Semesterzoomen återlämnad... och en ny beställd... Tankarna upptas dock av annat.
Inte ens en mycket prisvärd solskenszoom ska vara trög och hacka och så kom det sig att jag lämnade tillbaka min nyanskaffning (Tamron AF 70-300 mm F/4-5.6). Uppbackad av några av er, tack för input! Men; jag beställde en ny LIKADAN på samma gång... Priset var för bra för att låta bli, jag räknar kallt med att jag inte kan få ett måndagsexemplar till. Har ytterligare några bra skäl till inköpet, dessa utvecklade jag vidare i ett inlägg och svarskommentarer någon dag sedan... nu hänger allt egentligen bara på om zoomen kommer inom "skälig tid". Om inte så blir det inget köp, enligt överenskommelsen med butiken. Eftersom det handlar om en Pentax-variant är inte lagerhållningen på samma nivå som för Canon och Nikon, därav osäkerheten om när den kan tänkas anlända.
Nedan förmodligen de sista bilderna från semesterzoomen denna gång. Har lite dålig koll om webbbilderna verkligen gör rättvisa för den verkliga kvaliteteten, sitter nämligen med en laptop som jag vanligen inte använder samt med Picasa som jag inte heller använder så ofta. Picasa tycker jag är alldeles utmärkt för mindre avancerad bildhantering, men skärpan tycker jag är svår att bedöma via den. Utgångspunkten är hursomhelst RAW fast Picasa förvandlar formatet till jpeg alldeles av sig självt (vilket säkerligen inte uppskattas av alla) och som man sedan får lov att utgå ifrån. Bilderna nedan hade bra skärpa vid förstoring x8 i kameran. Vilken förstoring tycker ni räcker för att kolla skärpan direkt i kameran (de gånger när just skärpan är av vikt)?
Några tekniska uppgifter roar kanske någon där ute...? Alla foton nedan är tagna med bländarprioritet, fågelbilderna med f/7.1 och näckrosen med f/5.6. Fågelfotona är något beskurna.
220 mm
300 mm
240 mm
240 mm
260 mm
Med näckrosorna sänder jag mina tankar till Pernilla och hennes familj. Hon har fått ett besked om en mycket allvarlig sjukdom, i hennes fall kan den inte botas, men bromsas ett tag. Våra dagar tar slut en dag, men man önskar så att ingen skulle behöva uppleva att de är räknade alldeles för tidigt. Och man önskar så att alla barn skulle få växa upp utan att bli påminda om att livet kan bli kort även för en mamma eller pappa.
Våra vardagliga små bekymmer krymper ihop till ingenting vid påminnelser om livets orättfärdigheter och realiteter.
Har inget att komma med, om det tekniska, men jag gillar den första bilden. Måsungar är rätt charmiga de med... :)
Näckrosbilderna är också ljuvliga. :)
/Anna
Man känner sig rätt ordlös när någon får ett svårt sjukdomsbesked. Det finns många skoningslösa sjukdomar, men somliga cancerformer kan upplevas som värre än så. Sorgen och oron inför vad som komma skall kan nog inte vi "utanför" föreställa oss. Vi känner sorg också, men den är tiofalt lättare att hantera än den som den drabbade med familjen känner.
Tack Anna för dina ord.