Bevare oss för sura tanter och förbittrade gubbar!

Det började ju så fint fast bilden (nedan) blev ju dålig. Jazz- bluesbetonad musik, man vaggades in i en fin stämning. Duktiga musiker (Trio X), hemliga gäster som visade sig vara Viktoria Tolstoy, Jojje Wadenius och James Hollingworth. Visserligen såg vi i princip ingenting för vi hamnade längst bak i salen, sena som vi var, men akustiken var bra och det var inte det minsta problematiskt att höra musiken och det trivsamma mellansnacket. 

Halvvägs äntrar två damer in, sätter sig vid ett bord längst bak, de har köpt mat, klirr klirr och klink klink. Men så är det, man får faktiskt äta här. Men de pratar också, högt, så att åtminstone vi längst bak börjar titta på dem lite undrande, vet de inte var de är, på en konsert på UKK... Bland alla dessa hundratals människor är de två de enda som INTE lyssnar på den oerhört vackra lågmälda låten som Viktoria Tolstoy sjunger. Kanske visste de inte att det är HON som sjunger.

Min man tänkte gå och be damerna tala lite tystare, men jag satt närmast så gick fram och sade tyst: "Ursäkta, men det hörs väldigt tydligt när ni pratar". Den ena damen tittar upp och svarar:"Man får prata här! Det här är ett fik och det här är gratis och därför får man prata!" VAD svarar man på sådant...? Njaa, ingenting förstås. Uppenbarligen saknar somliga människor totalt känsla för vad som försiggår runtomkring dem och de kanske tycker dessutom att man inte behöver ta hänsyn till andra människor. Ja ja, kanske drog damerna ner på volymen lite, sedan blev det lite svängigare musik också så de lyckades inte snacka sönder alla låtar i alla fall.

 James Hollingworth, Viktoria Tolstoy, Jojje Wadenius längst fram, de tre andra är medlemmar i Trio X.

Min mobilbild blev sämre än den skulle behövt vara, se förklaringen nedan... En dålig bild tycker jag lämpar sig för diverse lekar, här har lomoeffekt lagts på, lite kontrast osv - allt fixat i mobilen. PS. Lomo tycker jag extra mycket om, kanske skulle jag skaffa en lomokamera... DS.

Dags för sista låten, tog mig framåt i salen längs kanterna där många stod och tittade, många med kameror också. Vid några pelare togs det bilder. Tog mig fram till en pelare också för att få ett par bilder med min mobil. Ville inte stå ivägen för bakomvarande, men det kan inte hjälpas, någon sekund kanske de får stå ut med detta. Då kände jag en SPARK bakifrån! Tog min bild, vände mig om, såg på herren som hade sparkat mig. Urskuldande viskade jag att jag hade suttit längst bak under hela konserten och hade i princip inte sett någonting, därför ville jag i alla fall få en bild nu under den sista låten.

Gick sedan åt sidan och lyssnade färdigt. Apploder. Under tiden insåg jag att den sparkande herren tillhörde ett sällskap, jag hade inte stått i vägen för honom det minsta, men däremot säkerligen för deras vänpar. Gick fram till paret sedan och bad om ursäkt, men sade också att det hör väl inte till god sed att sparka andra människor, vad det än är frågan om. Det blev ett litet samtal, bl.a. visade det sig att jag var ju inte den enda som hade tagit bilder just där, antar att det var ackumulerat vrede som jag hade fått ta emot... Men ändå, att välja att gå till handgripligheter utan ett ord... De var lite besvärade av det hela, allra mest "den sparkande herren" som vände ryggen till och ville inte alls visa vem han var i det här läget...

Vad tänker man efter att ha stött på sådana här människor, propert klädda, i mogen ålder, kanske kring 65 allesammans, både damerna och den våldsamme herren. Somliga äldre människor tenderar att klaga på hur nutidens ungdomar saknar hyfs. Det är inte första gången jag har kunnat konstatera att vissa äldre anser sig ha rätt att uppföra sig precis hur oförskämt som helst eller utan att man behöver ta så mycket hänsyn till andra människor. De här två händelserna, och framförallt den andra, tar dock priset!

Det är möjligt att jag uppfattades av herren varandes yngre än vad jag är (det händer); alltså kunde min ryggtavla och jeans och mobil signalera en yngre person i hans föreställningsvärld, en person som man inte behövde visa den minsta lilla respekt för. Kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit om jag i stället för mobilen hade haft min systemkamera med (gärna med telezoomen på) för med hjälp av den hade jag kanske upplevts som "respektabel". Har märkt tidigare i alla fall att det fungerar så i vissa liknande situationer. Kanske har ni liknande upplevelser?

Sedan drog vi iväg till en hamburgerrestaurang för någon annan mat skulle vi inte hinna få då nya äventyr väntade för kvällen. Fullt med ungdomar på hamburgerstället, oordning i köerna, men allt ordnade sig till det bästa då det inte var några sura miner och alla hjälptes åt att hålla räkning på vilkas tur det var att få beställa... Tur att vi har trevliga ungdomar som vi kan ställa vårt framtidshopp på!

PS. Sura tanter och förbittrade gubbar kan man ibland hitta i de yngre generationerna också så man går aldrig säker... DS. 

2011-11-26 23:41   T.Risberg

Så rätt å riktigt. Hyfs, hänsyn å allmänt gott uppförande har inte riktigt SÅ mycke att göra med åldern. Även om en viss förskjutning åt att "ålderdomen" ger en viss övervikt åt att uppförandet är lite bättre ;-)
De har jag under min korta tid som väktare å "lapplisa" verkligen fått erfara !
Det enda man kan göra är att försöka möta spydigheterna med lugn å saklighet, helst returnera saken med att dom ska förklara exakt hur man ska "bete" sej för att de ska vara till belåtenhet för alla inklusive "jag" som ska utföra ett jobb.
När dom då måste tänka till så brukar "förståndet" återvända å skammens rodnad sprida sej.

ThomasR

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-27 08:35

Kan föreställa mig vilka situationer du har mött. Folk visar väl sina sämsta sidor gentemot vakter och "lapplisor" och om alkohol är inblandad så blir det nog inte bättre. Den beskrivna konserten var en mycket städad tillställning, ett glas vin hade en del på sin höjd inhandlat.

Svara

2011-11-26 23:44   Gun-Inger Arvidsson

Jag har också haft otur på jazzklubben med att en i styrelsen satt och pratade med sin son länge. Jag vände mig då om och gav dem en skarp blick så de fattade vad det handlade om.
Vårt barnbarn arbetar på IKEA. Hon beättar ofta att äldre män är helt vidriga till att kunna vara oförskämda. Dels när de är på restaurangen men ofta även i kassakön.

Något jag reagerar på är när äldre damer står och röker kastar fimpen på marken och går upp på bussen. Jag har flertal gånger knackat damen i fråga på axeln och sagt "brukar du göra så här nu får en ungdom skull för det".

Trist när det blir så som du haft det. En tagg sitter inom dig kan jag förstå men nog hjälpte det lite skriva av dig. Det kan göra det.

Jag gillar också Victoria hon har vari här hos oss ett par gånger.
Kram på dig
jag har varit i skogen fotograferat äckliga svampar om du vill se min B-logg.

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-27 08:49

Nej, det sitter inte någon tagg i mig... Snarare tycker jag att episoderna blir "roliga" historierir i ens förrråd om vad som händer i det verkliga livet...

Normalt sett är jag ganska tolerant när det handlar om konserter i miljöer där man kan räkna med att folk pratar ("uteställen", typ Katalin i stan). Så även vid Luciakonserter i Domkyrkan där det alltid finns kinkiga småbarn i publiken; UNT har brukat översvämmas av gnällande läsare som undrar varför föräldrar inte kan ta ut sina barn... Fast jag har tyckt att eftersom det är musikklassbarnen som har konserterna så får man räkna med att småsyskonen är där och "förstör".

Den beskrivna konserten ovan var dock i vårt fina konserthus. "Fik" eller inte, men damerna i fråga skämde nog mest ut sig själva. Den sparkande herren än mer...

Svara

2011-11-27 00:04   Marols

Jag har varit med om samma sak som dig! Inte sparken i baken, men folk som inte kan hålla truten under lite intimare konserter! Det förtar hela konsertglädjen för min del...Älskar musik, och gillar att gå ut och lyssna på musiken. Var på en konsert med Daniel Lemma, där folk plockade upp mobiltelefonerna och pratade - blev alldeles stum...! Vart jag hade lust att köra ner den telefonen kan du säkert räkna ut...:-) Jag kan inte fatta varför man över huvud taget går ut på konsert om man ändå inte vill lyssna....
Hade gärna bytt plats med de två tjötiga damerna, Viktoria Tolstoy är en riktig pärla med en röst jag gillar mycket!

/maria

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-27 09:01

Den här konserten var verkligen intim trots åhörarskaran på flera hundra personer! Folk satt andäktiga, allra mest när Tolstoy sjöng några väldigt känslosamma låtar, bl.a. "Jag vet en dejlig rosa" som både Monika Zetterlund och Robyn har sjungit in. Viktoria gjorde den i en fantastiskt vacker version.

Tror att damerna i fråga gick egentligen inte på konsert utan de var där för att titta på konserthuset och äta. Därav nog den totala oförståelsen för situationen... Mobilpratande folk kan ju bli ett gissel i vissa situationer, dock var det inte så nu, tack och lov. Fattades bara det! Det ringde väl någonstans i någons väska och ficka, men det måste man nog räkna med bland så här många människor...

Svara

2011-11-27 10:22   Billingen

Men! Man tror ju nästan inte det är sant. Ändå vet man att det är det, för vi har nog alla fått uppleva liknande beteende. Synd på en konsert som annars hade förutsättningarna att vara kanonbra =)

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-27 10:33

Konserten var riktigt bra ändå! Episoder av det här slaget har den nytta att jag inte kommer att glömma bort den! Allt "ont" har något gott med sig! :-)

Har förresten blivit sparkad en enda gång tidigare i mitt liv, hände i Sthlm, jag var en sommararbetande ungdom med en nattjänst på ett sjukhus. En söndagmorgon kl 07, går längs en gata, helt tomt på folk, möter en man som kommer på samma sida. Fick onda aningar rätt tidigt, men resonerade som så att det kan vara provocerande att byta sida. Allt verkade gå bra, tills den sekund då vi möttes. Då vände han sig om och sparkade mig på höften med alla sina krafter. Sedan gick han vidare. Jag stod kvar, hade ont men var inte skadad. Var förvånad , men inte lika mycket som igår...

Svara