Båtupptagning del 1: både fina och något traumatiska minnen

Hoppade över fotofikat idag - hade anmält mig ett bra tag sedan till Worldwide Photowalk i storstan . En rapport utlovas! - Helgen fullproppad för övrigt; upptagningen av båten på schemat vilket betyder att den skulle köras upp idag från Ekoln (Mälaren), uppför Fyrisån till stans utkanter där varvet finns. En underbar åfärd en dag som denna! I morgon skulle sedan själva upptagningen ske.

I stället för att uppleva den vackra båtfärden längs Fyrisån gick jag helt miste om den. Skyndade mig hemåt från Photowalk i Stockholm och väl på tåget ringde jag och meddelade maken jag är på väg. Och då fick jag höra att han, som den effektiva man han är, redan var vid varvet med båten. Vilken sekund som helst skulle den nu upp också! Blev lite besviken. Jag missade ju färden uppför ån denna fina dag. Den andra delen (upptagningen) gjorde inte så mycket, men egentligen borde jag varit där för klubbens regler säger att man ska vara två stycken vid lyftet.

Letade reda på förra årets bilder och de duger ganska väl en dag som denna, dels gjorde vi åfärden den första oktober då också, dels var vädret lika strålande fint då med. Själva upptagningen skedde följande dag förra gången,  helt utan dramatik. Vår första upptagning var däremot inte utan dramatik ett antal år sedan.  

Historien om den första upptagningen visade sig bli så lång att  ingen orkar läsa den utöver texten här... Kanske blir det en fortsättning i morgon...

Lugn, bara lugn...

Snart är vi där. Ljuset är på väg. Bara ett halvår kvar.

Tidiga morgnar eller sena kvällar - det är frågan

Just i kväll kom jag på tanken att tidiga morgnar är överreklamerade. "Sena" kvällar duger lika gott. Visserligen kräver inte kvällarna samma ansats av en som morgnarna, framförallt inte om man tillhör sjusovarfolket, men vaddå... bilder med fint ljus får man ju ändå. :-)

Här några alldeles färska bilder från i kväll kring trakterna av Vattholma, ett par mil utanför Uppsala.

Att förkovra sig inom foto

Peu à peu klättrar jag uppåt, eller kanske inte uppåt, kanske är det framåt. Eller kan det möjligen bara handla om en zikzakvandring åt obestämda håll på den fotografiska vägen som jag följer, ibland rent utav som en baklängesvandring? Utveckling fast åt "fel" håll?

Det jag i alla fall vet är att mina makrobilder har blivit bättre och inte är det min förtjänst utan det nya makroobjektivets. Kom inte och säg att ens utrustning inte spelar någon roll. Möjligen kan det vara som så att en duktig fotograf får till det med vilken (engångs)kamera som helst, men vi vanliga dödliga måste ha bra prylar.

Samma sak ungefärligen som jag fick itutat i mig i musiksammanhang många år sedan, när våra flickor visserligen hade  spelat ett tag men inte tillräckligt länge för att betraktas som riktigt "duktiga": "En duktig violinist kan spela med vilket instrument som helst, men en mindre duktig behöver en mycket bra violin. Framförallt barnen behöver bra instrument!" Och vad kostade en "bra" violin då, som lägst? Ja, sisådär 50.000 - 60.000 kronor. Styck. Summan var hisnande redan då, idag skulle det bli andra siffror (inte lägre). Det var bara att räkna. Två flickor. Hmm, det blir ett hål på minst 100.000 kronor i familjeplånboken... Och sonen då, han spelade ju också instrument fast andra typer. Gissa om vi "köpte resonemanget".. Nej, även om vi förstod poängen. Rätt många andra satsade på receptet trots två eller tre spelande barn. Men så har ju också en del av dessa barn sedermera valt yrkesvägen inom musiken. Vi kanske berövade våra barn en fattig och osäker framtid som violinister, armbågande sig fram i livet utan några riktiga ledigheter (man måste ju alltid öva) och med frånvaro av våldsamma sporter typ volleyboll eller slalom (för fingrarna får ju inte gå av)....  

Mina pengainvesteringar på fotografin har inte varit så märkvärdigt stora (ännu). Ett par kurser har det blivit. En och annan kamera och lite kringutrustning. De relativt blygsamma investeringarna har fått den äkta hälften att skaka på huvudet några gånger tills han gav upp. En tyst suck kan jag höra ibland när jag för någon ny grej på tal.

Nu satsar jag dock på fotografisk allmänbildning. Anmälde mig till en föreläsningsserie Fotokonstens genom historien, första sittningen var i går. Ämnet för de två timmarna var amerikansk fotohistoria. I rasande fart avhandlades ett 30-tal amerikanska fotografer med bilder samt med berättelser om deras livsgärning osv. Vi fick även inblick i fotografiska inriktningar som de hade influerats av eller var del av.

Ska inte ge mig på att recensera föredraget utan det får bli någon typ av sammanställning senare när jag har fått lyssna på alla fem föredragen. Platsen för serien är förresten Fotografiska museet (ett tillfälle är förlagt till Moderna museet), men museet i sig är inte arrangören. 

De två översta fotografierna är tagna i går. En strålande, men mycket blåsig höstdag i Stockholm. Bilderna är inte mycket att ha, men lämpade sig för att förvrängas i alla fall. Sista bilden är tagen på Fotografiska. En sådan tjusig utsikt med vattnet och ljusen från Gröna Lund i mörkret. Fast det ösregnade, upptäckte jag när jag klev ut...

Efter regnet kommer regnet

Först kom regnet. Sedan blev det uppehåll. Sedan kom regnet igen. Lite uppehåll. Och lite sol därefter. Och blåsigt var det hela tiden. Bra sjöväder således. Fick också tillfälle att lufta min telezoom, den har fått vila ett tag under min macroyra...