UTMANINGEN 2023 AVGJORD. ETT ANNAT SÄTT UPPLEVA BILDER.

Stadsmiljöbilder som man vill vandra omkring i!  Utmaningen ville locka oss att ibland tänka annorlunda. Inte alltid sikta på bilder som betraktaren tar in på en sekund och sen skrollar vidare. Utan ibland försöka ta en bild att låta blicken vandra omkring i och  hitta mer och mer.

En otidsenlig idé värd att fundera på!

Hans-Oven Hedman, enväldig domare, hade som barn fascinerats av en tavla som hängde på väggen i föräldrahemmet. Han hade vandrat runt i den i fantasin. Vad dolde sig bortom kröken? Vad finns till höger om planket? Nu har han gått igenom de 17 inlämnade bilderna och kollat lite på övriga aktuella bilder. Mycket givande! hälsar Hans-Ove.

-

*

VINNANDE BILD:

https://www.fotosidan.se/pools/view/11241/3923007.htm

UPPSALA

Hägern kvar i stan!

Då jag tittade ut genom köksfönstret satt en häger på taket till huset mittemot! Jag fram med kameran och plåtade genom glaset. Gula fläcken är en reflex från lysröret i kökstaket.

Sen letade jag fram mitt ärrade telezoom Sigma 100-300mm f/4. Det hade blivit förskräckligt tungt sen sist! Förr förstod jag inte dom som klagade på tyngden. Så här blev fotot:

Skam den som ger sig. Jag öppnade balkongdörren och tog fram stativet. Hägern satt kvar. 

Jag väntade och väntade för att försöka trycka av då hägern lyfte men den satt istadigt kvar. Kollade in mig emellanåt.

Ruggigt värre tycktes den tycka, det blåste och småregnade. Undrar hur länge den stannar här i Norrköping och berikar stans Cityscape.

Pentax K-1 med Sigma 100-300 mm f/4 @ f/7,1. Denna bild beskuren.

Jena. Samhällsbyggnad på Gotland. Zeiss.

Varning: Denna blogg blir spretig värre!

I går fredag hade SvD en understreckare om lilla universitetsstaden Jena. Vid förrförrförra sekelskiftet hyste den en intellektuell elit som saknade motstycke i världen. Gruppen ledde filosofin och samhällsvetenskaperna in på en ny bana.

https://www.svd.se/a/Ll7aaq/ganget-som-grundade-en-romantisk-republik

Nu till nåt nästan helt annat.

Under efterkrigstiden hade (S)-regeringarna siktat in sig på ett planmässigt samhällsbyggande. Folket skulle bo i planlagda förorter till någon bärkraftig tätort. På Gotland blev det inte så. Särskilt uttalat blev det efter sammanslagningen till en kommun 1971. Gotlänningarna ville bygga på landet, gärna utspritt till öns 92 socknar. Jag var byggnadsnämndens sakkunniga biträde, titeln var stadsarkitekt,  och hjälpte till. Länsstyrelsen stretade emot. Lagstiftningens andemening var ju att få stopp på utspridd bebyggelse. För att reda upp saken ordnades ett möte på regeringsnivå mellan byggnadsnämndens presidium och statsrådet Svante Lundkvist (S). 

Svante Lundkvist, statsråd.

Nils Nilsson (S), vice ordförande i kommunstyrelsen och ledamot av socialdemokratiska partiets verkställande utskott var med. Även jag var med.

Efter inledande småprat vände sig Svante Lundkvist till byggnadsnämndens ordförande Henning Jakobson (C) och sa att det inte verkade som om kommunen och länsstyrelsen var helt överens om tagen då det gällde att bygga på landet.

Henning svarade med ett ännu mer uttalat gutamål än jag nånsin hört honom använda! Var han nervös eller var det planerat? Han använde i alla fall ett fastlandssvenskt ordförråd så att statsrådet skulle  hänga med. Tackade för ordet och sa att förhållandena på Gotland skiljer sig en hel del från förhållandena på fastlandet.

Och citerade Gustaf Fröding, "Det som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg."

Och så redogjorde han för att varje bygglov var noga genomgånget då det gäller bestämmelserna. Att presidiet och stadsarkitekten besiktigade platserna innan beslut. Att kommunen jobbade hårt på att ta fram en regionplanering för att ge ledning i fortsatt byggande. Att kommunen verkade för att ha Gotlandsanpassad bebyggelse i känsliga lägen i landskapet. Lundkvist ställde intresserade motfrågor. Det stod helt klart att detta var den politik BN och kommunen ville driva.

Gotlandsanpassat hus ritat av arkitekt Birger Andersson. Det ligger strax innanför Koviks fiskeläge på öns västra strand, mellan Visby och Klintehamn. Byggnadsnämnden såg detta som ett föredöme, staten med länsstyrelsen ansåg att det var fel att bygga på landet.

Och det här tycker ni, allihopa? frågade Lundkvist och tittade på byggnadsnämndens vice ordförande, Hjalmar Heidenberg (S). Jau, vi tyckar så, sa Hjalmar. Nisse Nilsson nickade instämmande.  

Det låg 23 överklagade bygglov på regeringens bord. De klagande och länsstyrelsen ville stoppa byggen som fått lov av byggnadsnämnden. Regeringen gick på byggnadsnämndens linje i alla ärenden utom två. Sen ville länsstyrelsen inte prata med byggnadsnämnden på flera veckor.

--------

Jena var alltså en ledande kulturstad. 1846 startade universitetsmekanicus Carl Zeiss sin optisk-mekaniska verkstad där.

Dr Carl Zeiss

Vetenskapen var på frammarsch och behövde bättre mikroskop. Fotokonsten började få luft under vingarna. Kamerorna behövde bättre objektiv. Mot slutet av århundradet kunde man se tillbaka på en rad genombrott inom den optiska vetenskapen. Flertalet hade skett inom företaget Carl Zeiss. Jena blev världens optiska centrum. "Staden med de gröna kullarna och de gyllene händerna" var det poetiska uttrycket för forskning och hantverk i framgångsrik förening.

1889 ombildades företaget till en stiftelse med uppgiften att säkra företaget och garantera medarbetarnas sociala trygghet. Grundtanken var att vetenskap, teknik och ekonomi ska betjäna människorna, inte tvärt om. Det fungerade mycket bra. Zeisskoncernen förblev världsledande och fortsatte värna sina medarbetare. (Tack Peter Hennig för att jag fått använda "Grattis Zeiss, på 150-årsdagen", Fotografi nr 9/1996, som källa).

Den andan märktes i allra högsta grad i samband med nazisternas maktövertagande i Tyskland. Zeisskoncernen såg till att judiska medarbetare fick jobb i andra delar av världen och kunde ta med sina familjer. Efter andra världskriget lyckades Zeiss återuppbygga en totalförstörd verksamhet, överleva järnridåns fall som två konkurrerande företag på var sin sida om denna och efter återföreningen samlas i en koncern, nu med aktiebolag som yttre ram men stiftelsens kärna och andan från Jena tämligen intakt. Nu 177 år i branschen och fortfarande i ledningen! 

Mobiltelefon att ringa med. Nokia 3310, Nokia 800 Tough, Cat 40, Punkt och Doro 5860 "Seniortelefon"

Sedan 2005 har jag haft marknadens bästa mobiltelefon att ringa med, en Nokia 3310i. Clas O sålde den med abonnemang installerat. Det var bara att ringa! En veckas gångtid per laddning. Bakom den plastiga ytan doldes hög kvalité. Mobilen har funkat bra i 18 år. Det har behövts en ny knappsats och tre batteribyten som jag gjort själv. Den var i mitt dåvarande tycke jätteful, men man vänjer sig. Men den hade en nackdel, att svara då det ringde kunde vara lurigt(!).

Nu läggs både kopparnätet och mobilnätets 2G och 3G ner. Varken min fasta telefon, min gamla Nokia eller flertalet andra knapptelefoner kommer att fungera. Vad  göra? Min smartphone använder jag mest för foto,  bank-ID och Swish. Den måste laddas varje dag. För att ringa vill jag ha en telefon med fysiska knappar och bra batteritid. Man får ju räkna med typ 40 minuters kötid i många sammanhang.

"Nokia" 800 Tough verkade passa mina önskemål. Upp till 38 dagars standbytid! Jag gick på det reklamlöftet och köpte. Släden för SIM-kortet satt hårt fast. Med tips från nätet fick jag loss den och lyckades pilla in SIM-kortet från min Nokia 3310i. Manualen stämde dåligt med apparaten. Ofta stod det "simply", en signal att författaren gett upp att förklara. Nödsamtal? "Sök upp en plats med goda mottagningsförhållanden". "Vid behov, byt SIM-kort."

Batteritiden var snarare någon dag än utlovade 38. Jag lämnade tillbaka apparaten med stöd av distansköplagen.

Cat 45B: Också där fina löften. Men användarnas dom var hård: Tidigare modeller var bra, undvik denna.

En schweizisk produkt "Punkt" lovade enkelhet och problemfrihet. Men användarna klagade på batteritiden och rörigt interface.

Klassisk Nokia 3310i och ny Doro 5860

Doro 5860 "Seniortelefon": Doro marknadsför sig som specialist på lättanvända telefoner. Men deras apparater konstrade till det redan på kopparnätstiden. Problemen finns kvar. Många användare, även proffstestare, tycker att deras nya "seniortelefoner" är krångliga. Men den har fysiska knappar och klarar 4G.

Jag köpte en på Blocket för 600 kronor. Den var nästan oanvänd. Mamman som fått den ville inte ha den. Jag förstår mamman.

Det är gott om konstiga grejer. Samma knapp används för att sätta på telefonen, avsluta ett samtal och att stänga av den för gott så att den måste återstartas med  SIM-koden. "Trygghetsknappen" på baksidan ska användas på olika sätt på olika modeller. Antingen trycka länge eller fort tre gånger. Då kanske man kopplas till en anhörig eller 1177 eller 112, vad vet jag. Som gjort för fickringning. Jag tejpade över funktionen. Spärrade också snabbuppringning till 112. Ska man ringa 112 måste man vara klar i knoppen och väl förberedd.

Batteritiden är 2-3 dar.

Bruksanvisningen är rörig. Det står olika uppgifter om samma sak på olika sidor. Jag lyckades ändå hitta en helt OK metod att låsa tangentsatsen. Det bästa av allt, det finns en inställning att man kan svara genom att trycka på vilken knapp som helst även då knappsatsen är låst!

Om det ska vara finesser hade GPS varit vettigt, men saknas. Kamera finns, men saknar bildkvalité. Den är inte heller dålig på nåt intressant sätt.

Utsikt från min balkong enligt Doro 5860

Plus och minus för Doro 5860:

+ Lagom stora knappar och tydliga siffror

+ Bra mottagning. Klarar mobilskugga bättre än min Iphone. Bra ljudkvalité.

+ Väckarklockan funkar helt OK. Bättre än Iphonen som kräver att man skickar sina sömnvanor till Apples databas.

- Rörig bruksanvisning. Dålig svenska i själva telefonen. Då det står "Stäng av" efter ett samtal och man är dum nog att göra det så måste telefonen återstartas med SIM-koden.

- Om det är upptaget tutar det ibland upptaget. Men ibland blir det tyst. Ibland visar skärmen då ett meddelande "Samtal pågår".

- Kalenderfunktionen var jätteenkel på Nokia 3310i. Jag måste lära mig att domptera Dorons funktion, men har ännu inte klarat det.

Sammanfattningsvis behåller jag min Doro 5860 i brist på bättre. Den har fysiska knappar, 4 G, bra ljud och kopplar upp till och med på bottenvåningen i huset på Gotland som ligger i mobilskugga. Om Doro tar bort buggar, fel och onödigheter, rensar i menyerna, tar bort kameran  och sätter i ett större batteri, då skulle en ny version kännas direkt bra.

Utmaningen, inlämning senast söndag 15 okt! Stadsmiljöbilder som man vill vandra omkring i.

Grundtanken med utmaningen "Stadsmiljöbilder som man vill vandra omkring i" är ju att få oss att ibland tänka lite annorlunda då vi är ute och plåtar.

Det har kommit in flera bidrag men det vore kul med fler! Första pris är alltså honung just från "Bidraget" i en fin liten burk med etikett signerad Ulf Lundkvist.

Både nytagna bilder och arkivbilder är OK. Obs att Fotosidans dator inte vill acceptera en bild som lagts in tidigare, men det går att klara med att ändra filnamnet lite.

Enväldige domaren Hans-Ove Hedman ser fram emot att få titta, ge utlåtanden och bestämma!