla staden eftersom en partiledare skulle komma och tala inför folket. Det skulle alltså finnas folk att fota. Avstod efter att ha funderat lite; hade ingen lust att blåsa upp besökssiffran för evenemanget med min närvaro. Får räcka att jag redan är "tvångsansluten"  som "massinvandrare" i det berörda partiets statistik. Det är väl förresten mina barn också. Den dag jag tjänar mer än maken blir vi ett "invandrarhushåll" (enligt SCB:s definition) och då kan även han få status som "massinvandrare" i matematiska trollerikonster. Ändamålet helgar medlen, brukar det ju sägas.

De enda människorna som fastnade på bild denna dag var ungdomarna som badade i havet på kvällen. Ett par bilder från den smått magiska kvällen publicerade jag häromdagen.

Dag 4: Ett nytt försök i den lilla staden.

Lika tomt som gången innan. Stod på Stora torget (som är ganska litet) och väntade på att NÅGON skulle komma. Och han kom. Vågade mig inte så nära och fotot blev väl egentligen ett foto på en stadsvy snarare än ett gatufoto. 

Sopstation nästa! Det blev dock inte det idealiska stället heller. Visserligen fanns det folk där, lite här och där, men det kändes som de inte ville bli fotograferade med sopor. Och det kan jag förstå. Eller var det kanske jag som egentligen inte ville fota dem med sopor?

Soporna i sig var rätt intressanta så det blev ett litet sidospår...

Nils-Erik L (Nisseblogg) skrev tidigare idag ett bra inlägg i ämnet gatufoto, med bra bilder också. Så här skrev han bland annat: "Gatufoto ska helst vara glättigt och lite ballt. Sånt har väl sin plats. Men det borde finnas mer utrymme för allvar. Ögonblick av insikt i människors situation som är en följd att strukturella samhällsproblem." Det känns lite banalt att publicera ett inlägg efter honom, men så är ju bloggvärlden, det går inte alltid att ta hänsyn till att någon annan har just publicerat något väldigt bra...

Det som jag reflekterade över ännu en gång när jag läste hans inlägg var att vägen är lång för den gatufotograf som har ambitionen att gå på djupet och påtala något som berör en och som man vill att andra ska också beröras av, på rätt sätt. Det krävs inte bara gedigen fotografisk kunskap och erfarenhet, intresse för samhällsfrågor och medmänniskor, empatisk förmåga (Obs! empati är inte samma sak som "tycka synd om"!) och framförallt gott omdöme.

Öva måste man ju och snett trampar man under resan så förhoppningsvis har man omdömet med sig ända från början. Själv har jag trampat snett inte så länge sedan genom att jag tog en bild som borde inte ha tagits, det insåg jag omgående. Den bilden går aldrig någonsin till publiceringen. Man måste väl göra något sådant här misstag för att lära sig något nytt om sig själv. Onödigt förstås att man ska behöva göra denna erfarenhet via en människa i utsatt läge. Man ska inte följa alla sina impulser i sin strävan efter att lära sig mer och mer.

 ------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite otäckt att skriva blogginlägg numera för det verkar vara något strul med det tekniska här på FS. Det har hänt nu ett par gånger att jag inte har kunnat skapa ett nytt inlägg utan komplikationer. Det som händer är att jag kommer till mitt sist publicerade inlägg hur jag än gör. Sedermera visade det sig att det skapas en kopia av det tidigare inlägget och det är det jag kommer till (tror jag). Jag måste alltså börja med att radera allt innehåll i kopian och det gör man med viss bävan. Tänk om man håller på och raderar innehållet i originalinlägget ändå fast man har kollat allt flera gånger om för att det inte ska bli fel...  Någon annan där ute som har råkat ut för fenomenet?  

Strandliv med en 35 mm

För att bevisa att jag inte alldeles har snöat in på makro enbart lägger jag in några bilder med ett annat nytt objektiv som jag beställde från Cyberphoto. Denna firma var inte lika snabb som den andra leverantör jag använde mig av samtidigt och tur var väl det; två nya objektiv samtidigt hade bara blivit för mycket.

Väntar med att berätta närmare detaljer om objektivet eftersom mina första bilder blev tagna på kvällen och de gör ingen rättvisa åt själva objektivet. Ljusförhållandena var egentligen för klena för fotografering utan stativ överhuvudtaget.

Men här ska vi nu inte fokusera på bristerna utan på själva innehållet i bilderna; så här trevligt kan man ha det på stranden en trevlig kväll, man sitter i en brassestol, har god dryck i glaset, tuggar på något lämpligt tilltugg, sommarkvällslivet i olika skepnader pågår framför ens ögon... I natt har det åskat och ösregnat i timmar, i omgångar. Det verkar bli tunnsått med fina kvällar ett tag framöver, man får leva på minnena.

Några leker...

...andra simmar eller går...

... vissa går åt andra hållet...

... men familjer drar sig mot byn...

... och det blir alldeles för mörkt att fotografera...

... men då ljusnar det hastigt upp... (en stor dunk bensin gör susen, halvfarligt...)...

... för att bli väldigt mörkt sedan...

... men även på det anrika pensionatet pågår det sköna livet....

En aning uppåt idag - tänk vad en bagatell kan betyda...

Sinner rann över ett par veckor sedan på grund av en ny tekniska pryl som jag hade snubblat över - surfplattan HTC Flyer. Sedermera kallad för bara plattan av min käraste, med ett litet snett leende... Varken han eller jag fick ju i gång surffunktionen, sedan lämnades surfplattan åt sitt öde ett antal dagar, men nu är jag i gång igen.

Just den här modellen har ingen funktion för att kunna sätta in ett SIM-kort så ett annat sätt måste till för att komma ut på Internet. Har anförskaffat utrustning för att koppla den mot ett mobilt bredband - nix, funkade inte. Har testat att kolla surffunktionen mot en vanlig dator och laddat ner HTC Sync för ändamålet - nix.  Har kopplat surfplattan mot min mobil (Nokia N8 - Symbian) och medhjälparens mobil (Sony Ericsson - Android) via Bluetooth (vilket en hjälpsam FS-medlem tipsade om) - nix, man stöter på patrull i sista steget här också.

Det har återstått att hitta tillgängliga fria Wi-Fi, men de växer inte på träd. Idag sökte jag upp ett småstadsbibliotek och fick tillgång till ett nätverk. Inga problem! Vad göra? Ja surfa in på FS förstås! Här är beviset!

Passade på att leta reda på mitt tidigare småsura blogginlägg och räcka ut tungan åt den arga smileysen.

Här satt jag - se nedan. Bläddrade lite i den vackra boken om Mälaren också naturligtvis även om den mesta tiden gick åt att surfa. Dessutom tog jag ett par bilder med HTC Flyer, bilderna nedan är tagna med den.

När jag läste FS-bloggar noterade jag att ännu en FS-medlem, Peter B, nämner Segeholms bok "Konsten att ta vinnande bilder". Tror att Pia-Kristina har också talat om den tidigare. Någon till? Det verkar som denna bok är någonting som även jag borde bekanta mig med. Min snälla medhjälpare letar reda på den åt mig.

Men mitt grundbekymmer återstår ju fortfarande: jag vill kunna surfa med surfplattan var jag än befinner mig. Inte kan jag sitta på småstadsbiblioteken för jämnan för att göra det, väl?