Hittat ny vinkel på "normal" brännvidd

50mm brukar ju räknas som "normal" brännvidd "eftersom det är så ögat uppfattar omvärlden".

Rent nys tycker jag som ser 220 grader på bredden precis som alla andra med något så när normal syn. Men så hittade jag en artikel som gav en mer nyanserad beskrivning! 

https://www.bhphotovideo.com/explora/photography/buying-guide/the-one-lens-every-photographer-should-have-and-use-the-50

Författaren menar att området där man ser med "visual attention" är lite bredare än vad ett 50 mm objektiv tecknar och lite snävare än vad ett 35mm objektiv avbildar. Så 50mm ger en aningen inzoomad "normal" bild och 35mm en som inkluderar lite mer än så. Låter tänkvärt!

Närmare inspektion av artikeln visar dock mycket som inte stämmer. Där bilden noterar 63 graders vinkel mätte jag upp mer än 90 grader. Och ett 35mm objektiv har visserligen 63 graders diagonal bildvinkel, men 54,5 graders horisontell bildvinkel.

Och mitt synfält med "Visual attention" är bredare än författaren anger. Man flyttar ju blicken hela tiden och vrider på huvudet också, ändå står bilden inne i huvudet stilla och omfattar en rätt stor del av omgivningen. Jag kollade vad som gäller genom glasögonen om man håller huvudet stilla, och även med den begränsningen blev synfältet drygt 90 grader i sidledd.

Sammantaget lutar jag åt det finns en annan förklaring till "normalobjektiv", att 50mm är en tacksam småbildsbrännvidd att tillverka. Det finns ju massor med  bra nifty-fifty objektiv. 

Mitt första objektiv var ett Pentax Auto-Takumar 55mm f 2,2. Bildbredden kändes smal. Jag borde ha vant mig, men icke. Numera använder jag mest 35 mm och ett raktecknande 20mm, rätt ofta ett 77mm kort tele, längre telen nån gång. Takumaren var dock riktigt bra inte minst på kortare avstånd. Jag använde den även till reprofoto en gång i tiden,. Med stativ och en tumstock för att mäta avståndet funkade det tillräckligt bra.

"Auto" i Auto-Takumar var nog marknadsföringsöverdrift. För att fokusera med en hyfsat ljus sökarbild drar man ner spaken högst upp på objektivet, vid "T" på Pentax i bilden.   Då man trycker av säger det Klonk! och objektivet bländar ner. Sökaren är förstås svart under exponeringen, men sen blir den mörk tills man dragit ner den där spaken igen. Det funkar men är ju omständligt. Nästa årsmodell skötte förfarandet lika smidigt som man numera är van vid.

Försöka fota ofegt

Vid ljusfestivalen utsätts miljardärens portvalv i Swartziska huset för ljusinstallationer. För det mesta brassar upphovspersonerna på så vulgärt det bara går, men ibland vart det lite mildare ljusspel. Då passade jag på, med fokus på installationen. Full glugg, försöker spela ofeg.

Knallblå ljuset i bakgrunden är på fasaden till kraftverket "Bergsbron Havet" i Norrköping.

Pentax K-1 med SMC Pentax DA 1:2,4 35mm AL, dvs en Plastic Fantastic för APS-C, här på FF-kamera.

Hit kom granarna!

Gårdagens granspaning har fått sin lösning! Julträden ingår i det som kommunen på svengelska kallar Norrköping Light Festival. Denna del har namngivits på svenska, "Knäppingsborgs vintergata". Installationen finns på kvartersmark och har bekostats av fastighetsägaren Castellum. (Ja, det är koncernen där ägaren sålt ut stora delar till Roger Akelius pga krisläget i branschen.)

Jag spelade ofeg och plåtade med full öppning. Men varenda liten ljuspunkt fick en röd ring (syntes vid stark uppförstoring) och många blev grönaktiga. Så jag fegade ur i efterbehandlingen och redovisar härligheten i svartvitt.

Pentax K-1 med Pentax 35mm Plastic Fantastic på full öppning. ISO 1600 och jag glömde brusreducera.

-----

PS. Testade nu att omfamna gluggens egenskaper fast det inte såg ut så här alls på platsen!

Pentax K-1 med Pentax 35mm Plastic Fantastic på full öppning. ISO 1600, ingen brusreducering, ingen reducering "defringe" av de små röda kanterna på varje ljuspunkt.

Nu är det dags igen!

En pickup kommer med ett släp fullt av julgranar fast det är långt till Lucia.  Dit in ska granarna pekar mannen: kvarteret Knäppingsborg i Norrköping.

Pentax K-1 med Pentax 35mm Plastic Fantastic på full öppning.  Bengan har ju bestämt att allt annat är fegt!

Själv har jag klarat av Black Friday. Det blev ett par värmande tofflor "Shepherd Malte" i fårskinnspäls som gick till märkbart rimligare pris.

Snygga upp snygga kameran

Zeiss-kvalitet står sig! Med reservdelen på plats var DDR-kameran från 1952 hel igen. Men konstläderklädseln hade börjat släppa i några hörn.

Jag försökte pilla in lim, men det funkade inte. Då tog jag bort de delar av klädseln som börjat lossna. En palettkniv fungerade bra som verktyg. Klädseln var  fastklistrad med någon gulbrun produkt. Enligt en nätsajt använde tyskarna schellack för att göra klädseln borttagbar. Det behövs för att komma åt skruvar mm vid service.

Det där gulbruna kanske är schellack, men jag är inte alls säker på det. Det kanske är varmlim, sånt man hade i skolslöjden ännu på 1950-talet.

Länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Varmlim.

Men vad använda nu? På nätet hittade jag ett trovärdigt tips. Kontaktlim, men bara på ena ytan, fäster så mycket som behövs.

Jag skrapade lagom rent och lät lite gulbrunt jox sitta kvar som släppskikt. Rätade upp de uppvikta hörnorna, värmde dessa med hårtork. Färgade i kanterna med svart permanent tuschpenna. Sen limmade jag fast klädselbitarna med kontaktlim på ena ytan. Genast såg kameran betydligt bättre ut.

Målet var att få kameran ännu lite snyggare, men ingen omöjlig "mint look" utan välvårdat bruksskick. Inuti gjorde jag rent bälgen med en sån där smal rund tandborste och målade i de enstaka färgsläppen med svart halvmatt färg. Utvändigt målade jag i de kanter på  klädseln jag inte gjort vid och nåt enstaka fult skav. Allt fick torka över natten.

Sist gick jag över klädseln och utsidan av bälgen lite försiktigt med "Tip-Top läderbalsam", en utmärkt produkt jag använt till skor och kamerafodral i flera decennier. Bara kokosolja, bivax och lanolinolja, en komponent i ullfett.

Det blev så där lagom fint som jag önskat mig. Innan jag viker ihop kameran och ställer in den i vitrinskåpet ska allt få torka flera dygn, detta för att inte utsätta andra kameror och objektiv för nåt som kan dunsta av. 

En av alla genomtänkta detaljer är att det finns ett stöd att fälla ner så att kameran står rakt och stadigt på ett plant underlag.