I en by som kanske inte är någon by egentligen...

..för där finns bara ett par hus.

Utsikten är underbar.

Utöver de två husen finns här ett speciellt ställe, en fridfull oas.

Oasen är grön och vacker, med växter och blommor, trots hettan och torkan under många månader.

Du är välkommen att göra en kort visit här, för att vila själen på en plats där friden går nästan att ta på. Kanske för att beundra det du ser och hör? Kanske för att förundras i stället?

Du blir väl mottagen som gäst.

Du blir visad runt, men inte överallt.

Du får höra berättelser om män med höga positioner.

I oasen kan du stänga in dig för resten av livet, om du är en kvinna.

Det blir ett liv med mängder av begränsningar, utan att du har möjlighet avvika om du så skulle ändra dig och vilja bli utsläppt. 

Platsen är alltså ett ortodoxt nunnekloster i Grekland, på Kreta. Det blev sparsamt med foton härifån eftersom det inte är tillåtet att fotografera allt det man ser. Inomhusmiljöerna är helt tabu, till stor del även för besök. Nunnorna ställer inte upp för fotografering heller.

Som besökare får du inte gå in på klosterområdet med bara knän och axlar. Nunnorna själva bär svarta långklänningar och slöjor. Nio nunnor bor på  klostret för närvarande, de flesta av dem är ganska unga. Nunnan som visade oss runt hade engelskskunskaper som vida överskred våra egna, så visade det sig också att hon var en australier, uppvuxen i Australien. Hennes föräldrar hade grekiska rötter och de bodde i Australien fortfarande.

Hur ser det dagliga livet ut på detta kloster? I huvuddrag är dagarna säkerligen rätt lika dagarna på andra kloster inom den kristna kyrkan (olika ortodoxa riktningar samt katolska kyrkan; hinduismens och buddismens klosterliv känner inte jag så väl till) - det vill säga arbete och böner varvas i ett liv som präglas av fattigdom, lydnad och celibat. Dagens tre bönetider är obligatoriska, två av dem genomförs i sällskap med de andra nunnorna, en bön utför man på kvällen i ensamhet. En av de gemensamma bönestunderna tar en timme. En präst kommer till klostret två gånger i veckan.

Arbetet består av allt det som hör ett hushåll till, men därtill målar några av nunnorna ikoner för kyrkor (den egna lilla kyrkan är prydd med egenhändiga vackra ikoner), de flesta ägnar sig åt handarbete genom att sy konstfärdiga färggranna tjänsteplagg åt kyrkans män, samt dukar, kuddfodral etc för försäljning. Man målar glasflaskor och småikoner för försäljning också, man tillverkar även tvål, olivolja och raki (!) för att dryga ut inkomsterna.

Ett märkligt liv. Ett beundransvärt liv? Ett liv att ifrågasätta?  Dessa människor visar kanske oerhört mod genom att stänga in sig inom klostrets väggar och rikta sina krafter, till största delen, mot det religiösa livet och för att uppnå större religiös "mognad". Och andra sidan; att dra sig undan ter sig lite egocentriskt och "lättsamt". Man behöver inte konfronteras med samhällets strävan efter likriktning och anpassning. Kraven på att vara en nyttig medborgare för gemensam bästa, i vidare bemärkelse, existerar inte heller när man lever utanför samhället på det här sättet. 

Livet på ett kloster framstår för en utomstående som instängt, enahanda, "gammalmodigt", ett liv som präglas av urgamla traditioner som inte förändras i första taget. Birgittaklostret i Sverige svarar på sin webb (sic!) på en fråga "Varför får ni inte visa håret?" så här:" På den tiden den heliga Birgitta levde och stiftade vår orden, var det så att alla gifta kvinnor hade håret instoppat under ett dok. Doket var tecknet på en kvinna var gift. Endast unga, ogifta flickor hade utslaget hår. Och när man blev nunna, stoppade man håret under ett dok för att undvika fåfänglighet. (Och man slipper jobbet med papiljotter!) " - Papiljotter...!? - Det var något årtionde sedan papiljotterna var i mode.... 

Man undrar hur det kommer sig att de unga kvinnor som väljer detta liv inte verkar äga någon större makt att påverka traditionerna, kanske vill de inte heller att göra det eller tappar förmågan till det när all kraft riktas uppåt mot himlen. Läser en annan fråga på den ovannämda webbplatsen: "Varför får ni inte ha barn?" - Svar: "Det är inte det att vi inte ‘får’, utan att vi har tagit ett medvetet avstånd från äktenskapet och familjebildning för vår del. Om jag var gift och hade många fina barn, och Gud kom till mig och sade: ‘Du! Jag vill att Du i dag ska göra………’ skulle jag svara: ‘Nej, Gud. Det går inte! Min man kommer strax hem med chefen till middag, som jag just nu håller på att laga och jag måste köra barnen till ridlektionen!’ Men, eftersom jag är fri från ett sådant ansvar kan jag mycket lättare bara säga: ‘Här är jag!’ Och så vill jag ha det. Och jag tror, att Gud vill ha mig så också." 

En patriarkal värld skymtar fram (och mer än så) när man besöker ett nunnekloster eller läser om dem. Kanske är det därför traditionerna är så starka. 

2012-09-05 23:32   Kurt Nord

Intressant med fina bilder. Klosterlöftet sätter ju saker och ting på sin spets. Det är nästan lite provocerande även om alla har rätt att leva sitt som den vill.

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-05 23:41

Nunnor och munkar med sin livsstil är rätt harmlösa. Provocerande på sitt sätt, kanske det, men ändå bara lite tack vare deras val att hålla sig utanför samhället, utanför vårt synfält. I stället blir de exotiska inslag under t.ex. en resa och sådant tycker vi ju om.... Religioner och religiösa yttringar är intressanta, även för en som inte alls är religiös. Fast det tycker väl inte alla. Roligt att du hade behållning av bilderna och texten, Kurt!

Svara

2012-09-06 04:19   Kajsa Kavat

Rauni,
Spännande reportage o fina bilder! Jag kan hålla med om att klosterlöftena är provocerande mot dagens samhälle ochvarför sker knappt någon utveckling? Kanske är det just stillheten i brist på utveckling som ger den sinnesro, som jag tror är belöningen för nunnorna.
Hälsningar kajsa

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-06 23:25

Tack Kajsa. Att stillhet är något som många längtar efter eller eftersträvar på olika sätt, i dagens hetsiga samhälle, är en sak. Att välja klosterlivet livet ut är något annat och ganska extremt egentligen. All respekt dock för dem som väljer denna asketiska livsstil. Var och en väljer att leva sitt liv på sitt sätt, bevekelsegrunderna är förmodligen väldigt olika även för dem som gör dessa till synes svåra val. Det som man verkligen önskar är att de nunnor och munkar som har stängt in sig känner äkta sinnesro.

Svara

2012-09-06 08:23   begust

Fina bilder
Att leva i kloster gör ju livet enkelt
Man behöver oftast inte fatta egna beslut
Allt är bestämt, hur och vad man ska göra under dagen.
Man behöver inte ta ansvar för annat.

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-06 23:27

Din sammanfattning är bra. De berörda skulle säkerligen lägga till andliga dimensioner i det hela, vilket de ju har rätt att göra också. Fint att du gillar bilderna, Bengt!

Svara

2012-09-06 09:04   Ewa Kirjavainen

Så du flydde regnet och hamnade i ett kloster! :-) Intressant inlägg med fint komponerade bilder!
//Ewa

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-06 23:30

Svenska fjäll i norr, med regn, förlorade mot sol, värme, kloster och annat söderöver! Så kan det gå hastigt och lustigt. Tycker att sommaren har varit bra, men lockelsen av att känna av en riktig sommarkänsla blev för stark till slut... Tack för dina snälla ord!

Svara

2012-09-06 12:10   Heléne Alklid

Fint reportage Rauni!
Tack!

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-06 23:34

Tack Heléne! Att resa medför allt som oftast något att grunna över om man ser sig om utanför de allra lättast tillgängliga möjligheterna (strandliv, turiststråk osv...).

Svara

2012-09-06 12:50   pic-tor

Att religioner fortfarande, för somliga, utgör förklaringsmodeller för hur livet en gång uppstått och hur de ska leva sitt dagliga liv är för mig en gåta. Människan har ju under så lång tid samlat på sig kunskaper och erfarenheter som inte på något sätt verifierar de gamla myterna och sagorna. Hur en nutidsmänniska frivilligt låser in sig hela livet i ett kloster är också en gåta. Till vilken nytta? Vi kan förfasas över att en människa får tillbringa större delen av sitt liv i fängelse men när en ung flicka spärrar in sig själv i ett kloster möts det ofta med respekt och förståelse. Kvinnoförtrycket har ju tagit sig olika former genom århundradens lopp och inte sällan är det kyrkan och religionen som ligger bakom.
Mycket bra inlägg Rauni!

/Torbjörn

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-06 23:57

En gåta, visst. Kunskaper och erfarenheter har inte alltid någon större plats om trygghetssökande, starka traditioner eller patriarkatet har ett stort inflytande på människor. Detta förekommer överallt, i olika grader, i olika religiösa sammanhang. Ibland är de kopplade till det politiska livet också, såsom t.ex. i USA och i vissa muslimska länder. Kvinnors liv har genom århundraden begränsats och dikterats från högre ort, ofta av religiösa ledare eller organisationer. Dock inte att förglömma att dåvarande Sovjet visserligen lyfte upp kvinnan, men till ett pris där hon var på väg att duka under pga det flerdubbla slitet (beundrandsvärd heltidsarbetare som fick även slita för familjen och hemmet, utan att mannen behövde ändra sin tradtitionella livsstil). Detta helt utan att religioner hade något med saken att göra.
Tack Tobbe för dina ord!

Svara

2012-09-06 17:42   optimal

Fina bilder och trevligt reportage,/bert

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-07 00:00

Tackar tackar! Ibland känns det befriande att få skriva något "vettigt" till bilder man vill visa. Extra bra känns det om någon har behållning av resultatet!

Svara