En fotokulturell eftermiddag
Först var det Strömholm, sedan Johan Willner, Kenneth Gustafsson och så slutligen Maria Friberg. Det handlar alltså om ett besök på Fotografiska museet i storstan, med en visning av de tre först nämnda utställningarna, arrangemanget var i UFS:s regi.
Tågresan ner; ett sällskap ett par sittplatser längre fram var också på väg till något trevligt, rödvin i plastmuggar förgyllde resan.
Ute är det fortfarande en vacker solskensdag, inne på Fotografiska kliver man in i mörkret.
Visningen tog väl en timme, därefter var det nödvändigt att gå ett varv till på egen hand. Under tiden hade det hunnit bli lite skymning utanför. Mycket folk i fiket, som vanligt.
Fastnade i butiken ett tag också, när jag klev ut till slut så hade det blivit mörkt, kallt.
Måsfåglarna vid färjorna hade fått ett märkligt och lite ovanligare sällskap. En häger? Till synes var den lika van vid att stå här som de andra. Det blev dock lite oordning i leden ett tag, några måsar kom till och andra flög iväg; då visade det sig att några riktiga sjöben hade inte denna fågel, den tappade balansen och hade uppenbara svårigheter att kravla sig till tillbaka till tampen. Såg lite komiskt ut.
Kanske är det på sin plats att avge något slags omdöme om utställningarna också. Njaa, det gör jag kanske inte ändå, men Strömholms bilder såg jag någon vecka sedan och då var de i mitt tycke i "bättre" sällskap än nu. Med "bättre" menar jag att det fanns en röd tråd i utställningshelheten när Strömholm, Sally Mann och Maria Friberg visades samtidigt. Tyckte helt enkelt att dessa tre fotokonstnärer passade bättre ihop som helhet än den nuvarande konstellationen med de fyra fotograferna. Vid förra besöket kom förresten även Sally Mann bättre till sin rätta än när hennes bilder visades samtidigt med olympiska bilder på den nedre våningen i somras.
Strömholm och Gustafsson passar dock stilmässigt ihop enligt mitt tycke, kanske inte så konstigt med tanke på den koppling som fanns mellan dem. Willners iscensatta fotografiska stil (en fotograf som vi lär höra mer om framöver, enligt guiden) och Fribergs vattenbilder passar nog också ihop på något sätt. Kanske handlar upplevelsen av utställningarna om i vilken ordning man ser de enskilda fotografers verk; i stället för att se Willner efter Strömholm (vilket är det naturliga efter hur museet har byggt upp det hela) kan man se Gustafsson efter Strömholm, därefter Willner och Friberg. Och andra sidan, någon annan kanske tycker att det är bra med att varva helt olika typer av fotografier med varandra.
Hälsningar Lena
Birka Princess (eller vad det nu var) lade ut precis när jag skulle ut, den såg tjusig ut där mot bakgrund av Gamla Stan.
Jag och en dam tittade rätt länge på denna hermelin (hägern) bland måsarna och var överens om att den befinner sig nog i lite fel sällskap och på fel plats därtill. Men det är alltid roligt att bli överraskad och få syn på något som känns lite ovanligt, än mer när man råkar ha kameran med!
-affe
Den första är en pärla, betraktarna är fin, båten som går är naturligtvis bra och Hägern är kul.
//Ewa