Skifta med shift

Testar nu att göra lite annat än "korrekta" bilder med shiftoptiken.

(Med shift kan man skruva upp objektivets främre del. Då kan man få med ett högre hus eller mer himmel utan att ändra perspektivet som då man låter kameran peka uppåt.)

Det här gatukorset är Norrköpings lägsta punkt. Ibland blir vatten stående. På bilden nedan shiftade jag nedåt för att få med mer vattenspeglingar utan att introducera påträngande vertikalperspektiv.

Samtliga bilder Pentax K-1 med Pentax Shift 28mm @f11, ISO 1600.

Bilden nedan höll jag kameran riktad lite neråt och shiftade uppåt. Det blev omvänt vertikalperspektiv med huset bredare upptill!

Bilden nedan Holmentornet och dess södra flygel. Lite skevheter i perspektiven gav en mindre stel bild.

Canon AE-1, ett kamerahistoriskt genombrott på massmarknadens villkor

På Myrorna igår visade föreståndaren en kamera som dom fått i gåva. Den verkade stendöd. Hon bad mig om hjälp att kolla upp om det eventuellt kunde räcka med ett batteribyte för att få liv i pjäsen. Visst! sa jag. Kul att få kolla lite.

Och visst blev det kul! Jag lade in en fråga på Canons forum här på FS. Inom nån timme hade det dundrat in många svar! Myrorna fick idag de svar de behövde. Canon AE-1 är 100 % batteriberoende. Från början användes ett numera svindyrt silveroxidbatteri, men numera funkar alkaliska 4LR44  som man kan köpa hos t ex Clas O för nån femtiolapp. (Men kolla först hur det ser ut under batteriluckan.)

Canon AE-1 var på sitt sätt ett kamerahistoriskt genombrott!

"Simplify and add lightness", Igor Sikorskys motto,  funkar även i kameraindustrin. Canon hade ju tillverkat både mätsökarkameror och SLR av mycket hög kvalitet. Men de var dyra att tillverka, vägde en del och saknade det något lite enklare handhavande som massmarknaden belönade. I Japan var konkurrensen mellan Nikon, Canon, Pentax och Minolta stenhård. De tävlade ju även på exportmarknaderna.

Canon lät den utvändiga designen se ut som vanligt. Till synes gedigen metall men mycket var kromad ABS-plast. Dock mässing i  bottenlocket, så "brassing" kan utvecklas där. Plasten gjorde kameran lättare. Sen tog Canon bort 300 komponenter och ersatte dem med elektronik. Monteringen automatiserades.

Då man fått allt att klaffa inleddes en massiv annonskampanj centrerad på USA.  Här ett exempel från Japan:

Kampanjen funkade. Kameran funkade också! Visst var det ridåslutare i textil i st f titan, blixtsynk 1/60 osv men för normalt amatör- och entusiastbruk räckte den långt. 5,7 miljoner sålda exemplar från april 1976 till 1984 är ett rekord.

Då jag klippte ut annonsen på min iMacskärm fick jag höra hur slutaren på Canon AE-1 låter.

Blab - Blunk!

Apples Sound Designer Jim Reekes använde slutarljudet från den AE-1 han hade som gymnasieelev för att markera när klippet funkar!

Varför ser kameran störtande linjer men inte jag? Och om shiftobjektiv.

Riktar man kameran uppåt mot ett högt hus blir det "störtande linjer" i bilden. Det är en geometriskt korrekt perspektiveffekt men kan ändå kännas fel.

Bild 1, nedan: Ett exempel på "störtande linjer". Kameran vinklad uppåt för att få med hela huset och slippa för mycket asfalt nertill. (Magnentus Tower har ett mönstrat fasadskikt som villar bort fönstren.)

Pentax K-1 med Pentax Shift 28 mm i oshiftat läge, fungerar då som ett vanligt 28mm objektiv.

Bild 2, nedan: Kameran hållen vågrätt. Inga störtande linjer. Mycket asfalt. Övre delen av byggnaden kom inte med.

Pentax K-1 med Pentax Shift 28 mm i oshiftat läge, fungerar då som ett vanligt 28mm objektiv.

Bild 3, nedan: Kameran en liten aning riktad uppåt i enlighet med äldre bildtradition. Shiftfunktionen använd för att flytta bildutsnittet ännu mycket mer uppåt för att få med hela huset och slippa få med så mycket asfalt i bilden.

Pentax K-1 med Pentax Shift 28mm i maximalt shiftat läge, 11mm shift.

Arkitekturfotografer och inte bara dom, flertalet fotografer med ställbar bälgkamera, lärde sig tidigt att ta bilder med kameran uppställd på sitt stativ med hjälp av vattenpass. Sen riktade de kameran lite, lite grann uppåt. Och sist höjde de objektivet tills motivets övre delar syntes som de skulle på mattskivan. Så ser nästan alla lite äldre bilder ut. Men varför då? Varför tippade fotograferna inte helt enkelt kameran uppåt?

Jag tror att det beror på bildbetraktarnas sätt att se. Enligt min ännu inte Nobelprisbelönade teori om seendet ser vi med hjärnan. Hjärnan bygger upp en 3D-modell av omgivningen. Indata kommer primärt från ögonen, där viss förprocessing sker, men även från balansorganen, från näsan (hur det luktar), från öronen som bedömer akustiken och från kroppens muskler och leder.

3D-modellen tränas upp och finns sen inlagrad som en preset där (i mitt fall) vertikala linjer upplevs som vertikala. Man ser inte omgivningen direkt, utan upplever den med 0,5 sekunders fördröjning 3D-modellen. Modellen förblir stabil då man ändrar blickriktning,  vicklar på huvudet, rör sig i rummet eller utomhus. Prova själv! Jag upplever alltså inga störtande linjer i vardagslivet, bara då jag tittar på såna bilder eller på kamerans Live View.

Är seendet kulturellt betingat? Förr utmanades seendet inte av tiotusentals bilder med alltsomofta extrema bildvinklar. Folk såg kanske vertikala linjer som vertikala och blev störda om nån någon gång riktade kameran snett uppåt. Kameran riktad en liten aning uppåt var lagom.

Jag tror att de flesta fortfarande upplever lodräta linjer som lodräta. Vanliga mäklarbilder visar sällan påträngande vertikalperspektiv. Arkitekterna har  dataprogram för att ta fram perspektiv i 3D. Men sådana bilder blir lätt lite jobbiga att titta på utan ser bättre ut om vertikalperspektivet mildras.  Kanske en generationsfråga detta? Kommentera gärna!

Bildstormare åter i farten

Bildstormare var folkrörelser där aktivisterna med religiösa eller politiska motiv förstörde  eller avlägsnade bilder och andra symboler i helgedomar för att de inte ansågs gå hand i hand med tidens politiska eller religiösa uppfattning.

Målningar kalkades över. Senare tider knackade fram och restaurerade dem.

Lyssnar nu på radions P1. Linné är illa ute. Föralldel så hade han väl hållit på med nån sorts forskning om vad det nu var,  men framförallt hade han fel då det gäller synen på människor från andra delar av världen än Europa. Och förresten även om européerna, dom är ju värst. Statyn i Växjö ska rivas.

Louis De Geers (statyn på bilden) minne genomgår nu en liknande transformation. Från den svenska industriens fader till slavhandlare. Statyn ska bort tycker en del. Dock inte de på bilden, de tänker på annat.

Renovräkningar en tickande social bomb

Just nu pågår en debattstorm på SvD. Starten var ett tungt vägande inlägg som menar att det behövs bostäder till lägre hyra än vad de ibland överrenoverade kostar.

Enligt regelverket ska underhåll ingå i hyran. Ett stambyte räknas som underhåll. För att kunna höja hyran gör fastighetsbolagen ändringar som enligt reglerna räknas som standardhöjande. Dom som inte klarar den höjda hyran kan inte bo kvar. Hyresnämnderna går nästan alltid på fastighetsägarens linje. Läget förvärras av en ändring för några år sen att allmännyttan inte längre har uppdraget att tillhandahålla bra bostäder till lägsta möjliga kostnad utan  ska vara vinstdrivande.

https://www.svd.se/renovrakningar-ar-en-tickande-social-bomb

Nä nä nä skriver företrädare för fastighetsägarna. Så är det inte alls! Alla ska bo i modernt utrustade lägenheter med tidsenlig standard. Och hyresnämnderna går ju nästan alltid på fastighetsägarnas linje!

https://www.svd.se/nodvandigt-att-renovera-hoghusen

En lundanesisk docent fastighetsekonomi anser att lyxrenoveringarna är ett gigantiskt resursslöseri. Folk tvingas betala för pynt dom inte vill ha. Han menar att  fri hyressättning kombinerat med riktade hyresbidrag löser problemen.

https://www.svd.se/rikta-stod-direkt-till-de-fattigaste

Problemet är stort och universellt. Leilani Farha är FN:s speciella rapportör för adekvata bostäder. År 2017 skapade hon initiativet The Shift, en sammanslutning för städer som vill se bostaden som en mänsklig rättighet istället för en handelsvara. I mars 2019 anslöt sig Malmö som första svenska stad till The Shift.

Mest känd är kanadensiskan nog genom filmen Push som hon gjort tillsammans med filmaren Fredrik Gertten: ansiktslösa internationella fastighetsaktörer köper upp bostadsbestånd över hela världen, höjer hyrorna och tvingar människor med lägre inkomster att flytta. Förödande för dem, för städerna, för ett rimligt samhälle. Fotot taget under Almedalsveckan 2019. Hon framstod som ivrig, rak, enkel, chosefri, och fokuserad på det enorma problemet.