Övervakad av storebror

Gick där omkring med ett givet syfte, nämligen att eventuellt inhandla något som var på rea. Reatider är det ju i den här branschen, åtminstone för de produkter som är tänkta som en fägring utomhus.

Eftersom jag nuförtiden för det mesta bär på en "riktig" kamera med mig, nästan vart jag än går (utom till jobbet, det blir lite mer sällan) så fick jag plötsligt en snilleblixt: varför inte fota här? Fotomöjligheterna har ju beskurits en hel del nu under vardagar när man är på jobbet mesta delen av den ljusa tiden. På morgonen är det ljust när jag cyklar dit, men då har jag bråttom. Ofta stannar jag ganska sent på jobbet och det hinner bli mörkt innan jag beger mig hemåt.

Satte igång med att fotografera, en aning försiktigt. Man kanske inte får fota här? Borde jag gå och fråga någon i personalen? Före varje tagning såg jag mig omkring, för säkerhets skull. Så många bilder tog jag förresten inte så mitt tilltag räknas knappast. 

Men jag kände mig övervakad... Han stod där, stirrandes med sin orubbliga blick... Redan!

I verkligheten var de en hel armé skulle man väl kunna säga, snälla övervakare...

Följande morgon som var denna morgon vaknade vi här i Uppsala till ett soligt och kyligt höstväder. Det var betydligt lugnare att krypa omkring på den egna terrassen och fota, inte en kotte som varken ser eller bryr sig om vad jag håller på med.

Det är ganska sällan numera jag tar flera bilder på samma motiv, men nu blev det så. Och då blev det genast svårt att välja vilken man föredrar. Kanske den här nedan ändå? Gillar nämligen att ytstrukturen på krukan framhävs här, skuggan är ett bonus.

Jag hoppades att de skulle bete sig som hjortron

Men det verkar inte så. Ni förstår, hjortron kan man plocka för tidigt, dvs innan de är mogna, för mognar gör de oavsett om de är kvar på myren eller inte. En annan sak är förstås att det anses på sina håll som ett riktigt otyg att plocka hjortronen halvmogna. Dylikt förfarande kan tolkas som beviset på bristande moral och omdömeslöshet och vem vill få sådana epitet klistrade på sig själv... 

Men jag har i alla fall gjort ett liknande försök med björnbären. Till mitt försvar vill jag anföra att björnbären är våra och det är vår sak att bestämma om de får ruttna på grenarna eller på köksbänken. För det är det de verkar nämligen göra, ruttna utan att mogna, på köksbänken. Det såg lovande ut till att börja med, de röda icke mogna bären började anta en mörkare nyans, men rätt som det var hade de börjat skrumpna ihop... Synd!

Här är dock bären i sina glans dagar någon dag sedan. De svarta är uppätna. Och de röda ruttnar/skrumpnar ihop för fullt alltså.

Frökapslarna tillhör akvileja och väntar nu på den nästkommande varma säsongen, i likhet med många andra, kan tänkas.

Lunchmacro

En runda i Geijersdalen vid lunchtiden resulterade i en mängd macrobilder. Vädret var perfekt, mulet, en aning dimkänsla, ingen vind. Nu ska det fotas fantastiska macrobilder! Det ska ju inte vara så svårt sägs det! Fast några andra säger att det är svårt. Vi får väl se...

På macrokursen fick man ju lära sig att ju närmare fotoobjektet man kommer desto viktigare blir det att vara alldeles stilla. Att flytta på sig en millimeter får stora konsekvenser för skärpan. Helt logiskt förstås. Har ju fått erfara att detta är sant sedan tidigare och även på kursen i helgen, men NU ska jag sköta mig exemplariskt!

Puh, inte lätt. De flesta av bilderna blir mer eller mindre suddiga, möjligen finns skärpa någonstans, men kanske inte där jag hade tänkt mig. Kors var svajig man är när man fotar! Hålla andan hålla andan! Ett stativ är säkerligen bra och ha, men funkar mindre bra med de rörliga varelserna. Och de hamnar lätt i mitt blickfång.

Som sämst blev bilderna så här, enligt nedan. Var är skärpan? På den lilla filuren på kronbladet hitåt? Kanske det, fast tror inte att det var meningen. De flesta av den här typen av bilder kan i bästa fall trigga igång fantasin, för övrigt fyller de ringa funktion. 

Nej, det får bli lite blomster ändå. De är ju stilla. Nehej, visst inte riktigt alla, en aning verkar det blåsa i alla fall och somliga av fotoföremålen svajar betänkligt, inte bara fotografen. Skärpeinställningar blir onödigt svåra att få till. Det här ska ju vara lätt som en plätt! Vem som helst kan! Här i alla fall ett stadigt exemplar som låter sig fotograferas!

Fjärilar är så fina så dem vill jag gärna ha på bild! Den här flög omkring i stort sett hela tiden. Det var inte tal om att få komma den nära. Den kan nog vara en kålfjäril, eller?

Amiralen lyckades jag komma riktigt nära med lite tålamod. Manuell fokus används för att inte skrämma iväg den med autofokusljudet.

Väl riktigt riktigt nära blev det ju förstås inte så lätt med skärpan! Attans vad svajig man är!

Det var lite lättare ta sig an de lite mer långsamma och mindre lättskrämda insekterna. Vem som helst kan! Och jag är vem som helst.... :-)

I princip var det endast de här sju sista bilderna som var något att ha. Av 59 stycken totalt... Kändes som jag hade gått igenom ett träningspass under min fotosession, andfådd av alla ansträngningar att hålla andan och få till skärpan. Hur svårt kan det va?

Krypövningar i vuxen ålder

Det är väl helt sanslöst att man ska behöva ägna sig åt krypövningar i vuxen ålder... I dubbel bemärkelse! Och allt beror på det nya fördärvet = förvärvet. Hur som helst, här i alla fall ett ytterligare prov på vad det presterar - för övrig info - se mina tidigare inlägg nyligen.

Tar förresten tacksamt emot namnförslag på arten i fråga för någon krypbok har jag inte till hands just nu.

Nära med 100 mm. Har bara sett till att bildens liggande rektangulära format fick bli kvadratiskt för att fjärilen ska komma till sin rätta. Skärpan finns inte riktigt överallt, men övning ger färdighet...

Bilden nedan är ett utsnitt. Samma problem som ovan (inte skärpa överallt), men ena antennen ser man nu i alla fall.

Det lär inte bli några fler fjärilsbilder den närmaste tiden med tanke på väderleksrapporternas besked om sämre tider. Det är livet det.

365 dagar sedan

Den 22 juni 2010 var det en sådan vacker kväll. Klockan var 22.09 exakt om kamerans klocka var rätt inställd. Kanske var den inte det för den gick nog vintertid. Ur led var tiden, kan man väl säga...

Morgonen därpå började med lite annorlunda frukost, någon fyllde år. Obs ej undertecknad dock. Klockan är 08.09 enligt kamerainformationen vilket jag inte tror på. Kameran är inte densamma som i föregående bilden, men tror att även denna bildförevigare gick vintertid.

Sedan var det ju Midsommarhelg också, ett par dagar senare, "den blomstertid som kommer". Psalmen passar väl inte ihop just med Midsommar, men har vi tur finns det blommor kvar till denna härliga helg och psalmen passar väldigt väl egentligen.

Nu känner jag för en Midsommarpaus från allt vad datorer och bloggande heter. Ska dock följa FS-bloggen lite hjälpligt via N8.