En gnutta Dagnys - bland en hel del annat

Lördagens fotofika Dagnys på UKK (Uppsala Konsert & Konsert) lyckades jag klämma in i lördagens fullmatade schema - fast inte blev det många minuter för min del. Tog en espresso i espressofart, en liten liten kaka till, hann beklaga mig över alla krassligheter som har förföljt mig under januari-februari, beundrade Kurt E:s lilla vackra helt egenhändigt ihopsnickrade (äkta hemmaförlag...!) bok/häfte om en kråkromans och Christer H:s bok om en vandring i Italien (vandringar där verkar innehålla gott om god mat!). Förhörde Bert-Ola om hans stakkingplaner (makro), noterade att Jan-Olof började fota ganska omgående (lyckades inte gömma mig den här gången heller),  Torbjörn fanns på plats trots ryggskott, Affe dök upp lagom till när jag skulle avvika, Tony (nytt bekantskap) med sitt lilla barn och jag packade ihop våra pick och pack ungefär samtidigt och skyndade iväg till andra äventyr. Kanske har jag missat någon för att jag gick så tidigt? Obs! Missa inte Tonys kommande utställning på UFS (Uppsala Fotografiska Sällskap) 17-28/3.

PS. Märkligt nog bidde det inga bilder alls för min del vid fikat denna gång, tidsschemat tillät inte sådana utsvävningar helt enkelt. DS.

Tråkigt nog blev det inga bilder från mitt nästa mål heller, en vandringsutställning på Etnografiska museet om flera tusen år gamla kulturskatter i Afganistan, utlånade från Nationalmuseet i Kabul.  Som vanligt i sådana här sammanhang gällde fotoförbud. National Gallergy of Art visade utställningen 2008, på deras webb finns något mer information, bilder och bildspel för den intresserade. Det som gav lite extra dimension för vårt utställningsbesök var att en i vårt lilla sällskap har sina rötter i Afganistan och under lunchen blev det ett ett ypperligt tillfälle att prata mer om landet och livet såsom det har sett ut nu så många år.  

 Utställningsförmålen kom från dessa fyra platser: Tepe Fullol (bronsålder, ca 2000 år f. Kr.), Ai Khanum (500-200 år f. Kr.), Begram (300 år f. Kr till 400 år e. Kr.) och Tillya Tepe (1300-800 år f. Kr, men platsen använder som gravplats långt senare och föremålen på utställningen härstammar från tiden 100 f.Kr till 100 e. Kr.).

 Vi började med att ta del av en visning som i det här fallet var ett föredrag på kanske 45 minuter. Uppskattar mer och mer det här sättet att ta del av museernas utbud, en föreläsning/visning kombinerad med att efteråt eller samtidigt få se vad som visas. Tycker att man får ut mycket mer av besöken på det här sättet, oavsett om det handlar om den här typen av historiska visningar eller om ämnet är konst (inklusive foto).  Fick något slags aha-upplevelse något år sedan på Tate Gallery i London; trots att jag inte riktigt hängde med i alla detaljer under visningen, på grund av språket, öppnade sig just den gången en "helt ny värld". 

På senare tid har jag haft nöjet att få se även foto på det här sättet: fotografier av Helen Levitt ( Fotografiska i Sthlm i höstas) "öppnade sig" när man fick höra om hennes liv som fotograf parallellt med att man såg på bilderna.

Samma sak med Moderna museets stora fotografiska utställning som jag hade nöjet att se delar av med hjälp av en guidad visning.  - Någon som lade märke till en rysk fotografs bilder som handlade om illegala aborter? Inte? Nej, just det, man lade inte märke till dem vilket också var till viss del "syftet" med tanke på den ljusskygga verksamhet de skildrade. - Någon som grunnade över porträtten på de  nio barn som skildrades av en annan rysk fotograf? De såg ut som vanliga porträtt fast med något slags egen stil, med egen typ av färgsättning, fotografen hade uppenbarligen fått god hand med barnen, deras ansiktsuttryck blev relativt lika i alla bilder. Fanns det något annat? Det visade sig handla om barn som alla hade ett knappt synligt ärr ungefärligen på samma ställe på kroppen. Dessa barn var alla drabbade av sköldkörtelcancer orsakad av Tjernobyl och var opererade av den anledningen. 

Kanske var det tack vare visningen som just dessa bilder har kommit att stanna kvar i minnet (Obs mindes inte ens att jag hade tagit en bild på denna utställningsdel, dvs först nu när jag letade bilder för att illustrera detta inlägg hittade jag fotot nedan), vid sidan om några fotografier tagna av de stora fotografiska namnen. Konstupplevelser som ger mer än bara reflektioner av typen "det här är vackert" eller "vilka fina färger" eller "vilken bra teknik" eller "vilken rolig grej" är nog i min smak. Då kan också viss "vid sidan om-information" ge den där extra lilla kicken, eller ge merförståelse samtidigt som kanske nya frågor uppstår som kräver att man tittar på bilderna med nya ögon.

Som synes är det kvinnorna som bär upp det kulturella intresset även i vissa fotografiska sammanhang, inte bara då det gäller teater, litteratur och en del konsertsammanhang. Med det inte sagt att inte männen deltar alls, framförallt verkar Fotografiska museet krylla av män, men viss typ av kurser verkar det bli annorlunda med. Bilderna är från en kurs om fotografins historia i höstas, de flesta tillfällena höll vi till på Fotografiska museet, men ett av föredragen var förlagt till Moderna museet.

Här har jag lyckats få med framförallt Maria Miesenbergers och Miriam Bäckströms verk på ett och samma foto. Oförlåtligt förresten att jag har missat Miesenbergers utställning på Bror Hjorts hus alldels nyligen! Så ofta har vi inte lite större fotografiska utställningar i Uppsala så det var verkligen synd. Någon Uppsalabo som hann se den?

På Etnografiska pågick förresten en fotoutställning med bilder från Mexiko, tagna av fotografen Lars Svanström som har bott i landet under många år. Hängningen av fotografierna tyckte jag var lite märklig...

Men åter till utställningen på Etnografiska och Afganistan; det man upptäcker i samband med en sådan här visning/föreläsning och utställning är att man har betydande luckor i allmänbildningen om historiska skeenden i Främre Asien och Mellanöstern. Fast Sidenvägen kände jag ju till förstås. Kinesiska dynastier har man ju hört talas om, men alla dynastier som har kommit och gått under tusentals år i den här delen av världen och som har lämnat kvar sina spår även i Afganistan var dock så gott som okända för mig. De antika kvarlämningar som bär synliga spår från andra delar av världen visar väl vilket inflytande folken har haft på varandra i alla tider. Därför har det till exempel funnits byggnader och statyer i Afganistan, utformade enligt grekiska förebilder, väl igenkännbara som sådana, redan från tiden 500-200 f. Kr.  Några riktiga kapitäler (ett nytt svenskt ord för mig, översta delen av en pelare/kolonn) från sådana "grekiska" pelare finns med i denna utställning. 

Den här utställningen tyckte jag var väldigt bra uppbyggd med olika typer av föremål och med mycket intresseväckande beskrivningar. De äldsta föremålen var ca 4000 år gamla. Noterade också att "hjärtat" som smyckesform inte är någon nymodighet; i gravfynden från Tillya Tepe fanns gott om små hjärtan i guld, de är alltså minst kring 2000 år gamla. Nomadfolken bar sina smycken med sig, de gjordes väldigt tunna för att inte väga för mycket och väldigt många smycken sydde man fast i kläderna, så även de små hjärtan. De mest märkvärdiga sakerna  på utställningen enligt min mening var en hoppfällbar, mycket vacker guldkrona, samt ett par skosulor i guld! Alla dessa föremål fick den döde med sig in i graven. Några av utställningens 2000 år gamla glasföremål  var förvånansvärt välbehållna, och framförallt oerhört vackra! 

Dagen avrundades på Söder - men här först en bild från Strandvägen på väg från Djurgården i det vackra eftermiddagsljuset som fick graniten i husets vägg att glimma. De två andra bilderna är från Åsögatan på Söder.

Allra sist en bonusbild, en "avidentifierad" mobilbild från kvällens avslutning, träningsdansen på klubben.

2012-03-04 17:27   Billingen

Det var ett innehållsrikt blogginlägg må jag säga! Som gav mig lust att gå på fotoutställning, och att fundera över en egen. Förresten, ordet kapitäl har även en annan betydelse, men den får du själv kolla upp ;-)

Besvara

Svar från RHelena 2012-03-04 18:29

Innehållsrikt, ja det var det nog. För det mesta undviker jag långa inlägg för jag vet ju så väl att bara ett fåtal orkar ta sig igenom ett långt inlägg. Det beror förstås lite på ämnesvalet så undantag finns: handlar ett inlägg om fotoprylar, funderingar kring fototekniken, expertsnack om foto i största allmänhet eller närgångna avslöjanden om ens inre liv så kan inläggen få bli hur långa som helst, tror jag.
För egen del känns det ibland skönt att skriva lite längre och särskilt om man tycker att man har något att säga... ;-)

Var och när planerar du ha en egen utställning?

PS. Kollade upp den andra betydelsen genast... DS.

Svara

Billingen 2012-03-04 19:13

När, eller om, det blir en egen utställning lär du få läsa om det i min blogg :-)

Svara

2012-03-04 18:50   EGW

Varje gång jag t ex läser en bok om människans historia slås jag av hur vår värld var en enda värld redan i forntiden. Hur människor rest och tagit med sig kulturimpulser till avlägsna platser. Det kan till och med ha förekommit en förhistorisk trafik mellan Amerika och Europa, som inte alls är klarlagd ännu. Och jag tänker på att denna aspekt av historien till största delen lyste med sin frånvaro i undervisningen när jag gick i skolan. Desto roligare att upptäcka den nu.

Besvara

Svar från RHelena 2012-03-04 22:17

Visst! Och varje land och varje värlsdel har sin egen historia och sin egen tolkning av andras historia... Det är inte alltid överensstämmande bilder som skapas av händelserna och om vad som är hönan och vad som är ägget. Det mest iögonfallande exemplet är väl europeernas "upptäckt" av nya världsdelar... Inkafolket tyckte säkerligen inte att europeerna upptäckte någonting nytt alls...
Du som har bytt land har säkerligen också upptäckt att den världsbild du fick med dig från Sverige inte riktigt är densamma som finns där du nu bor. Själv kan jag ibland notera fortfarande sådana saker för egen del trots att Finland och Sverige till stora delar har en gemensam historia. Men, perspektiven har varit olika.

Svara