CITYSCAPES: BLOGGEN
Ska kalla krigets kassematter återtas?
Sverige lade ju ner försvaret av Gotland för ett par decennier sen. På fastlandet lades det mesta ned. Delar omformades för att göra insatser utomlands, t ex i Afghanistan under amerikanskt befäl.
Det hela skedde utan större protester. Delvis beroende på att nedläggningen omgavs med förskönade begrepp, "smalare men vassare", delvis på att flertalet politiker mest såg till sysselsättningseffekterna. Själv är jag närmast pacifist, men ansåg och anser att man måste kunna försvara sig.
Två försvarsministrar gjorde vad de kunde. Mikael Odenberg, M, avgick i protest från sin statsrådspost. F d försvarsministern Thage G. Peterson, S, protesterade envetet mot att vi krigade i Afghanistan. (Formellt deltog vi inte i krig. Regeringen hade inte utfärdat någon krigsförklaring. Kriget kallades "en fredsframtvingande operation".)
På Gotland tvingades försvarsmakten sälja en hel del militära markinnehav. Bungenäs öster om Fårösund ett av dessa. Innan försäljningen sanerades det. Det skulle inte finnas osprängd ammunition och inte heller metallskrot och sådant. Köparen hittade dock en hel del bergrum. De har nu omvandlats till exklusiva bostäder.
Bilderna är från en exkursion för tio år sen. Länsstyrelsen var inbjuden att komma och titta. Jag var med. Länsrådet som varit hög officer mindes hur de övat på platsen. Om fienden försökt landstiga skulle försvararna ha "stökat runt" en hel del.
Försvaret ska ju byggas upp igen. Ska bergrummen återtas?
Omtumlande valresultat i Norrköping, (S) lämnade i går.
(S) har innehaft ordförandeposten i Norrköping sen kvinnorna fick rösträtt. På senare år har (S) styrt ihop med L, KD och C. På kommunal nivå är det ännu tydligare att personkemin betyder en hel del. Lasse Stjernkvist (S) såg ut som och resonerade ibland som en miljöpartist, körde Prius och så där, medan efterträdaren Olle Vikmång framstått som trevlig men anonym.
Mot slutet återföll sossarna i gammalt beteende. Dom körde över centerns kommunalråd i en fråga hon (utan större framgång) ihop med sossarna jobbat hårt med i åratal för att reparera urgamla S-misstag, de hade med vägföreningar i inkorporerade tätorter att göra.
Då det gäller invandringsfrågan har S i Norrköping i trettio år brunsmetat dom som haft annan åsikt än S officiella. På senare år var väl avsikten att stoppa SD framväxt. Det har inte fungerat.
(S) är fortfarande största parti. (M) näst störst och har ihop med SD och L nära majoritet. Om KD byter sida, vilket ännu inte är officiellt, får borgarna +SD 45 mandat av 85. M-ledaren Sophia Jarl har gjort sitt yttersta för att få ihop det med L. Mest påtagligt då det gäller vindkraft. Lokala L-ledaren Reidar Svedahl har enligt mitt tycke gått helt bananas i frågan. Storföretaget Holmen AB vill bygga vindkraft på egen mark för att säkra företagets elförsörjning till pappersbruket Braviken. Normalt borde väl borgarna ge företaget en chans. Men nu ska M och L använda kommunala vetot så att projektet inte ens prövas i miljödomstol. SD är också emot vindkraft och KD hänger väl med.
Kring 1990 hade borgarna makten i Norrköping under en period, då förstås utan SD. Jag hade nyss sagt upp mig som stadsarkitekt p g a en S-ledd omorganisation som jag inte gillade. Men var kvar i stan medan barnen gick ut skolan. Fick jobb på konsultfirman VBB. Borgarna visste att dom ville ha bort (S) men saknade nog idéer i övrigt. Jag fick som konsult uppdrag att planera för att rusta upp centrum kring Drottninggatan och att ta fram ny detaljplan för Holmenområdet. Det skulle omvandlas från fabriker till nåt helt annat. Det var intressanta uppdrag och jag kunde försörja mig.
Här bild på spårvagnslösningen på Drottninggatan.
Här bild på entrén till Holmenområdet.
Bilden räddas
Jag var på bibblan och frågade efter autentisk fotolitteratur från typ 1896. Inget napp, men hittade "Bilden räddas", där Irene Mattsson berättar om hur man tog bilder förr, hur de retuscherades då och hur man kan rädda gamla bilder.
Alla bilder som togs med ortokromatisk emulsion behövde retuscheras. Inte bara i förskönande syfte, utan för att den ortokromatiska emulsionen fungerade ganska dåligt med hudtoner.
Retuschen började med att de delar av negativen som skulle behandlas, oftast ansiktena och ibland händerna, behandlades på emulsionssidan med en lagom matt transparent lack. "Lagom matt" för att retuschörpennan med sin blyertsudd skulle fungera, men bildskärpan finnas kvar. Med rätt avvägd iprickning slapp hudpartier bli svarta fläckar.
Många år senare kan ett sånt negativ återfinnas, kanske i dåligt skick. Ofta har ansiktena klarat sig bäst, den där lacken har skyddat.
Biografi:
Fotograf, fotografisk konservator, redaktör
Irene Mattsson var fotograf och drev Petterssons Foto i Malung från 1950-talet och flera decennier framöver. Hon utvecklade metoder för att restaurera gamla glasplåtar och var bildredaktör för en rad bygdeböcker.
Hon föddes 1915 i Bergsjö i Hälsingland. Hennes far fotografen Per Johan Pettersson var son till en liesmed från Älvdalen som flyttat till Bergsjö. År 1909 gifte han sig med Ingri Maria Eriksson, som var dotter till en bokbindare och byskollärare i Malung. Före giftermålet försörjde hon sig som husa i högreståndsfamiljer.
Per Johan Pettersson lärde till smed, men blev alltmer fängslad av fotokonsten. Han köpte en fotoutrustning från Oslo och började på 1890-talet att fotografera. Redan 1895 hade 24-åringen satt upp en ateljé i en gård i Bergsjö kyrkby. En filial öppnades även i Gnarp. Efter en eldsvåda byggde Pettersson raskt upp ny ateljé med bostad som stod färdig 1905 i Bergsjö.
Irene Mattsson växte således upp i en riktig fotografmiljö med pionjäranda. Fadern reste runt och fotograferade alla kyrkor i Hälsingland och var en synnerligen aktiv föreningsmänniska, tidningskorrespondent, hembygdsforskare och föreläsare.
Familjen utökades med fem barn. Konkurrensen från fotografer i närliggande staden Hudiksvall gjorde att man lämnade Bergsjö 1924 och flyttade till moderns hemtrakter i Malung. All fotografisk utrustning togs med till den nya hemorten. Där öppnade den driftige Per Johan Pettersson en nyuppförd fotoateljé på Lisagatan. Familjen Pettersson startade även Malungs Accidenstryckeri som inledningsvis låg i samma byggnad som fotoateljén. Denna firma övertogs av den äldste sonen Göte Pettersson. Irene Mattsson och hennes äldre syster hjälpte till med bokbinderiarbeten. Modern ryckte ut om det var bråttom med leveranser, förutom att hon förestod ett stort hushåll med de anställda i matlaget. När Malungs Accidenstryckeri, som inledningsvis ägnade sig åt tryckta kort och mindre artiklar, vuxit sig större med skrymmande tryckpressar och pappersbalar flyttades det 1934 till nya lokaler i Södra Mon. Företaget ombildades till Malungs Boktryckeri på 1950-talet.
Redan i skolåldern ville Irene Mattsson gå i faderns fotspår som fotograf. Hon följde hans arbete med glasplåtarna, men skickades även till hovfotografen Östling i Falun för att lära mer om nyheterna kring planfilm. Under 1930-talet förändrades fotoateljén i Malung och de naturinspirerade fonderna från Bergsjö målades om i ljust enfärgade toner. Sirliga möbler ersattes med modernare podier, kuber och trappor. Elektrisk belysning installerades. En fotobutik byggdes upp med firmanamnet Petterssons Foto. Att bli fotograferad blev ett omtyckt söndagsnöje för Malungsborna. Särskilt tacksamma motiv i butikens skyltfönster var barn klädda i malungsdräkt och motiv från fäbodar runt Malung. Skinnfirmorna i Malung behövde fotografier till sina reklambroschyrer.
Firman Petterssons Foto expanderade under 1940-talet. 1944 anställdes Evert Mattsson som fotograf. Irene och Evert Mattsson gifte sig 1946 och barnen Inger, Åke och Gunnar hamnade även de inom fotobranschen. Evert Mattsson ledde studiecirklar för fotoamatörer. Man anordnade utställningar och tävlingar. Fotofirman flyttade 1954 in i nya lokaler mittemot de gamla på Lisagatan. Sonen Gunnar Mattsson driver verksamheten vidare ännu idag (2020).
Irene Mattssons mest bestående insats, förutom att driva fotofirman, var att hon använde gamla fotografiska tekniker för att restaurera bilder från skadade och förstörda glasplåtar. Hon ledde kurser för fotografer och museipersonal från hela landet. Lärdomarna redovisades i boken Bilden räddas. Tillvaratagande och restaurering av gamla glasplåtar och fotografier, 1979, 1985, utgiven av Nordiska museet.
Källa: Anna Irene Mattsson, www.skbl.se/sv/artikel/IreneMattsson, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Gunnel Furuland), hämtad 2022-08-09.
Andra utökade upplagan av boken är extra intressant, där lär Irene ut hur man lyfter bort emulsionsskiktet från t ex en trasig glasplåt eller sönderfallande nitratfilm och fäster bilden på ett nytt underlag. Alltså, hur emulsionsskiktet tas bort och fästs på nytt underlag. Omöjligt, men Irene Mattsson lyckades.
Entledigad på grått papper
Vindkraften är liksom kärnkraften fylld av konflikter. Regeringskansliet är också en konflikthärd. Arbetsmiljön kan vara bedrövlig.
Telefonen ringde på mitt jobb i dåvarande Älvsborgs län. En tjänsteman på regeringskansliet frågade om jag kunde ställa upp som expert i en ny statlig vindkraftutredning. Intressant, men skulle arbetsmiljön bli bedrövlig? Jag tog referenser på utredningsmannen, Kjell Svensson. Dom var positiva, bra karl och proffsig som utredare. Så jag tackade ja.
Villkoren var tämligen frugala. Regeringskansliet betalade resor till Stockholm och 200 kronor per sammanträde, ibland en hundralapp till expenser. Vi som jobbade statligt behövde inte ta tjänstledigt, men jobbet där skulle ju göras ändå, så uppdraget kändes närmast ideellt.
Det var intressant! Du Måns tar hand om bullerfrågorna sa Kjell. Jag blev riktig expert på kuppen. Läste på, träffade fackfolk och länsstyrelsens deciBel-mätare fick följa med till många vindkraftplatser. Vi gjorde studieresor, fick se verk med 100 meters navhöjd och klättra upp dit. Träffade forskare, kommunfolk, intresserad, ibland direkt fientlig allmänhet och så expertmyndigheter. Vid flera tillfällen fick vi nåt att äta då dagen blivit lång.
Då det blev skarpt läge att avlämna slutbetänkandet insjuknade sekreteraren. Kjell Svensson jobbade själv dygnet runt. Han sov på en madrass på tjänsterummet, blev klar på utsatt tid och överlämnade rapporten till miljöministern Kjell Larsson. Vad sa ministern? frågade jag. Mjae, vet inte, ”huh” kanske. Tackade han? ”Näe”. Det tog ett år innan utredningen gick ut på remiss.
Jag hade själv jobbat rätt hårt in i det sista, fast på hemmaplan. Efter några dar kom ett brunt kuvert i brevlådan nere vid vägen. Kul tänkte jag, nu kommer en avi med ett par tre hundra kronor som ersättning för allt slit. Men icke. Vi hade blivit entledigade på grått papper.
Jag och arkitektkollegan Eva Mill skrev till regeringen. Vi föreslog att man skulle se över sina rutiner och låta ministern tacka dem som satt in mycket jobb på uppdraget. Vi fick inget svar. Rutinerna hade inte ändrats då jag kollade efter några år.
Entledigandet.
Detta är ju en blogg på Fotosidan så det borde ju läggas upp foton också. Här en bild från 2005 på vindkraft i tätortsmiljö, Klintehamn på Gotland. Hamnen med en del industrier ligger intill övriga tätorten. Det här verket, en Enercon E 35, bidrar med ström till nätet, sågverket och pelletsfabriken som syns i bilden.
Kamera lilla duktiga Fuji Finepix F10. Kameran levererade bilden så här.
En gång kom tre viggar flygande framför verket.
Delförstoring. Det är bara 180 kB i den här filen.
Vissnande plastblomma
På min frus boende ger dom som bor där ibland lite presenter till varann. Det är inte heller alltid knivskarpa gränser mellan mitt och ditt.
Min fru hade fått den här blomman. Den såg fin ut. Både jag och personalen på boendet vattnade den lite lagom så där.
Då den började vissna kollade jag hur det såg ut nere i krukan. Där var inte jord utan nån syntetisk produkt. Även blomman var av plast!