Jan Troell som fotonörd och filmskapare.

Maria Larssons eviga ögonblick

På filmklubben turas vi om och visar varsin film. Ingen får i förväg reda på vilken. Nu visade jag och en kompis Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" från 2008. Guldbaggebelönad, Oscarsnominerad, med mycket bra foto och en handling som får med mycket av det framväxande ännu inte moderna Sverige. Handlingen utspelas från  förra sekelskiftet till några år efter första världskriget.

Det är en dramadokumentär, "inspirerad av verkliga händelser". Mycket klart sevärd!

-----------

Wikipedia om förebilden till filmen:

Maria Larsson, född 5 december 1876 i Kedums församling, död 24 november 1930 i Mölndal, var en svensk fotograf som hade vunnit sin kamera på lotteri år 1900.

Hon gifte sig 4 juni 1900 med Oskar Leonard Sigfrid Larsson, född 5 november 1877. Larsson var en fattig arbetarhustru och mor till sju barn, födda 1901-1916.

Bok och film

1986 upptäckte Agneta Ulfsäter-Troell Maria Larssons fotoalbum med flera hundra bilder i en byrålåda hemma hos Larssons dotter Maja Öman och skrev om Maria Larsson i boken Att människan levde: Maria Larssons eviga ögonblick som senare utgjorde underlag till Jan Troells film Maria Larssons eviga ögonblick. Larssons bilder visades i fotoutställning 2008 på Galleri Format i Malmö.

-----------------

Wikipedia om filmen:

Filmen handlar om Maria Larsson (Maria Heiskanen) som i början av 1900-talet vinner en kamera på lotteri. Med en suput till man (Mikael Persbrandt) och en ständigt växande barnaskara tvingas hon samtidigt kämpa för ett anständigt familjeliv, med kameran förvarad undangömd och bortglömd. När hon går för att pantsätta den möter hon den danske fotografen Sebastian Pedersen (Jesper Christensen) och hennes liv tar en ny vändning.

-----------------

 Vi håller till i kulturkvarteret Hallarna i Norrköping. Först lite snack innan filmen.

Sen filmen. Kameran som "Maria Larsson" använder bildar bakgrund till förhandstexterna. På ett ställe står det "Contessa", inne i filmen säger den danske fotograf som Maria först försöker sälja kameran till att detta ju är en fin kamera, en Contessa.

Avfotograferad bild på filmduk

Objektiv med fattning, foto från filmduken.

Enda och sista bilden av sig själv som "Maria Larsson" tog i filmen.

Foto taget av filmen som den visades på duken.

------------

På Tekniska Muséets digitala museum hittade jag en bild på en något nyare och lite enklare Contessa och dessa uppgifter:

"Klappkameran är tillverkad av Contessa Camera Werke i Stuttgart mellan 1909-1919 och skänktes till museet av Helmer Bäckström i januari 1939.

Universal-Aplanta Medioplast 1:7.7. F=140 mm från Dr. Staeble-Werke, München.

Då dubbelt utdrag användes och främre linsen borttages verkar den bakre som vidvinkelobjektiv."

---------

Efter filmen blev det fika, tack Hans-Ove, och eftersnack. Vi gillade filmen men var nog lite tagna av all fattigdom och utsatthet.

Lite fika

Till sist en bild som jag tycker är kul, alla tittar åt alla håll!

Zoomat mot månen

Snudd på vinterkyla. i alla fall minus och is på trottoarerna. Reservkameran med zoomobjektiv var med.  Och i förlängningen av  Knäppingsborgsgatan syntes månen, nånstans mellan tre kvarter och full.

Norrköping. Pentax K3 II med Sigma 17-50 2,8 @ 50mm, motsvarar 75mm på småbildskamera.

Om bränning av biblar och andra skrifter

Då en katolsk präst tar emot bikten ska han tänka på omständigheterna, reglerna och konsekvenserna. Ett bra sätt att hantera svåra frågor.

Rasmus Paludan har nu bränt en koran utanför Turkiets ambassad i Stockholm.

Omständigheterna är att relationerna mellan Turkiet och Sverige är akut ansträngda då det gäller Sveriges och Finlands Natoansökan. Varje medlemsstat inklusive Turkiet har vetorätt mot att godta en ny medlem.

Turkiet och Ungern bromsar. Inte nödvändigtvis för att de inte vill ha Finland och Sverige som militärt allierade, utan mer av inrikespolitiska skäl och att rätt många där är främmande för dagens svenska värderingar. Dessa ligger faktiskt en bra bit från genomsnittet och väldigt långt från extremerna åt andra hållet. I World Values Survey återfinns Sverige längst ut och längst upp på diagrammet. Vi är sekulära, har ingen statsbärande religion, är ovanligt individualistiska och samtidigt nöjda med att ha en välfärdsstat eller åtminstone spillrorna av densamma. Vi är mer redo än andra att anamma det den allra senaste utvecklingen erbjuder.

I bakgrunden finns tidigare insatser från Paludan och sådant som Muhammedkarikatyrerna. De skulle bäst ha lämnats utan avseende, men det blev organiserade protester runt om i världen. Många människor miste livet och i kölvattnet miste danska och svenska exportföretag marknader.

Reglerna är att sådana här aktioner räknas in i yttrandefriheten och är tillåtna. Polisens tillstånd ska inhämtas. Tillstånd gavs mot en expeditionskostnad av 340:-.

Konsekvenserna har vi bara sett början av. Akut märks att svenska exportföretag som Volvo Lastvagnar håller på att bojkottas och att Natoförhandlingarna med Turkiet lagts på is.

För mig har yttrandefrihet har med yttrande att göra, att tala eller skriva. Jag är emot blasfemilagar, man kommer ut på ett sluttande plan där till slut vad som helst räknas som  blasfemi. Jag är också emot rituell bokbränning, detta vare sig det gäller Bibeln, Koranen, Torah eller annan skrift. Längst ner på det sluttande planet återfinns de nazister som ordnade bokbål och sen brände människor.

Enligt min uppfattning behöver reglerna avseende respekt för heliga skrifter skärpas.

Pentax K-1 med SMC Pentax-M Macro. Bländare 8. Belysning enbart stearinljusen. 

Omständigheterna. Långt bakåt i tiden hade Sverige hårda blasfemilagar. 1949 till 1970 fanns lagbestämmelser om trosfrid i brottsbalken. De ersattes  med lagen om hets mot folkgrupp.

Det var en annan tid. Andra världskriget hade gått över. Allt skulle bli bättre. The Swinging Sixties hade luckrat upp mycket. Men upphävandet undertecknades dock av konungen av Guds nåde Gustaf VI Adolf, så banden till det förflutna fanns kvar. Vi hade statskyrka. Det hade blivit tillåtet att utträda utan att samtidigt anta någon annan tro, men i praktiken gällde statskyrkan och frikyrkorna. Etablerat fanns också judendomen och en liten katolsk kyrka. Man kunde ana att statskyrkan skulle avskaffas och Svenska kyrkan bli ett mer fristående samfund. Allt i god ordning.

Den första muslimska föreningen bildades 1949, då av invandrare som tagit sig ur Sovjetunionen. En moské inrättades 1959 i Kärrtorp. Lagstiftarna som upphävde trosfridslagen införde samtidigt en lag som förbjöd hets mot folkgrupp avseende ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Numera även sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck.

Av för mig okänd anledning räknas det inte som hets att rituellt bränna heliga skrifter.

Regelskärpning. Det kanske skulle räcka med en ny mening i gällande lag. "Som hets räknas även offentlig bränning eller annan provokativ handling riktad mot Bibeln, Koranen, Torah eller annan för någon etablerad religions heliga skrifter" eller något liknande, det behöver jurister fila till.

Eller, kanske bättre, att Sverige tar efter Finland som har tydligt förbud med upp till sex månaders fängelse som påföljd.

Konsekvenserna. 

Med skärpta regler kan polisen inte ge tillstånd till demonstrationer där det ingår bränning eller liknande riktat mot heliga skrifter. Provokatörer kommer att göra så ändå. De kan då lagföras. Domstolarna kan fria eller fälla och i så fall utdöma straff. Det blir tydligt att Sverige tar avstånd från sådant beteende.

Det kommer att bli diskussion. Det kommer att finnas de som anser att vi därmed har vikt oss för Turkiets president Erdogan. Det får de väl tycka. Men man kan också tycka att eftersom världen ändrats så behövde även svensk lagstiftning ändras.