Det moderna och fräscha Berlin

Eftersom FS-medlemmen Tommy ska ut och resa, närmare bestämt till Berlin, blev jag påmind om mina Berlin-bilder som har väntat på sitt öde sedan februari. Snudd på bortglömda. Vad ska man med bilder till om de inte visas? De platsar inte riktigt i familjealbum så bloggen känns som en lämplig förvisningsort.

                                                                                                            Vid Potsdamer Platz

Alla bilder är från östra Berlin vars centrala delar är väldigt fräscha och moderna. Några få bilder "på prov" visade jag här någon vecka sedan. Staden är ytterst tacksam fotografiskt om man gillar rena linjer och denna typ av arkitektoniska stil. I den östra delen, men mer i periferin, finns garanterat även stadsdelar  där man hittar en annan typ av bebyggelse med mer sliten karaktär. Är ingen kännare av Berlin direkt, men bl.a. stadsdelen Prenzlauer Berg har en del något "dekadenta" miljöer att visa upp. Bilder därifrån visar jag en annan gång. 

Sony Center, vid Potsdamer Platz

Obs! Ett måste för den som besöker Berlin fram till slutet av maj är Ingmar Bergman-utställningen. Den är intressant även för den som inte är någon superfan av honom... Utställning finns i Filmmuséet som inryms i Sony Center, denna smått skojiga byggnad som bör ingå i besöksplaneringen ändå.

Den sista bilden nedan visar huset som rymmer konsertverksamheten för Berliner Philharmoniker. Huset är ritat av arkitekten Hans Scharoun som "är berömd för sina expresionistiskt fria former" (cit.  Berlitz lilla Berlin reseguide). Synd att man inte fick tag på biljetter till deras konsert. Samtidigt var det ypperligt för de kostade en mindre förmögenhet styck... Byggnaden ligger bara ett litet stenkast från Potsdamer Platz, nästan intill Sony Center.

Spriten flödar och lustigheter från det verkliga livet

Spriten flödar in i Sverige, rapporterade bl.a. Rapport idag. Busstrafiken t/r Tyskland är tät och tätare ska den bli från södra delen av landet, rapporteras det. Här i Mellansverige är det ju Ålandstrafiken som upplever en guldruschtid i detta avseende. Inget nytt på jorden, sådana här tider kommer och går.

Kommer tänka på en rolig historia vi hörde av grannen i Blekinge. Granndamen i fråga gjorde en sådan här spritresa till Tyskland för att få uppleva hur dessa resor ter sig i verkligheten. De flesta resenärerna var av kategorin äldre, många pensionärer. Några hann bli lite förfriskade redan under nerresan till Tyskland och ännu mer på vägen hem. Två damer som tillhörde definitivt den äldsta åldersgruppen i sällskapet blev på lyset lite mer än lovligt, till den grad att de var rätt "svårhanterliga" vid ankomsten till Tyskland. De lyckades dock inhandla sina spritransoner. Andra resenärer var vänliga nog att sköta om damerna så de lyckades komma ombord på bussen inför hemfärden. Väl hemma i Sverige ska damerna vingla av bussen i hemstaden. Och vad är det som väntar på dem när de kliver av? Jo, färdtjänsten som  ska köra hem dem...

En annan lite smålustig historia hörde jag på P1 sent på eftermiddagen. Obs! Historien har inget att göra med alkohol utan hör hemma i den politiska sfären, ungefärligen så här:

I kommunalvalet sist fick sverigedemokraterna in två kandidater in i kommunfullmäktige i en mindre stad, vi kallar den ene av dessa kandidater för A. SD hade dock fått röster för att fylla tre platser, men ingen ytterligare kandidat fanns att ta till. En helt opolitisk person, en som inte hade kandiderat alls, hade blivit namngiven på en röstsedel som en SD-kandidat, vi kallar honom för B. Denne person, en lärare på det lokala gymnasiet, blev därmed invald in i kommunfullmäktige och efter att ha funderat på sin otippade och överraskande valseger bestämde han sig för att tacka ja till det politiska uppdraget. När opposionskommunalrådet skulle väljas ställde både A och B upp som kandidater. A krävde en hemlig omröstning (beviljades) och slutresultatet var att B fick flest röster och därmed blev B oppositionskommunalrådet i staden. 

Vilken framgång för SD! Smolk i bägaren är dock att B varken är en SD-medlem eller sympatiserar med SD:s idéer överhuvudtaget. Tvärtom, han ogillar SD:s svartbita världsbild. A tycker att det hela är fel och olustigt. B anser däremot att han har sin fulla demokratiska rätt att arbeta politiskt utifrån det mandat han har fått. Han påpekar också att SD brukar vara snar att tycka att systemfel eller liknande som uppdagas men som gynnar SD är helt i sin ordning (inte annars!), han hänvisar t.ex. till exemplet med mottagandet av partibidrag för politiska poster som SD inte har kunnat fylla.

Och varför kan det ovannämnda hända? Helt enkelt därför att SD hade avstått från rätten att bestämma vilka som får företräda partiet. Så kan det gå...

Sommar? Eller vinter?

För er alla som är trötta på den evigt långa vintern, i likhet med Anneli....

Och något för oss alla andra...

Arabiskt snirkligt och finskt rätlinjigt

Vad händer egentligen när man blandar samman olika människor och kulturer i det verkliga livet, t.ex. den arabiska snirkligheten och det finska sparsmakade? Det arabiskt eldiga och den finska svalheten? Den arabiska solen och den finska kylan? Den arabiska uppväxten och den finska uppväxten, kryddat med en dos asiatiskt liv och liv från andra länder?

Nr 1

Många svar på dessa frågor finns, men ett svar finner man hos Ranya ElRamly, som numera heter Paasonen i efternamn, efter giftermålet. Hennes far är egyptier, mor var finsk, Ranya själv är född i Indien och sina uppväxtår har hon tillbringat både i Indien, Libyen, Egypten, Finland och kanske i något land till. Hon är forskare i politisk historia i Helsingfors. Hon är något så när ung, född 1974 som hon är. Varför jag vill berätta om henne och hennes bok beror på att hon har skrivit en mycket vacker och berörande berättelse.

Nr 2

Bokens svenska titel är Där solen står högst (Norstedt 2004) och den kom ut i Finland 2002.  Hennes bok är en underbar berättelse i en vacker poetisk stil som lutar en aning mot moll, men som aldrig faller i sentimentalitet. Vad handlar boken om? Det är inte helt lätt att beskriva i korthet utan att det framstår som banalt. Faderns och moderns kärlekshistoria står i centrum. Föräldrarna gick skilda vägar under Ranyas tidiga tonår och modern dog i Finland en tid efter skilsmässan. Tonåriga Ranya med sin syster blev kvar i Finland även efter moderns död.

Nr 3

Poetiska återupprepningar i olika variationer återkommer i texten på ett sätt som jag uppfattar som arabisk influens (fast detta förnekas av författaren). Det snirkliga arabiska står i kontrast mot det finskt rätlinjiga, till exempel när fadern skalar apelsiner i snirkliga ringar som man sedan kan trä på handleden och använda som armband. Modern däremot skalar apelsiner på det praktiska sättet man gör i Finland, det vill säga man gör klyftor i skalet och lyfter därefter bort skalbitarna. Bilder som målas fram av mor och far är kärleksfulla och samtidigt undrande, varför kan den stora kärleken ta slut? Var den slutliga dödsstöten den dag när de bosatte sig i den enes hemland?

Nr 4

Jag har en särskild anledning att skriva just om denna bok. Den litterära kompisklubben ARMI jag tillhör sedan länge firar nämligen ett 10-årsjubileum i dagarna och i fredags blev det därför lite annorlunda möte. God mat avnjöts i trevlig samvaro som vanligt, men i stället för att avhandla/diskutera en utvald ny finsk författare och bok hade var och en fått som uppgift att välja ut sin favorit bland de 60 böcker vi har avverkat under våra 10 år. För min del blev alltså favoriten just denna, Auringon asema.

Nr 5

”Min mor hade stora ljusblå ögon. Senare fick de ett stråk av grått och det var ett regnmoln som aldrig hann skingras i tid. Men när hon mötte min far badade hennes ögon i solen, de sökte sig till solens ljus för att kunna glittra.”

”Min far var av eld och min mor var av vatten och det var därför allting i början var så vackert och stort, och jag inser ju att elden inte längtar efter mer hetta vid sin sida, utan efter något svalkande, något helt annat, fast å andra sidan är det tveklöst så att vattnet dunstar i elden och att elden slocknar i vattnet och min syster och jag, vi håller oss på torra land.”

”Min mor älskade det i mig och min syster som var likt henne själv, och min far älskade i mig och min syster det som var likt honom själv. Jag frågar: Innebär inte detta att de hade slutat älska varandra? Min far och min mor, de slutade att älska varandra.”

Nr 6

Som bonus några avsnitt om Khadaffis Libyen som är så aktuell just nu:

”När vi bodde i Libyen avlyssnades vår telefon, på vår trädgårdsport hängde FN:s ljusblå skylt och när jag satt ute på gården och sjön en julsång sa mor att det nog vore bättre om jag sjöng något annat”.

”Jag tecknade en bild av Khadaffi som talar till folkmassorna, och jag ritade en fluga på hans näsa. Far sa att jag kunde hamnat i fängelse för det.”

” Visserligen visades de offentliga avrättningarna på TV men man kunde ju alltid stänga av TV:n.”

Bilder:

Nr 1: Takmosaik från kyrkan  Lilla Hagia Sofi / Aya Sofia, Istanbul 

Nr 2: Detalj från en badhytt, Uleåborg/Oulu

Nr 3: Sokulle Mehmet Pasa moské, Istanbul

Nr 4: Avskalad parkkonst längs Uleälven, Uleåborg/Oulu

Nr 5: Palatset Beylerbeyi vid Bosporen, Istanbul 

Nr 6: Konstmuseet, Uleåborg/Oulu

Bill Frisell + Disfarmer = SANT

Bill Frisell - Disfarmer; gillar du någon av dem? Kanske båda två? Boka i så fall en kväll på UKK (Uppsala konsert- och kongresshus)  i slutet av mars, närmare bestämt 29/3!

Om det är en vacker kväll har du en chans att fånga en vacker utsikt över stan, mot slottet och Domkyrkan. Vid mindre vackert väder är utsikten fin i alla fall och åt alla vädersstreck. Damtoaletten högst upp erbjuder ännu vidare vyer över nejderna.  

Konserthuset i sig är värt ett besök. Bor du i Stockholm? Ingen fara, Uppsala ligger närmare än vad du tror! Det tar 35-45 min att ta sig hit beroende på vilket tåg du tar. Hemresan tar något längre tid eftersom du sannolikt behöver byta tåg i Upplands Väsby då det blir sent på kvällen. 

På återseende!