Augustifesten

Augustifesten i Norrköping drar in en massa folk till centrum. Ett tillfälle för en blyg plåtare som jag att ta bilder på människor.

Det var lugn stämning, inga skjutningar, inga sprängningar.

Bland allt skräp säljs också svåråtkomliga kvalitetsprodukter i stånden. Smålänningar från Gnosjö var på plats!

Jag köpte äkta läderbälte, ett nyckelknippefodral som inte funnit att få tag på på åratal och Tip-Top Läderbalsam. En utomordentlig produkt som har restaurerat förtorkade objektivfodral till vackert patinerade, varit bra för kameraremmar och dugt gott även till skor och svångremmar. Här håller Lars upp en burk.

Lite barnperspektiv i trängseln.

Här nästan äkta Guccikepsar till vrakpris.

Och här ett stånd med MMMMMMMMMMMmmMarabou. Allt kan inte vara PK.

Byta flagglina utan att fälla flaggstången.

Flaggstången på tomten på Gotland har varit med länge. Den har karaktär! Men behöver målas. Flagglinan var dålig, behövde bytas. (Fotot taget efter bytet).  

För att komma åt måste man fälla ner flaggstången. Men den är tolv eller kanske fjorton meter hög och väger en hel del. Så jag klarar inte det jobbet själv. Och mycket har hänt i omgivningen sedan den restes. Numera sitter ett elskåp i ena fällriktningen. Bortom elskåpet återfinns landsvägen. Trafikverket skulle knappast gå med på att låta stången vara i vägen på vägen medan tre lager linoljefärg torkar.

I andra fällriktningen har ett askträd vuxit upp. Det har klappats och drabbats av askskottsjukan men överlevt. Det måste man vara rädd om.

Stången får klara sig utan målning. Flagglinan behöver bytas. Det fick ske på plats.  Den löper genom ett block uppe vid knoppen. Trissan  fungerar faktiskt.

Men huru trä igenom en ny lina 12 eller 14 meter upp? Min idé var att snedklippa ändarna och limma ihop dem med epoxy. Jag har gjort nåt liknande med persiennsnören, det funkade bra. Men den nya linan, fabrikat Flagmore, visade sig vara hur fluffig som helst inuti! Det fanns ingen substans att klippa snett i, inget att limma.

Äh tänkte jag,  jag lägger helt enkelt omlott och limmar och surrar. Sagt och gjort. Men den skarven tog stopp uppe vid blocket. Tack och lov tappade jag ingen linända. Jag hade surrat vid knapen och hållit fast med  självlåsande svetstång som extra säkerhet.

Vad göra? Jag lät Bing leta efter svenska tips på nätet. Alla förutsatte att flaggstången skulle fällas. Utom Kronans flaggfabrik, som föreslog att sy med stark tråd och hålla tummarna att det skulle funka. Men här fanns ju inget att sy i.

Det behövdes nåt tunt som kunde limmas med ett flexibelt lim utefter gamla och nya linan. Bomullsband borde funka! Jag tog till 25 cm bandlängd, snedklippte ändarna, limmade fast med silikonfogmassa. surrade med stark tråd och lät torka över natten.  På morronen provdrog jag. Det skulle hålla hur bra som helst! Och kändes ganska smidigt.

Den här gången slank skarven utan vidare igenom blocket! Sen satte jag dit schacklarna, såg till att linorna låg i spiral runt stången för att inte smattra i vinden och surrade dem vid knapen.

Man kanske skulle skaffa flagga också? Eller åtminstone en vimpel!

------

Efterkoll på amerikanska sajter gav förslag att göra skarven genom att linda med eltejp. Jag har testat. Tejpen lossnade vid provdragning. Samma med silvertejp, den satt inte tillräckligt bra fast.

-------

PS: Varför satt inte silvertejpen kvar? Jag tittade med lupp och linan verkar väldigt luddig.

Jag svedde den över ett stearinljus. Luddet minskade drastiskt och linan krympte lite. Testade åter med textiltejp. Nu satt den bättre fast, men lossnade då jag provdrog.

Till sist använde jag textiltejp igen och surrade hårt med stark tråd. Det hjälpte! Provdragningen visade att skarven blivit stark och fortfarande något så när smidig.

Om nån vill prova det här metodförslaget själv, var noga med eldbehandlingen, surra noga, säkra ändarna på surrningen och provdra!

Fast på Gotland 3

Tidsoptimisten i mig lade upp planen: Ta med några gamla färgburkar till återvinningsgården i Klintehamn, köp flagglina på Snicken, ät lunch på Hamncaféet och byt flagglina. Klart klockan tre. 

Men så fel tidsoptimisten hade! "Några färgburkar" var faktiskt många. Jag hittade ett par säckar med cementbruk som blivit obrukbara. Så det blev till att ta fram släpet att lasta in alltihopa på. Timmarna gick och att byta flagglina var jättesvårt. Det blir en blogg bara om det i morron skulle jag tro.

Tittade upp. Himlen har blivit rutig igen.

Fast på Gotland 2

Söndagen solig! Jag tog det lugnt, gjorde i ordning en del grejer, fick lite färg på kroppen. På kvällen tog jag fram stativet och kameran. Stativ + gott om tid + släpljus + noga inställningar i kameran + stilla väder = bilden klar i kameran.

Huset byggdes 1894. Putsad kalksten. Nuvarande takbeläggningen varmsvartmålad pannplåt. Lilla skorstenen ledde upp rök från kölnan som nu är tagen ur bruk. 

Fast på Gotland!

I går kväll skulle M/S Drotten avgått från Visby till Oskarshamn med mig och bortåt 1500 andra passagerare ombord. Turen ställdes in i går morse. Av media framgick att färjan behöver repareras på varv.

Boka om? Bolagets telefon var enligt Telia "tagen ur bruk". Nätet funkade inte alls. På kvällskvisten försökte jag igen. Då var nätbokningen stängd för ombokningar. Jag låtsades köpa en ny resa. Det funkade, men först om fem dar, på torsdag kväll.

15000 personer är berörda. Region Gotland har ordnat med tak över huvudet på en idrottsarena. Laddning av telefoner har ordnats. Regionen ska försöka få fram filtar att ligga på. Volontärer från Röda Korset är på plats.

Oväntade dagar på Gotland kan bli fina om man har hus där. Förr i tiden startade Gotlandsbolagets tuffa grabbar oavsett väder. I värsta fall rundade dom ön och lade färjan i  lä utanför östra stranden. Inget för oss, utan vi bokade om till senare avgång. Plötsligt var man hemma i ett nystädat hus. Inget särskilt inplanerat. Oftast sken solen fast det blåste en del. Riktigt trevligt! Mest minnesvärda tillfället inträffade för 40 år år sen. Vårt hus på Gotland var till salu.

Bo Setterlind och hans fru knackade på. De funderade på att skaffa hus på ön. Det blev inte så, men visiten oförglömlig. Vi satt vid köksbordet med nybakad sockerkaka. Setterlind såg sig omkring och bad att ljuset skulle släckas. Han tände stearinljus och framförde dikter.

"Himlen har landat på ett grässtrå. Det darrar."

"Att skriva en dikt  är att bygga, det börjar med grund och golv. I språket det syns, hur trappor och väggar och tak får form. För diktaren själv är fasaden av liknande vikt som förr. Åt söder det byggs en veranda, och vinden har sikt mot norr.

När dikten är klar är han hemlös. Han ser i dess fönster ljus. Det lyser, och dörren är öppen. Och inifrån hörs musik. Till detta han hör några röster, som aldrig han hört förut. Poeten må le åt sitt öde: Andra skall bo i hans hus."

Den där stunden etsade sig fast. Efter några år printade jag ut "Poetens villkor". Kontaktade Setterlind. Han ställde han upp på att signera. Glasmästaren i Vingåker ramade in dikten i en ram med äkta bladguld. Nu hänger den i finfarstun här i Fröjel på Gotland. Signaturen har bleknat, men dikten är kvar.

Idag skiner solen på Gotland fast fastlandet är nedregnat igen. Min fru tas väl om hand på sitt boende i Norrköping. Dottern ska försöka hälsa på.

Det får bli Carpe Diem.

Fåglarna fyllde himlen.

Stenskeppet ligger fast.

Mot kvällen blev himlen så här

Solen tittade fram genom grenarna