Den breda lättsamma vägen

Ibland när man följder olika diskussioner på FS slår det en att det inom foto verkar finnas en hel del fundamentalistiska krafter, på samma sätt som inom många andra livsområden, intressen, sportgrenar, religioner. En del lägger mycket kraft och tid åt att försvara det "rätta sättet" att utöva det man är så intresserad av eller uppfångad av.

Var och en får väl bli salig på sin egen "tro", men jag tycker att Matteus evangeliets texter passar i mer än kristliga sammanhang sett utifrån diverse resonemang som förs.

13 Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.

14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Ovanstående är en citering från Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok, Matt. 7:13-14.

Den smala vägen inom foto; den törs jag inte ge mig in på att definiera. Den breda vägen är mycket lättare att föreställa sig och är nog mer okontorversiell också. Den skulle väl kunna vara en sådan som jag gav prov på igår i min blogg . - Lättsamt. Vackert. Insmickrande. Somrigt. Typiskt svenskt. Midsommar!

Just nu känner jag definitivt för att fortsätta på den breda syndiga vägen även om jag skulle vara på väg till det fotografiska fördärvet. Kanske för evigt? 

Hanö. Vid horisonten kustlinjen mellan Nogersund och Hörvik. Stibyberget i Hällevik "syns" också, eller rättare sagt så vet jag att det finns där. Från Stibyberget kan man skåda ut över havet mot Hanö.

            Vid den engelska kyrkogården på Hanö. Karlshamn i bakgrunden.

Eftersom jag inte tillhör dem som bara tar en bild på ett motiv så tar jag mig friheten åtminstone just nu att lägga in några bilder som är tagna på en och samma plats, nästan i alla fall.

Alla bilderna här är tagna med en enkel Casio kompaktkamera som blev en nödlösningskamera till följd av olycksaliga omständigheter. Vad som hände, eller rättare sagt hur det kom sig att jag klantade mig, det får bli en senare historia. Kanske.

Äsch, himlen är för turkos här och inte ids jag korrigera det. Ett ytterligare bevis på ett  lättsinne som är granne med allt annat "dåligt" på den breda vägen....

För den som är intresserad av Hanö finns åtminstone en eller ett par böcker att tillgå om ön och dess historia. Att läsa Wikipedia kan ju vara bra om ingen bok finns till hands:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Han%C3%B6

Obs! Jag har inte haft för avsikt att varken häda eller nedvärdera er som är religiösa eller er som tar t.ex. foto på ett stort allvar, jag har all respekt för er.

365 dagar sedan

Den 22 juni 2010 var det en sådan vacker kväll. Klockan var 22.09 exakt om kamerans klocka var rätt inställd. Kanske var den inte det för den gick nog vintertid. Ur led var tiden, kan man väl säga...

Morgonen därpå började med lite annorlunda frukost, någon fyllde år. Obs ej undertecknad dock. Klockan är 08.09 enligt kamerainformationen vilket jag inte tror på. Kameran är inte densamma som i föregående bilden, men tror att även denna bildförevigare gick vintertid.

Sedan var det ju Midsommarhelg också, ett par dagar senare, "den blomstertid som kommer". Psalmen passar väl inte ihop just med Midsommar, men har vi tur finns det blommor kvar till denna härliga helg och psalmen passar väldigt väl egentligen.

Nu känner jag för en Midsommarpaus från allt vad datorer och bloggande heter. Ska dock följa FS-bloggen lite hjälpligt via N8.    

Var hör man hemma?

Ibland grunnar man ju på frågan: Vad är hemma för mig? Tror att många av oss som har flyttat en bit bort från födelsetrakter ställer sig den frågan emellanåt, oberoende av om man har flyttat inom landet eller flyttat över gränserna. Detta har också kommit bli en intressant fråga för mig när jag valde att skicka in bilder till utställningen på Galleri Kontrast, med temat "Sverige - en idyll?". Tolkar jag in något annat i detta tema än andra deltagare? Säkerligen inte eftersom en av bilderna visst passar i sammanhanget. Vore kul förresten att se ALLA inskickade bidrag så småningom, inte bara de som har kommit med i utställningen!

Vad som är hemma för mig beror på vilket sammanhang det handlar om. Helt utan att reflektera talar jag om "hemma" när man talar med någon om något som berör bekanta saker som har en koppling till ens uppväxt eller uppväxtmiljö i Finland. Men dagligdags är "hemma" för mig i Uppsala. Än mer nu när jag pendlar mellan hemstaden och storstaden; varje dag beger jag mit HEMÅT när arbetsdagen är slut. Men även Blekinge har kommit att bli "hemma" för mig sedan många år tillbaka. Ursprungligen var det tveksamt om det skulle kunna bli så för Sveriges trädgård skiljer sig en hel del från mina karga uppväxtrakter vid polcirkeln. Men tiden har gjort sitt, inget är omöjligt för en som en gång i tiden har kommit i rörelse och kanske grävt upp sina rötter en smula. Under många år kändes en liten ort i Jämtland också nästan som "hemma" för mig, på grund av naturen och klimatet och människorna, allt rätt välbekant på grund av den nordliga breddgraden. Nu har det gått ett bra tag utan några mellanlandningar där så den lilla orten får jag nog räkna bort bland mina hemmamarker.  Har bott i Stockholm en kortare period, men staden blev aldrig "hemma" för mig.

Hemmabegreppet har en viss koppling till "nationalitetsbegreppet" också, av och till, för somliga av oss. Den 6 juni ställde Johan E. här en retorisk fråga:"När blir man svensk?" Om jag skulle svara skulle det bli: Den dag då omgivningen definierar en som svensk. Ibland blir man påmind om detta; t.ex. i fredags när jag sitter på tåget som ska avgå hemåt, är insjunken i jobbsaker, en äldre herre sätter sig bredvid mig och börjar prata. Jag svarar lite kort och förstrött, dock vänligt. Det räckte. Han skulle prompt börja diskutera Finlands politiska liv med mig. Intressant. Uppskattar när folk visar intresse på det här sättet, diskuterar gärna Finlands politik också i vanliga fall, men inte den här gången, i just denna stund, på detta fullsatta tåg, när jag skulle göra annat .... Har viss förståelse för hans försök eftersom jag hade trots allt öppnat munnen och det hörs ju tydligt varifrån jag härstammar. Hade själv några dagar tidigare äntligen kommit mig för att tala in ett telefonssvar på min telefon på jobbet. När jag lyssnade av det så tänkte jag: Kors som jag låter! Inte som svensk i alla fall!

Suomenlinna ("Finlandsborg") = Sveaborg, strax utanför Helsingfors.

Vid ett tillfälle hade jag besök från Finland, av  mina syskon med respektive. Vi var i storstaden och besökte det fina varuhuset. Någon i sällskapet blev intresserad av en vara och jag försökte förgäves få kontakt med någon i en grupp expediter. Unga sommarjobbande överklassungdomar helt uppenbarligen. Nej, det gick inte för de valde helt öppet att nonchalera oss och det var också tydligt varför; några finnar tänkte de minnsann inte bry sig om, av minerna att bedöma. Jag kände mig oerhört generad över deras uppträdande. Försökte skyla över deras beteende inför mina närmaste och förklara att så här brukar det inte gå till här i Sverige (minns ett annat liknande tillfälle också, men detta är absolut inte typiskt svenskt ändå!).  Kände mig väldigt kluven i situationen; dels blev jag arg som finsk, jag har rätt att bli behandlad med respekt, som vilken kund som helst, dels blev jag upprörd som svensk över att mina svenska landsmän inte har vett att uppföra sig, i stället förmedlar de en dålig (och osann) bild av Sverige och av svenskar till mina turistande gäster. Pinsamt! 

Man skulle tro att jag känner mig riktigt hemma och riktigt finsk när jag kommer till Finland. Men helt säkert är det inte. Vid något tillfälle på besök där var jag något förargad över någon finsk företeelse. Då fick jag höra från någon: "Du skulle aldrig kunna anpassa dig till att leva i Finland igen." Funderade på detta, ja, så skulle det kunna vara. Och andra sidan har jag i Finland friheten att kritisera landet, därför är jag kanske finsk. Den friheten har inte  en utlandsfödd i Sverige på samma sätt för alltid finns det någon i omgivningen som anser att man överträder sina rättigheter. Det här är lite grovt tillyxat, men något ligger det i detta...

Fick förresten en fråga i en butik i Helsingfors ett tag sedan, hade precis anlänt till staden och hade visst inte riktigt fått in det rätta flytet i modersmålet ännu, dessutom fumlade jag väl bland euron som inte riktigt är lika bekanta för mig som kronorna : "Varifrån kommer du?" - !!! - Förresten var frågan väldigt vänligt ställd, av ren nyfikenhet.... 

Sveriges trädgård, Blekinge, med sina vackra omgivningar....

 Havet finns närvarande överallt intill Sveriges trädgård.

Som bekant är har ju Blekingebor en egen dialekt. Somliga av människorna kan även listerländska i de trakter där jag håller till och den är helt obegriplig för vilken svensk som helst. Somliga av de äldre människorna talar någonting mittimellan (tror jag) som kan bli rätt svår att förstå, nästan för vem som helst utomstående (= icke blekingebo). I den lokala fiskbutiken fick ena dottern vid ett tillfälle agera som tolk då jag hade svårt att hänga med när den gamla damen talade. Fast tolken behövdes åt andra håller också för damen hade svårt att förstå mitt finska sätt att tala svenska. Det blev ju en lite dråplig situation: en SVENSK tolkar när två SVENSKAR talar SVENSKA med varandra! Eller: en halvsvensk upplänning (finsk mor, svensk far) tolkar när en svensk-listerländsk danskättling talar med en svensk finska som är en sverigefinsk upplänning.  

I denna stad hör jag "hemma" allra mest! 

Summering: Jag hör hemma på många ställen. Hemmabegreppet har vidgats för alla människor som har rört på sig och det är förstås lite olika hur känslan och verkligheten blir för var en. Menväldigt lite handlar om ens egen inställning! Om man känner sig som finsk eller svensk (eller något annat) eller både och beror på situationer och sammanhang och handlar definivt inte bara om en själv utan även om omgivningens syn. Hur det än förhåller sig så ska väl detta ändå inte vara ett problem för någon? Borde inte vara så i alla fall om man nu inte är diskriminerad i något avseende eller själv tillhör den diskriminerande skaran.

Det är givande att höra hemma i fler kulturella sammanhang än bara ett, skulle jag vilja påstå, samtidigt som man förstås blir varken bättre eller sämre människa av det. Jag accepterar gärna att bli betraktad som svensk, icke-svensk eller vad man vill och har inget som helst problem med detta... Men tala inte om för mig att det är "fel" om jag inte känner mig som svensk varenda ögonblick :-)

Möter ni mig är det fritt fram att komma och diskutera, vad det än må gälla! Är stunden rätt, och det är det nästan alltid, kan det bli hur uppskattat som helst! Välj bara inte stunden när jag sitter på Uppsalapendeln för då vill jag vara i fred... ;-)

Visste ni förresten att sverigefinnarna har numera en egen flagga, i likhet med jämtarna, ”blekingarna” och säkerligen många till....

Fotofika i Uppsala blir av! - Lördag 21/5 kl 11 - Fågelsången!

Fotofikat (Uppsalavarianten "Ellens") blir av! Hemliga, trevliga gäster utlovas! Fotosnack! Vackra vyer! Goda bakelser! Lättklätt* i Stadsparken för den som vill utvidga vyerna! Eller kanske en promenad i stan, upp till slottet eller någon annanstans?! (De sistnämnda utvidningarna efter fikat, på egen hand för den som vill....).

Via erhållen insideinformation kan meddelas att någon FS-medlem lär dyka upp med sin splitternya kamera, en annan med ett hemmafynd härstammande från 1950-talet. Kanske mer överraskningar är att vänta?!

Så här vackert är det vid Fågelsången. Inget löfte ges om att det blir lika vackert på lördagen... Konditori Fågelsången skymtar fram med sina gamla neonskyltar, huset rakt fram på bilden.

Flustret ligger mittemot Fågelsången, på andra sidan av Svandammen. Flustret är dekorativt! Faktiskt en helt ny byggnad vilket man inte skulle kunna tro, en eldsvåda något år sedan förstörde ju originalbyggnaden helt. 

På väg till Stadsparken, förbi Flustret.

*Lättklätt: småfrysande tjejer är Stadsparkens ständiga gäster.

Det är inte så kallt alla dagar, en halsduk är överflödig denna dag. Solen värmer kanske.

En iskall dam var synlig i Stadsparken ett flertal dagar i år. Undrar vart hon tog vägen, en dag var hon bara spårlöst borta.

Konditori Fågelsången: http://www.konditorifagelsangen.se/

Varning - mobilbilder...

Trött, håglös, dåligt med inspiration - då passar mobilbilder in i stämningen. Bilder befriade från ambitioner och förväntningar. Ursäktar mig med att några andra vågar sig på att publicera mobilbilder med. Har till och med sett att några bra fotografer har gjort det... 

Upplivande blogginlägg om förkastligheten att ta mobilbilder och därtill att publicera dylikt otyg förväntas.... :-)

Idag, Stockholm, centralt, vid lunchtid som synes, kajakister,  en sothöna...

Mobil = kamera: N8