SMR, små modulära reaktorer

SMR-reaktorerna ska enligt en del tankar som framfördes i valrörelsen trygga Sveriges elförsörjning. Producera ström utan kol eller olja. Vattenfalls VD Anna Borg har öppnat för att såna ska kunna ställas t ex på Ringhals fabriksområde. Här en arkivbild från maj 2008 på Ringhalsområdet.

Arkivbild från maj 2008. Pentax K20D med Sigma 18-50 f2,8.

Mobilen fejkar månbilden

DN idag, artikel av Hanna Fahl, länk:

https://www.dn.se/kultur/hanna-fahl-ar-dina-mobilbilder-pa-manen-fejk-och-spelar-det-nagon-roll/

Hon skriver att mobilen sen länge tar bättre bilder än optiken tillåter. Nu har Samsung en mobil som tar MYCKET bättre bilder på månen än vad de små linserna kan registrera. Samsungs AI finner att månen finns i bilden och fyller på med detaljer.

Hanna ser framför sig att AI lär sig hur din vän ser ut och "förbättrar" bilderna av vännen.

Spelar det någon roll? Jag tycker det. FS redaktörer också. Utan att moralisera ger dom oss möjlighet att registrera en bild som "dokumentär" eller inte. Reklambilder är sällan dokumentära, men nyhetsbilder i tidningen borde alltid vara det.

----

Hon skriver att det är svårt att fotografera månen. Det tycker jag också. Här är ett arkivnegativ DNG från 2008. Bilden nyframkallad 2023 med månen specialbehandlad. Ändå syns inte gubben i månen så som han såg ut med blotta ögat.

Fröjel, Gotland, april 2008. Pentax K10D med Sigma 100-300 @ 300 mm.

Kommunala madrassen. Carpe diem.

På boendet har min fru sina egna möbler. Men sängen och madrassen är kommunens. Det kändes inte bra att min fru skulle ligga på en madrass som förra hyresgästen nyligen dött på, men det var inte förhandlingsbart. Vi fick i alla fall lägga dit en ny egen bäddmadrass. Då kändes det okej och fungerade i fem år, tills för några månader sen.

Då fick min fru ordentligt ont i ryggen. Jag kollade madrassen. Den behövde bytas. Men att få dit en ny madrass var stört omöjligt. Personalen hade inte den befogenheten.

Jag kollade med tillverkaren. De ansåg att madrasserna ska bytas efter fem år, men visste också att kommunen tillämpar sju år.

Jag försökte hitta den kommunala ägaren- Men kommunens växel visste inte vem det kunde vara utan kopplade mig tillbaka till boendet. Jag försökte igen men fick trösta mig med att mot dumheten kämpar även gudarna förgäves. Att egenmäktigt ta kommunens egendom och kasta bort den  ville jag inte. Det löste sig hjälpligt, personalen letade fram en inte fullt så nedlegad madrass.

Men i onsdags gick min fru dubbelvikt igen. Ryggen. Personalen fixade Alvedon, jag fick tag på en nyanställd arbetsterapeut som kände ansvar för madrassfrågan. Hon lämnade ut namnet till kommunens handläggare!

I går fredag fick jag tag på honom. Det blev en bra förhandling. Jag var inställd på ny kommunal madrass och att betala emellan om det skulle hjälpa. Han sa att kommunen tillhandahåller madrass och byter vart sjunde år. Om madrassen behöver bytas tidigare så är det upp till boendet. Han redogjorde för hur man ansöker och överklagar.  Men jag ville ju lösa problemet nu! Och berättade bakgrunden, att min fru fått ont i ryggen medan hon bodde hemma. Då bytte jag madrass utan att fråga. Det hjälpte.

"Har du kvar den madrassen" frågade han. "Javisst" sa jag. "Lägg dit den på prov så får vi se om det hjälper" sa han. "Personalen får ställa undan den kommunala."

Man ska smida medan järnet är varmt. Jag tog omedelbart fram min frus egna madrass. Katten undrade vad husse höll på med.

Sen kånkade jag madrassen till boendet. Hade en himla tur, fick tag på arbetsterapeuten. Med kommunala handläggarens besked ställde hon upp på att prova. Vi hjälptes åt att bädda om. Sen kollade hon hur den kommunala madrassen såg ut under höljet. Inte bra, inte bra alls.

Idag var min fru klart bättre. Solen sken. Vi kom ut på stan och fikade på Lindahls konditori.

Fånga dagen, lita ej på morgondagen. "Carpe diem quam minimum credula postero".