Amy Winehouse In Memoriam

Så tog hennes plåga slut, bara vid 27 års ålder. Amy Winehouse var en begåvning utan like och hon hade en sådan fantastisk röst, men vad hjälper gåvorna man fått när livet blir en enda lång utförsbacke. Må hon vila i fred. Hennes låt Back to Black passar så väl med budskapet om hennes död. Den sorgliga låten och videon känns inte helt fel med tanke på de tragiska följderna av terrordådet i Norge heller. 

De flesta minns väl var man befann sig och vad man gjorde när man har fått besked om omvälvalvande händelser. Olof Palmes död. Estonia. Den 11 september. Tsunami. Blir minnesbilderna lika starka om tragiken i Norge?

Min man och jag kanske kommer att komma ihåg att vi under denna ödesdigra eftermiddag var vid Tempelgården som konstnären Olle Krantz har byggt upp som sin livsgärning. Den mycket originella konstnärsmiljön finns  på Visingsö.

Under bilresan hade vi lyssnat mycket på musik som maken hade laddat ner bara för denna resa. Det var Madonna och Lady GaGa och Westlife och  Jethro Tull och Aerosmith och Cat Stevens och myckert annat lättsamt från nutiden och bakåt några decennier. Men även väldigt många låtar av Amy Winehouse som egentligen var en av de få i samlingen som tilltalade mig något mer. Varför kom han ladda ner just hennes låtar fast hon inte tillhör hans direkta favoriter?

När vi lyssnade på henne ställde jag en retorisk fråga: "Undrar hur det är med henne nuförtiden. Lever hon fortfarande." - Det kändes ytterst märkligt att dagen efter nås av beskedet att hon inte finns längre.

2011-07-24 00:59   Marols

Oj....som alltid i din blogg, så är det kloka ord....Vet nästan inte hur jag ska skriva...Börjar med Winehouse, som är en av mina favoritartister...Har också funderat runt henne det sista, lyssnar ju gärna på henne och har henne på min spotifylista. Tycker att det varit så tragiskt att läsa om henne. Så mycket talang, så ljuvlig röst - samtidigt så har man förstått hur mycket hon haft att kämpa med....och så Norge...Idag har jag bara vandrat mellan tv:n och datorn, nästa fått lite apatisk känsla, eller kanske mer en känsla att man har svårt att fatta att det verkligen hänt. Sån ondska....Min mans halvbror, jobbar som vakt på amerikanska ambassaden, hade precis gått av sitt skift när det hände....Han skyndade sig hem, hämtade sin flicka och körde henne till släktingar utanför Oslo. De visste ju inte hur allvarlig det var liksom....

Och du, sista bilden sammanfattar nog känslan vi alla har idag...
/maria

Besvara

Svar från RHelena 2011-07-24 11:57

Fastnade i går på Youtube och såg rätt många ledsamma videosnuttar om Amy Winehouses framträdanden de senaste åren. Hur kan det komma sig att man lät henne fortsätta att uppträda i det uppenbart bedrövliga skick som hon så ofta befann sig i? Antagligen var det för många som tjänade pengar på henne och så fick det gå som det gick. Men jag vill minnas henne som den sångerska hon faktiskt var i grunden och därför kommer jag inte vilja se några fler hemska videor...
Händelserna i Norge har nog genomsyrat mångas vardag i Norden idag. Din apatiska känsla delas av många och det har varit svårt att företa sig något vettigt under nästan ett par dygn nu. Den enda ljuspunkten är väl att man verkar ha fått tag i rätt gärningsman både gällande bombningen och beskjutningen.

Svara

Marols 2011-07-24 12:05

Kände imorse att all tv-rapportering inte "känns bra", så nu sitter jag med Winehouse i lurarna och pillar med bilder i ps. Det innebär inte att jag känner mindre, men måste "stänga av" lite...Funderar på att sticka ut en stund, eventuellt dra iväg på fika nånstans...kanske plocka med kameran också...Måste bryta lite...

Känner som du med Winehouse! Har lyssnat på henne i en del år, men förmodligen så var det "mammon" som styrde...Men för mig kommer hon att förbli "Me and mr Jones" (är nog min favorit med henne...)

Så...på med paltorna och ut....

/maria

Svara

Svar från RHelena 2011-07-24 22:26

Har också varit ute och försökt tänka på andra saker. Fast havet har dånat och Winehouses röst har malt i huvudet så inte har det blivit annat tänkt... Kameran har jag haft med mig i alla fall så alltid är det något.

Svara