Nya böcker - några av dem "fotorelaterade"

Vid fotofikat mönstrade Bert E på med en lämplig bok med sig, nämligen Vårt Liv Ombord. Han har fotat bilderna i boken, hustrun är författaren. Själv uppskattar jag seglingsbeskrivningar av allehanda slag och har läst otaliga sådana genom åren så jag passade på att lägga beslag på hans medhavda exemplar.

För övrigt är säsongen för årets bokrea över. Fick med mig följande titlar i år: 

En bok köpte jag bara för omslagets skull. Inget fel på författaren dock, en Nobelprisförfattare och allt som han är. Att omslaget är viktigt (åtminstone ibland) innebär också att internetbokhandlare är inget för mig, egentligen. Jag måste helst få hålla boken i handen, känna på pärm- och papperskvaliteten och närstudera omslaget.

Den första bokhögen jag hade med mig hem såg ut så här, ganska ordinär med idel kända författarnamn, utom den där som börjar med 501...

Den andra bokhögen - 50% rabatt på reapriset - bestod av följande titlar: 

Vilka av böckerna är en fotorelaterade egentligen? Med lite fantasi kan tolkningen bli så här:

Coelhos Briola - omslaget! Oates Blonde - om Marilyn Monroe, hon som har varit en sådan fotograferad celebritet. Inga bilder i boken dock, men den är ett litterärt mästerverk. 501 Fantastiska resmål - resemålsbilder kryddar naturligtivs texterna. Fåglar i Sverige & Nordeuropa - fågelböcker utan fågelbilder finns väl inte? Bergmans Bilder - visst finns det foton i boken även om titeln i sig inte anspelar just på dem. Ormestads Gaza - en kärlekshistoria, ett antal bilder finns i boken, men många fler fladdrar förbi i hjärnan. Bilder fladdrar förbi i hjärnan även vad gäller inbördeskrigets Rwanda som Hatzfelds Antilopernas list handlar om. 

Och sedan böckerna utan någon som helst foto-/bildrelation:

Vargas Llosas Bockfesten - senaste Nobelprisförfattaren, enligt somliga är denna bok hans mästerverk. Combüchens Spill. En damroman - Augustprisvinnaren hösten 2010. En litterärt bevandrad kompis till mig har påbörjat läsningen hela fem (sic!) gånger och inte kommit någonvart. Jag måste ju också pröva lyckan. Ekmans Mordets praktik - läsningen bör kompletteras med läsning av Söderbergs Doktor Glas  eftersom en stark koppling finns mellan böckerna. Larsmos Jag vill inte tjäna skulle också passa in ämnesmässigt (prostitution på 1800-talet, fattiga kvinnor på samhällets botten som också är syndabockar. De spred ju könssjukdomar. Det gjorde nämligen inte männen på den tiden!). Sedan Sionismen - en antologi. Tuomiojas Ett stänk av rött, två systrar i revolutionens tjänst som handlar om författaren Hella Wuolijoki och hennes syster, enligt GP två av 1900-talets märkligaste kvinnor. Marklunds Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s tid. (?? Måtte ha hamnat i högen av en slump?? - Inte min genre direkt.)

Funkade Disfarmer & Frisell ihop?

Bill Frisell & Co erbjöd en magisk kväll en vecka sedan, exakt, på Uppsala Konserthus. Men sanningen att säga - ni må ursäkta mig, herrar - det var varken Frisell eller Disfarmer som bar upp konserten. Det gjorde gruppens enda kvinnliga medlem, Carrie Rodriguez. Hon var klart den mest framträdande musikern i gruppen, slet verkligen de två timmarna oupphörligt med sin violin när andra hade gott om andhämtningspauser, violinen var det absolut viktigaste instrumentet för låtar som framfördes denna kväll, hon visade sig vara en duktig violinist, därtill kunde hon hantera även en gitarr och kunde sjunga vilket ett par låtar visade. Vad mer kan man begära?

Är helt säker på att många inte håller med mig, framförallt inte de som var där främst för Frisells skull.  Och så är det ju, var och en har sina egna preferensramar. Själv känner jag violinen bättre än gitarren som instrument vilket medför viss jävighet på sitt sätt. Men hur många jäviga recensenter har man inte stött på i tidningsspalter genom åren! 

Det blev förstås lite konsertbilder, tyvärr syns det inte på fotona hur magisk kvällen verkligen var. Någon recensent var kritisk vad gällde hanteringen av Disfarmers bilder under konserten. Själv har jag inga synpunkter på detta, annat än att den ena skärmen stod snett. Som synes satt jag rätt bra i lokalen, uppe på läktaren. Just där störde jag nog ingen heller för vi var ganska få personer där uppe.

Frisell sade inte många ord under konserten; i början presenterade han sina medmusikanter, mot slutet när det blev dags för den andra extralåten sade hand: "Ohh, Sweden..!" Det var allt.

Svaret på frågan "Funkade Disfarmer & Frisell ihop?" - JA, absolut!

Recensioner:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet
• Uppsala Nya Tidning

Ska kanske ägna mig åt konsertfotografering framöver? Hitta min fotografiska själ den vägen? ;-)

Biljetter till Roger Waters 4/5 i Globen (usch för lokalen...) och till Cat Stevens 7/5 på Hovet är i alla fall bokade. Det blir bråda dagar för en konsertfotograf. Tyvärr saknar jag rätt fotoutrustning när man sitter långt borta från scenen. Sanningen att säga, det lär bli bara mobilbilder och karriären som konsertfotograf får man lägga på hyllan innan den ens har börjat... :-(

En dag med ett fåtal dimensioner - friskvård, foto, foto...

Först träning. Sedan fotofika flera timmar. Därefter en kamp med redigeringsövningar och -tester i flera program.

A. Tränar på tok för sällan. Aldrig på morgonen, men i morse överträffade jag mig själv!

B. Fotofika. Hur trevligt som helst. Snacket startades med lättare och "ofarligare" ämnen, bl.a. den politiska situationen i länder strax söder om Europa. Sedan gled man in på de väsentliga sakerna här i livet, dvs foto. Alltid snappar man upp något som får en att tänka om eller tänka till, nu var det det där med tiff-filer; kanske något som man inte ska hoppa över så som jag har gjort? Vinjettering kom man in på också. Hmm...

C. Allra sist: kämpat på med alla möjliga redigeringsprogram som jag just nu har tillgång till. Tog en lite knepig bild och fixade till den i flera program för jämförelsens skull.

Armémuseet har lyckats illustrera effektivt hur rättvisa skipades förr i tiden. Med kyrkans man på plats för att välsigna det det hela och be för den förtappade själen. Bilden nedan är rätt naturell, bara en aning kontrast och skärpa. Kanske borde ansiktet få lite mer ljus ändå?

Repris nedan - den totala obarmhärtigheten och oförsonligheten. 

Den här bilden använde jag för ovannämdna övningar. Grund: RAW och ISO 1600, rätt lång tid för det var mycket dåligt med ljus i lokalen. Ingen stativ, men tog väl stöd någonstans och lät bli att andas vid exponeringen. Oväsentliga detaljer är bortplockade från bilden, t.ex. diverse störande ljuskällor.

Det är nog rätt ointressant att se bilderna från alla övningar för det är omöjligt att få någon "vetenskaplighet" över det hela. Listar dock redigeringsprogrammen utifrån hur lätt jag tyckte att det var att komma till ett vettigt resultat. En helt annan sak är naturligtvis att när man väl har lärt sig ett program blir det lättare och lättare att använda det. Just nu är jag ju bäst bekant med Picasa, PSE och UFRaw/GIMP. 

Min favoritlista just nu utifrån denna bild:

1. ACDSee Pro – självinstruerande! Hyggligt resultat!
2. PSE – bra resultat, funktioner bekanta sedan tidigare så det är inte så tidskrävande att jobba fram bilden. Utom att första bilden blev en katastrof av okänd anledning och jag fick göra om bilden.
3. Lightroom – ok bild, även om något brusigt slutresultat. Lite knepigt att komma underfund med funktioner utan att gå in i manualen i vissa fall.
4. UFRaw –> GIMP – njaa, knepigt att få till färgtonerna i huden i denna bild. Sedan tidigare har jag tyckt att det är svårt att lyckas med mörka bilder via UFRaw. Kanske skulle RawTherapee vara att föredra? GIMP i sig gillar jag ju sedan tidigare. Vill minnas att den hade lite hög inlärningströskel för mig, men på den tiden kunde jag ingenting om andra liknande program och var inte så bekant med tänket överhuvudtaget.
5. Picasa – Nej. Enkel att använda, men mycket brusigt slutresultat. Ett föredömligt program för genomgång av bilder innan man gör något annat för det är lätt att bläddra bland bilder och bestämma vilka man behåller och vilka man kastar. För övrigt lämplig för snabb redigering av familjebilder typ. 

Råkade förresten ut för en fotomalör naturligtvis också idag; rätt som det var var RAW-filen för bilden ovan borta! Den fanns inte i papperskorgen. Vad hade hänt? Kanske hade jag lyckats att skriva över den på något vis. Någon dag sedan hade jag dock gjort backup på bilder tagna under de senaste fyra månaderna vilket var min räddning nu! Tacka vet man FS-kompisar för påminnelsen om hur viktigt det är att ha rutiner för backup!

Ett slags fågelliv på Midsommarkransen

Vernissage på Midsommargården var ju en trevlig tillställning, då en knappt vecka sedan. Efter tillställningen styrdes kosan till Midsommarkransen, bara ett stenkast bort, en härlig stadsdel. Känns som jag har lite rötter kvar där också efter att vi bodde där en period ganska länge sedan. 

Midsommarkransen är en stadsdel där man, enligt mitt tycke, har lyckats behålla stadsdelens karaktär trots att väldigt mycket nya hus har byggts under de senaste 15-20 åren och man fortsätter bygga fortfarande. I söndags efter utställningen passade vi på att besöka en gammal släkting i ett av de nyare husen, ett hus som inte längre är så väldigt nytt egentligen, sisådär 20 år. Varje gång man kliver in i trapphuset där blir man lika fascinerad över konstinstallationen uppåt väggarna, så till den grad att det inte är aktuellt att ta någon hiss upp utan man vill gärna gå upp de fyra trapporna. 

Se själva! Om ni tycker att svärtan på fåglarna inte är som den skall så stämmer det, fåglarna har nog inte skrubbats på ett tag...

Bilderna (RAW-format) har jag fixat lite lätt i ACDSee Pro som jag håller på och provar. Gårdagens bloggbilder hade gått igenom Lightroom, också med i min testperiod.

Lightroom & Dödens grupp före husmorssysslor!

Efter ett par flitiga fotorelaterade dagar skulle det blir ett par dagar vigda åt husmorssysslor. Det har dock gått jättebra att hålla sig undan dylikt otyg, i stort sett. Lightroom har ägnats en del möda och tid åt idag (testar ju både den och  ACDSee Pro). Ett par av mina riktigt tidiga, nu i LR redigerade bilder har hamnat i ett av mina album, varav en också i Dödens grupp.

Hade tänkt mig två premiärbilder i Dödens grupp, helt enkelt för att jag hade jättesvårt att bestämma mig för vilken bild jag skulle välja. Men, som i så många andra bildpooler fanns där en begränsning. Den här bilden hamnade alltså där först och blev den enda:  

Bilden nedan har av olika skäl varit väldigt svår att bemästra. Sanden i sig, men även sandkornen på fiskhuvudet och främst på ögat har varit ett knepigt kapitel att hantera, särskilt avseende skärpningen. Ni som möjligen tittar på bilderna i mitt album ser att jag då 2007 använde automatinställningar, därtill hade jag rätt låg kvalitet inställd i kameran vilket säkerligen bidrar till svårigheterna nu.

Två saker förbryllar mig: När jag kollar bildernas filinformation (via utforskaren) ser man att ACDSee Pro lägger på sin egen information där, i Objekttyp. Detta trots att jag inte har gjort något alls på bilderna via den. Antagligen går det att plocka bort de berörda bilderna/mapparna från ACDSee Pro, men det får jag väl reda ut i morgon, vill inte göra något misstag så här i nattimmen så att bildmappen deletas helt.. Visserligen är det en övningsmapp, men ändå...

Den andra saken är att när man tittar på bilderna visas de "paketerade" som ACDSee-bilder. Tumnaglarna kommer förresten också från ACDSee, naturligtvis...

För övrigt är ställningen mellan ACDSee Pro och Lightroom 2 - 0 för närvarande. Detta beror på att den först nämnda har en trevligare katalogstruktur, enligt mitt tycke, + att prisbilden verkar betydligt bättre för den förstnämnda. Men, mycket återstår att utforska och 28 dagar kvarstår av testperioden!