Hos oss ringer UNT ideligen och tjatar. Vi har haft både DN och UNT under årtionden, men till slut tröttnade jag på UNT då den har med tiden blivit för "tunn" i mitt tycke. En frukost utan dagstidning är inte att tänka på, trots smartphone och läsmöjligheterna via den!

Tack för lyckönskningarna! Lite spännande att byta jobb i "mogen" ålder, mycket nyttigt förmodligen för hjärncellerna också!

Äntligen någon som lägger märke till lakritsen! Nej, på vardagar har vi ingen lakrits till frukost. Inte på helgerna heller egentligen. Fast man kan ju göra undantag eller hur?! Det är förresten en av fördelarna med att barnen flyttar hemifrån - man får leva som man vill... Lakrits och apelsinjuice passar förresten fint ihop!

"Dödens grupp" lockar visst somliga av oss...

En av fördelarna med arbetslivet är väl ändå just detta att vardagen och helgerna/ledigheterna inte flyter ihop. Det finns ju andra fördelar också säkerligen, men vi som sliter för fullt i arbetslivet har väl inte alltid så lätt att se fördelarna med ekorrhjulet. Ett ständigt sommarlov, hmm, skulle tro att man vänjer sig vid tanken närmare pensionsåldern... :-)

Visste faktiskt inte om att det har varit livsmedelsransonering i Sverige så "nyligen". Vet inte hur det har varit i Finland, men sannolikt har man haft något dylikt pga krigstiderna. Kommer däremot ihåg hur de första apelsinerna kom till mina hemtrakter, sådana exotiska frukter!

1940-41 infördes ransonering på tvål, kött och fläsk, socker, matfett, tobak, kakao, kaffe och ägg. Kanske andra saker också, jag har faktiskt inga detaljerade minnen. Från 1945 började man avskaffa ransoneringen, 1951 försvann de sista ransoneringskorten. Jag minns hur det snålades på smör och margarin. Man sparade papperet som matfettet var inslaget i och använde det för att smörja stekpannan. Fett som man fick i pannan vid t ex stekning av fläsk sparades omsorgsfullt.

Men många livsmedel fanns inte eller bara ytterst sparsamt, som apelsiner, vindruvor och bananer.

Det fanns pressbyråkiosker, men det var inte mycket de sålde, mest tidningar. Sortimentet av godis och tobaksvaror var försvinnande litet.

Det var säkert samma förhållanden i Finland.

Oj, din pappa fick se sin första apelsin långt innan frukten blev känd längre inåt landet eller innan den blev allmänt känd överhuvudtaget!

Det där museet verkar intressant. Synd att hemsidan inte är på svenska för den är faktiskt lite småfestlig i sin lite gammaldags stil då man redogör alla aktivas liv rätt detaljerat, t.ex. att vice ordförande är hustu till ordförande och hon är både kosmetolog och kock och servitris till yrket! Hon är också ett viktigt stöd och trygghet för sin make som lever ett sådant stressigt liv! Listan på alla yrken och engagemang för ordföranden själv är tre gånger så lång! Noterar att kassören är en nybliven pensionär från sitt arbete som EU-tolk, med specialitet skandinaviska språk, så det borde inte vara så svårt att få till en svenksspråkig hemsida i ett land som är officiellt tvåspråkigt!