Dessa förbxxxxde tekniska prylarna...!!!

En viss teknisk butikskedja har råkat gå i konkurs. Själv råkade vi passera där i närheten ett par dagar sedan och lockades in av ren nyfikenhet; kanske kunde vi hitta något som vi kunde tänkas behöva. Priserna var kraftigt rabatterade. Vi hade rätt, hos mig infann sig t.ex. ett plötsligt behov av att införskaffa en surfplatta. Det som fanns kvar var HTC Flyer. Tog en nummerlapp, väntade tills ungefärligen 40 personer före hade blivit expedierade. Under tiden hann jag kolla via N8 så att jag inte var på väg att köpa skräp; nej, skräp var detta definitivt inte så jag var nöjd.

Sedan dess har jag varit fullt sysselsatt med denna pinal och har passat på att sysselsätta maken också. Det visade sig att HTC Flyer finns i två varianter, en 3G-modell och en Wi-Fi-modell. Det är den sistnämnda jag har köpt. Trodde i min enfald att man ska kunna koppla den till ett mobilt bredband utan problem, har införskaffat en extra anslutning för att detta ska fungera, men nix, verkar inte gå bra det här... Ska man verkligen vara beroende av att man har tillgång till trådlösa nätverk var man än befinner sig? Apparatens instruktionsbok är så fattig som en instruktionsbok kan vara och inte får man mycket hjälp via nätet heller. Är det för att denna platta är så ny eller?

Frågan infinner sig om jag har köpt en en aning för dyr hopslagen antecknings-/ritblock + boksamling (några engelska titlar finns färdigt nedladdade) + kamera? Ja, ni läser rätt - en kamera! En kamera som man kan fota både framåt och bakåt med... Obs! Jag köpte absolut inte denna pryl för kamerans skull...!

Häromkvällen bjöd kvällen extraordinära vyer och det blev foton både med min Pentax samt med HTC Flyer, dess kamerafunktion måste ju testas i alla fall. Bildkvaliteten är inget att hurra för kan jag säga, åtminstone när ljusförhållandena är halvdana. Alltså blev det inget jag visar upp här nu i alla fall. Dessutom hade somliga av bilderna fått en ministorlek, bl.a. just de med solnedgången. Har inte en aning hur det gick till, detta måste undersökas förstås framöver.

Bilderna nedan är tagna med Pentax K-7. Färgprakten i dem är ungefärligen så onaturlig som den var i verkligheten också.

Nu tar jag lite ledigt från (nästan) alla tekniska prylar ett tag, min Pentax undantaget, och mobilen möjligen också. Kanske har problemen löst sig när jag har fått vila ett tag...

Känslan av midnattsolens land...

Natur - stad - nöjesliv - Det gångna året del 7.2

Vad sägs om det här? En viss fotofirma annonserar på en helsida idag om attraktiva kameramodeller med attraktiva (?) priser. Värstingen - 59.990 kronor. Näst värst 42.680 kronor. Därefter mindre värst - 19.400 kronor. Börjar ju arta sig. Priserna är utan objektiv. Är det månne tro ett tecken på att en mental process mot undergång, orsakad av fotomani, har startat när man börjar studera sådana här annonser? Finns det någon återvändo?  

Så, från det högst privata i går hoppar jag nu raskt över till andra miljöer än gårdagens inlägg om bröllop. Allemansrättens landskap, vidare till en huvudstad i ett grannland,  slutligen avslut med världsliga nöjen i samma stad.

Det blåser en hel del i mitten av juli kring Mälaren anno 2010. Så även förstås på Mälaren. Här är det Ekoln som nästan  är som en mindre insjö fast den är en del av Mälaren.

Broholmen utanför Sigtuna. 

Det var inte bara fint och vackert under juli 2010, det lovades även storm och före stormen var det riktigt riktigt torrt någon vecka i Mälarområdet. Bilden är från ön Slandökalv i Mälaren, inte så långt från Södertälje.

Helsingfors nästa: Uspenskikatedralen.

Storkyrkan.

Och det blev kväll.

Och det blev en natt vid Vanha Kauppakuja. En fin natt med glada människor och trivsam musik. En del svenska "klassiker" spelades också, bl.a. Eva Dahlgren som är högt älskad i Finland.

Från tomt och innehållslöst till dubbla utsikter

Bara någon timme sedan förevigades detta; nästan ingenting finns att se, annat än himmel i brand och halvmånen på plats.

Men när man flyttade på sig en aning fick man dubbla utsikter. 

En dundertabbe, visst, ändå blev det bilder...

Ett tag sedan beskrev Jan-Olof en fotografisk dundertabbe som han hade gjort. Själv inspirerades av detta så till den grad att jag gjorde något liknande själv fast av en annan sort och faktiskt före honom till och med. Kort och gott: när rätt tänkt blev helt fel. 

En sammanfattning: Ett medvetet val att inte ta med någon systemkamera på grund av praktiska skäl. Semikompakten Olympus SP-590UZ följer med, men visar sig vara obrukbar av flera skäl. Men som tur är finns kompakten Olympus µ Tought-3000 i handväskan, men nix nix... Räddaren blir mobilkameran Nokia N8, men den ger upp mitt i allting. Där står jag, mitt i alla fotografiska möjligheter, utan en kamera, tacka vet jag bara min egen klantighet! Men en räddare i nöden finns till hands, förmarmar sig över mig och lånar ut sin kompaktkamera Casio. 

Sverige flimrar förbi i X2000-fart, förevigats med Nokia N8.

Reste i början av sommaren ner till södra Sverige med tåg. Hade en del grejer att släpa på, allt skulle först med till jobbet där en arbetsdag skulle avverkas. Klev sedan på tåget med ytterligare grejer, bl.a. en arbetsdator eftersom jag hade tänkt mig en kombination av arbete och ledighet några dagar. Skönt att inte ha kameraväskan med också! För en gångs skull hade jag låtit förnuftet råda. Någon systemkamera följde alltså inte med. I stället skulle semikompakten Olympus SP-590UZ få tjänstgöra ett antal dagar. Dess uppladdningsbara batterier hade jag noggsamt laddat upp hemma. 

Väl framme möttes jag av de välbekanta scenerna. Havet. De vackra svanarna, det finns gott om sådana kring strandområdena.

Bilderna är tagna med N8.

Upptäckte redan första kvällen att batterierna i semikompakten hade väldigt lite laddning kvar. - ???!!! - Naturligtvis; har man inte använt kameran på ett tag så måste kanske batterierna laddas om några gånger på raken. Batteriladdaren? - Hemma! - Men ingen fara, vanliga engångsbatterier kan ju användas i stället. Lättnadens suck.

Tar lite bilder, men rätt som det är påstår kameran att minnet är fullt! Vad är nu detta? Kollar och upptäcker till min förskräckelse att det inte finns något minneskort alls i kameran...:-O Vill minnas att jag hade kollat detta hemma genom att ta en bild. Tyvärr hade jag glömt bort att kamerans internminne rymmer några bilder...Sicken malör...!

Men, jag har ju min Nokia N8. Dessutom har jag i handväskan min pyttekompaktkamera Olympus µ Tough-3000. När jag köpte den trodde jag att den skulle komma att användas mycket, den var ju alltid med; i stället har N8 kommit att inta rollen som den allena närvarande kameran. Alltså hade jag inte använt den lilla kompakten på ett tag. Alltså var batteriet på utdöende. Batteriladdaren??? - Ja, den fanns ju ju också hemma ca 60 mil bort... Suck... Men som sagt så hade jag N8 ändå. Lite klent kändes det förstås med fina lediga dagar utan annat än en mobilkamera att tillgå.

Ett lustigt sammanträffande var dock att jag hade råkat bara någon timme tidigare tala om inköp av en RIKTIGT BRA mindre kamera, det var när maken hämtade mig vid stationen i Kristianstad. Allt det oturliga tog jag nu som ett bevis för att det kanske var dags för inköpet redan nu. Kanske skulle jag till Kristianstad redan dagen därpå och slå till!

Nej, lite bättre planering för inköpet måste jag väl ha för det handlar ändå om en ekonomisk investering. I stället blev den en utflykt till Hanö. Avfärd från Nogersund - Nokia N8.

Hanö som en hägring... - Nokia N8.

Prästkragsängen med Olympus µ Tough-3000. Hann få några bilder innan batteriet tog adjö... 

In och ur bokskogen. Den här miljön har extremt svåra ljusförhållanden som N8 inte klarade av särskilt bra. Den lilla Olympus-kompakten fixade det bättre, men strax därpå var ju också dess batteri caput.

Båda bilderna tagna med Olympus µ Tough-3000.

            När jag kom ur bokskogen mötte jag mig själv med N8 i handen...

              ... och därefter mötte jag en annan krake... fortfarande med N8.

 Ytterligare en krake till installerade sig strax därpå vid klipporna, i sällskap med krakmakan. Som synes är civilisationen aldrig långt borta. N8 gäller nu förstås fullt ut för jag har ju inget annat att fota med.

Det var fint, stillsamt utan folk och fä. Fläktade lite lagom. Vi åt och vi drack och vi brände oss under någon timme.

Upp mot fyren. MEN, vad har hänt?! Batteriet är slut i N8! Trodde visst att jag hade laddat upp det, men så kan det inte ha varit.  Nu hade jag ingen kamera alls! Oturen förföljer mig.

Under flera hundra meters promenad blev inga bilder tagna alls. Väl uppe vid fyren påbörjades förhandlingarna med maken om hans Casio kompaktkamera. Att han inte sade från början att han hade den med sig! (Normala människor har inte alltid behov av att ha med någon kamera.) Förhandlingarna var framgångsrika och så fick jag tillgång till en kamera igen! Alla nedanstående bilder är tagna med Casio.

Nedan några vyer från Bönsäcken. Vi var trots allt inte ensamma på Hanö även om man kunde få för sig det på sina håll.