En fågel flög in genom fönstret

Jag vakade ensam i natten
i huset där mänskorna sov
Där ute var sommaren gången
och luften var kylig och rå
En fågel flög in genom fönstret
med vingarna röda av blod
Och jag tog den i kupade händer
som en duva
som en duva
och jag tog den i kupade händer
och huttrade till där jag stod.

Raderna ovan vill jag tillägna Pernilla som somnade in någon dag sedan, på dagen fyra veckor efter att hennes oro om att något var fel hade bekräftats. Hon hade fått beskedet som ingen vill ha, ingen önskas sig själv eller någon annan. Tiden att blicka framåt skulle inte bli lång, kanske bara ett år, kanske tillräckligt för att förbereda sig. Andra runtomkring behövde också tid, för att hinna i kapp med sina känslor,  för att hinna stötta.

Den utmätta tiden krympte till nästan ingenting. Det blev inte tid för någonting, för någon. 

Det oåterkalleliga har inträffat, kvar står de närmaste, familjen och vänner, förstummade och sorgsna. 

 Må hennes barn få krafter för att kunna gå vidare och blicka framåt. Må hennes make få styrka att ta sig över sorgens höga vallar.  Må hennes föräldrar och syskon få uppleva att man kanske kan förlika sig med det ofattbara. 

Må Pernilla vila i frid.

  PS. Sångtexten är skriven av Björn Afzelius, texten i sin helhet använde han i ett helt annorlunda sammanhang. DS. 

2012-09-02 21:54   Håkan Eklund

Vackert, värdefullt ...
jag kan bara föreställa mig vad som hänt.
- Hawk

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-02 22:10

När någon möter den yttersta gränsen långt innan det borde vara dags, utan någon förberedelsetid inför vad som komma skall, då om någonsin ställer man sig frågan: Vad är meningen med livet egentligen? Tack.

Svara

2012-09-02 22:08   Lena Holm

Ett inlägg som berör, fyra veckor, så brutalt kort. Livet är så skört ibland och vi behöver påminnas om att man inte ska ta det för givet.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-02 22:26

Så är det, fyra veckor är en så kort tid i våra liv. Ändå kan en sådan period inrymma så oändligt mycket när livet bjuder på det svåraste som finns att uppleva. Livet är skört. Inget är givet. Tack Lena.

Svara

2012-09-02 23:26   alf109

Tragiskt när någon blir tvungen att sluta sitt liv långt i förtid.
Fin text och bilder som berör.
-affe

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-03 07:56

Tack Alf. Människan når aldrig ett futuristiskt scenario där allting kan botas. Allra minst de cancerformer som har en aggressiv agenda och som inte låter sig hejdas. Ingen väljer sitt öde.

Svara

2012-09-03 06:22   Agneta Viklund

Åh, vad sorgligt och så fint du sätter ihop text och bilder. Tårarna rinner....Livet är skört.

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-03 08:00

Bilderna kom till vid tidpunkten när Pernilla blev sjuk. Det kändes naturligt att hedra och minnas henne via dem, med respekt. Livet är skört. Tack Agneta.

Svara

2012-09-03 07:51   DanneWest

Ett sorgligt fint inlägg som får en att stanna upp och tänka till om livet./ mvh Danne

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-03 08:05

Kanske behöver vi sorgen ibland för att stanna upp. Samtidigt; inte borde det vara barn, unga eller vuxna mitt i livet som får iklä sig rollen att förmedla något av livets grymma realiteter för oss. Ha det fint, Danne.

Svara

2012-09-03 12:15   pic-tor

Fint och tänkvärt inlägg Rauni. Att visa omtanke och känna empati för sina medmänniskor är väl det finaste vi kan göra den korta stund vi går här på jorden. Fina, men samtidigt lite sorgliga, bilder.

/Torbjörn

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-03 21:53

Tack snälla. Omtanke och empati känns självklara i vissa situationer, som nu. För att behålla våra mänskliga drag behöver vi utöva båda delarna i många fler sammanhang, gentemot både de som är nära oss men även gentemot de som vi inte alltid har någon personlig relation till. Det är i alla fall min tro.

Svara

2012-09-03 15:07   Nordik

Fin text och fin bild som berör.
Styrkekramar <3

Besvara

Svar från RHelena 2012-09-03 21:59

Ingen kan veta som väntar på oss i morgon, nästa vecka, nästa månad, nästa år. Carpe diem - fånga dagen - mer än någonsin känns denna kliché som viktiga visdomsord. Ha det fint, Lena, kram.

Svara