God Jul och Gott Nytt År!

Avveckla vindkraften, men med förstånd

Kommunerna vill stoppa vindkraften. Regeringen vill satsa på kärnkraften, en vision. 

Idag torsdag 21 december 2023 visade Norrköpings Tidningar den aktuella visionen för ny kärnkraft i Marviken i Norrköping. En företagare, Niclas Adler, köpte den gamla anläggningen, som ju aldrig varit i drift, av Vattenfall för några år sen. Han testar sen dess olika koncept för området. Skärgårdsstad med fritidsprägel eller ny högexploaterad förort har varit på tapeten. Nu ny kärnkraft, kanske med reaktorer som det står Rolls Royce på. 

Jag ser ett problem i att visionerna om ny kärnkraft stoppar utbyggnaden av det som nu finns och fungerar, vindkraften. Risken för att det blir varken eller är överhängande.I stället borde man tänka som många av pionjärerna inom vindkraften. De såg sin teknik som ett mellansteg. En grön teknik som skulle kunna ge ström tills utvecklingen hittat något bättre. Då skulle verken kunna avvecklas utan att ha ställt till irreparabla skador.

Lite bakgrund:

Första stora svenska verket, Matilda på Näsudden på Gotland, togs i drift 1983. Bara programmeringen av styrdatorn hade tagit nästan två år. Efter några år monterades ett nytt maskineri på samma 80 meter höga betongtorn. Förtänksamt nog hade det från början försetts med gejdrar för ändamålet. Matilda II fungerade bra, slog världsrekord i vindkraftel, men 2007 konstaterades tekniska problem som var olönsamma att åtgärda.

5 juni 2008 revs verket genom sprängning.

Arkivfoto Pentax K10D

Sen första Matilda kommit i gång byggde lokala entusiaster massor av mindre verk på Näsudden. Gotland var länge landets vindkraftstätaste kommun. Gutarna vill bygga mer, men då behövs nya kablar till fastlandet för att exportera överskottet. Svenska Kraftnät har fumlat betänkligt i det avseendet.

I resten av landet har vindkraften byggts ut allt mer. 2021 producerade Sverige 168 terawattimmar (TWh) el. Runt 140 TWh förbrukades inom landet. Resten gick på export. Vattenkraften gav 43%, kärnkraften 31%, kraftvärmen 9%, vind- och solkraft 17% varav vindkraften knappt 27 TWh.

Energimyndigheten har tagit fram alternativa framtidsscenarier om behoven. IT och elbilar drar allt mer ström. Volymerna är dock hanterbara. Däremot behöver grönt stål och elektrobränslen ett tillskott om mellan 22 och 100 TWh, huvudsakligen för produktion av vätgas genom elektrolys.

Vattenkraften byggs ju inte ut, så glöm den. De nationalälvar som ännu strömmar fritt ska bevaras. Snarare kommer typ 10 % att avvecklas i då tillstånden för befintliga verk omprövas. De befintliga kärnkraftverkens tekniska livslängd kan förlängas, men går oundvikligen mot sitt slut.

Solceller kan ge en del. Det kan gå att krama ur lite mer kraftvärme. Fusionsenergi har länge framstått som en möjlighet, men den verkar allt mer avlägsen.

Själv hoppas jag på att forskningen ska lyckas domptera bakterier eller jästsvampar att göra vätgas från avfall. Uppsala universitet har kommit en bit på väg. Enligt deras scenario går det att odla fram det enzym som behövs för vätgasframställning från cyanobakterier och sen använda enzymet i en industriell process. Det är långt till kommersiell tillämpning, men verkar inte omöjligt.

Ny kärnkraft: Regeringens vision är just en vision. Kommer den att accepteras lokalt då förslagen blir tydligare, som i skissen för Marviken? Slutförvaringen av det radioaktiva avfallet är olöst. Det finns fler rejäla bromsklossar. Ny kärnkraft kräver subventioner. Staten eller elanvändarna måste  betala överkostnaderna. Hur det än blir så blir det inte ny kärnkraft i en tillnärmelsevis behövlig omfattning under de närmaste 15 - 20, jag tror 30 åren.

Däremot kan vindkraften tekniskt och ekonomiskt byggas ut nu. Det står projekt på kö, både till havs och på land. Bara under 2022 ökade vindkraftsproduktionen till 33,1 TWh så det kan gå undan. Mitt förslag till en konstruktiv kompromiss är: Avveckla vindkraften, men med förstånd!

-------

PS: Det här inlägget har transformerats till en debattartikel i Folkbladet i Norrköping som publicerades 11 januari 2024. Länk

https://folkbladet.se/debatt/artikel/dags-att-avveckla-vindkraften-men-med-fornuft/r3oeveor

Japansk Tessar (Nördvarning!)

Med viss saknad har jag lämnat tillbaks min nyinhandlade Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50. Skarpsynta fotosidekompisar påpekade att det var nåt fel på skärpan i bildens vänstra del. "Decentrering" kan ha varit felet. Inget man fixar själv. Tack för hjälpen!

I stället tog jag fram ett Tessar jag redan ägde, ett SMC Pentax-M Macro 1:4 50mm tillverkat i Japan kring 1980. Nu lite historik:

Ur-Tessaren patenterad av Zeiss och Paul Rudolph hade fyra linser i tre grupper. Det kunde ge bra bilder till överkomlig tillverkningskostnad.

Kring 1930 förbättrade Ernst Wandersleb & Willy Merté konstruktionen. Första linsen blev bikonvex, luftgapet ökade en aning, andra linsen tjockare och aningen annorlunda, luftgapet kring bländaren kanske lite kortare, tredje linsen bikonkav och fjärde linsen lite tjockare. Det kom att tillverkas i miljontals exemplar.

Pentax som då hette Asahi-Kogaku Optical Company tillverkade ett Tessar f 3.5 1952. Om man får tro skissen har två av linserna en plan yta. Tio bländarblad gav snygg oskärpa.

Mitt  japanska Tessarobjektiv är ett resultat av tre decenniers utvecklingsarbete. Kaizen på japanska, ständiga förbättringar kopplade till ständiga kostnadsbesparingar. Det har Pentax fina super-multi-coating, men bara fem bländarblad och största bländaröppningen har minskat till f 4.

SMC Pentax-M Macro f:4 50mm:

Jag tog testbilder på badrummets kakelvägg. Objektivet tecknar alldeles rakt och tidningstext återgavs lika skarpt till vänster som till höger. Inga fel --- men kanske inte heller några avvikande och kul egenskaper. Tog en testbild på stan, den blev OK men lite torr. Mest p g a vädret, ingen fukt i luften, men kanske att bristen på defekter gjort bilden för torr?

Pentax K-1 med SMC Pentax Macro, bländare 8, ISO 100, lång slutartid, stativ.

Ordnung muss sein. Test med stativ.

Mitt "nya" Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50 är nu testat under ordnade former.

Leif-Erik Nygårds har berättat om sitt första jobb som assistent åt Irving Penn. Penn fick låna hem en omgång Rolleiflex till studion. Leif-Erik hämtade och fick ta testfotona. Motivet: Tidningssidor noga monterade på en plan vägg. Sen köpte Penn toppexemplaren och lämnade tillbaka resten.

Jag har ju bara köpt ett objektiv och återanvände metoden på detta. Med Penns framåtanda skulle jag köpt ett halvdussin på öppet köp och behållit det bästa.  Nygårds körde ju helmanuellt, nåt annat fanns väl inte. Jag ställde in skärpan med Live View och lät kameran exponera med bländarförval. Med objektivet i läge "M" behöver man inte fippla med Pentax gröna knapp! Den behövs med en del andra veteranobjektiv.

Kaklet är rakt. Man kan se att objektivet är tämligen raktecknande. Det finns en liten tunnformig distorsion, så liten att den inte stör mig som gillar raka linjer.

Har optiken centreringsproblem? Tittar man noga (jag pixelpeepade i datorn) så ser vänster tidningstext noterbart suddigare ut än den till höger. På bländare 11 är skillnaden inte stor, på bländare 5,6 är brödtexten oläslig till vänster, läslig till höger. Kanske hela skärpeplanet ligger snett. Partitopparna, deras familjer och andra priviligierade fick de bästa objektiven. Det här ligger gissningsvis inom fabrikens toleranser men är ett sånt som blev över.

Vi börjar med bländare 11. Stativ, kabelutlösare, ISO 100, belysning badrumslampan, en LED med 3500 Kelvin, men globen gör nog ljuset lite gulare:

@ f 11, Rawframkallning utan krusiduller. Bara justering av vitbalans, exponering och kontrast, skärpning och minskning till 1900 pixlar på höjden.

Nästa bild bländare 5,6:

@ 5.6, samma Raw-framkallning

Vid 2.8 finns viss mittskärpa, men den avtar fort. Vinjetteringen är påträngande. Färgåtergivningen blev mycket livligare med klar dragning åt rött.

@ 2.8,  samma RAW-framkallning.

Här har jag försökt minska vinjetteringen i efterbehandlingen och minska rödsticket.

@ 2.8, samma Rawframkallning men dessutom minskning av vinjettering och rödstick.

Till sist en bild från Norrköping häromkvällen, Olai Kyrkogata en töig och lite disig afton.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50, ISO 100. Kameran stöttad mot fast underlag.

Porten i Holmentornet

Holmentornet i Norrköping förstördes liksom i det närmaste hela staden under rysssarnas härjningar 1719. Det återuppfördes och blev klart 1750. Tornet markerade entrén till fabriksområdet där bruket tillverkat mässing, vapen, stångjärn, kläde och papper. Fram till 1990 var bruksområdet helt stängt för obehöriga.

Efter andra världskriget gällde produktionen textilier och papper, så småningom bara papper.  Den produktionen flyttades ut till en ny anläggning Braviken. Fabriksområdet omvandlades för nya verksamheter. Nu går allmänheten genom det gamla tornet.

(För att folk skulle hitta rätt från början riktades trottoaren uppe i backen om. Kommunens planchef Nils E. Ryman kom med idén och lyckades övertala mig och kommunen att genomföra den.)

Eller cyklar. Vuxna människor ska ju inte cykla på trottoarerna, men numera verkar praxisen vara att ordningsmakten inte ser det.

Husen mitt i bild är bostadsrätter byggda kring år 2000.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50 @ f8