Slutrapporten

Coronakommissionens slutrapport blev offentlig i går. Den som orkar kan leta upp den på deras hemsida, ladda ner de 758 sidorna och försöka ta sig igenom.

Pressträffen borde ha gett en sammanfattning. Men den blev rumphuggen som så ofta i Sveriges Radio och TV.  Då den hunnit halvvägs avbröts framförandet av "talking heads" i TV och kommentatorer i radion. De skulle förklara vad som nyss sagts.  Det är så himla tröttsamt! Har nån en fungerande länk till hela pressträffen tar jag gärna emot den!

Idag lördag lyssnade jag på lördagsintervjun med kommissionens ordförande. Den gav inte mer.

-----

Rapportens skriftliga sammanfattning luktar nytvättat. Nytvättat luktar gott då det gäller textilier, men här hade det känts betydligt bättre om det luktat illa emellanåt. Där finns viss kritik mot Löfven och FHMs pensionerade GD Carlsson. Där finns beröm åt dåvarande finansministern Anderssons insatser.

Men det jag tycker var riktigt illa tas inte upp. Som då Socialstyrelsens representant våren 2020 envetet förfäktade att äldrevården var bra, fast han mycket väl visste att det saknades dropp och syrgas på boendena. Och rimligen borde vetat att en del regioner förbjudit boendena att skicka sina skyddslingar till sjukhus.

-----

Själv tycker jag att Tegnell/Carlsson förtjänar beröm för att de över huvud taget satte i gång. Visst blev det fel ibland, men dom gömde sig inte. Tegnell klev fram och visade sig. Att Löfven inte kände sig manad att bli hobbyepidemiolog vittnar om viss självinsikt. Svetsare och bra på att förhandla, ja, bedöma smittspridning, nej. Men visst borde regeringen ha skaffat sig bredare beslutsunderlag. Och rättat till idiotiska missen att ha flyttat krishanteringsfunktionen från statsrådsberedningen till justitiedepartementet.

-----

Kommissionen funderar över begreppet "försiktighetsprincipen". Det gör den rätt i. "Försiktighetsprincipen" är en felöversättning från "the precautionary principle". Den introducerades via miljölagstiftningen och borde översättas med "Försiktighetsåtgärdsprincipen". Myndigheter och företag ska vidta de försiktighetsåtgärder som behövs för att skydda miljön. 

I pandemier behöver åtgärder vidtas. Men i vanligt språkbruk står "försiktig" snarare för feg, rädd, räddhågad, modlös, ängslig, osäker, försagd, harmlös och oförarglig än för handlingkraft. Ordet funkar hjälpligt i miljösammanhang, inte alls i en sån här kris.

Det eviga

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Kiev 1962

(Det här inlägget skrevs i går onsdag innan ryska angreppet mot hela Ukraina.)

1962 gick världsmästerskapen i modellflyg, linkontroll av stapeln i Kiev. Jag var där.

Svenska laget åkte dit med tåg Helsingfors-Moskva. Vakter kollade igenom våra plånböcker. Moskva, sen flyg till Kiev. Sovjetisk teknik. Planets klaffar manövrerades med gängade skruvstänger. På borden stod små gammeldags lampor med veckade tygskärmar och tofsar. Vi fick te.

På plats insåg vi att ukrainska alfabetet inte var identiskt med det ryska och att språken var lite annorlunda. Vi omhändertogs av "tolkar", d v s funktionärer som vi tog för givet var utsedda av partiet för att hålla koll på oss. 

Nån egentlig ukrainsk nationalism märkte vi inget av. Dom var ju sen 40 år en del av Sovjet och ingen vi träffade hade varit med om något annat. Att prata politik med såna som oss, det gjorde man inte.

Tävlingarna hölls ute på en ö i Dnjepr. I princip såg vi knappt nåt alls av själva stan. I tävlingarna blev det mest minnesvärda finalen i Team Racing.  Tävlingen gick över 100 varv. Ryssarna Yuri Sirotkin och Boris Chkourski hade en snabb modell, men den gick bara 33 varv per tank. Med lite draghjälp hade dom ändå lyckats komma 100 varv med två omtankningar. Men i finalen stannade deras motor alldeles innan 99 varv. Jaha, det var kört för dom. Trodde vi.

För sen gjorde mekanikern en otroligt snabb omtankning! Planet smack! ner i mekanikens näve, bränsle i tanken, ett slag på propellern och på dryga tre sekunder så var planet iväg igen. På bilden syns mekaniken Chkourski, planet (vitaktigt suddigt) och i cirkelns mitt  piloten Sirotkin med vita skor.

Sirotkin/Chkourski vann. Svenska topplaget Nils Björk och Kjell Rosenlund som vunnit året innan i belgiska Genk kom på fjärde plats.

Innan stora banketten bjöds vi på flodbåtstur. Vi ville titta på stan, men det kom inte på fråga. Finnarna hade avböjt "tolk" med hänvisning till att deras lagledare talade ryska. Våran "tolk" var en snäll tjej som skulle hålla koll på dom också. Vi kom till båten med henne, men inga finnar dök upp. Senare hävdade dom officiellt att de "gått vilse", men oss emellan hade de valt att titta på stan.

Tolkens ansikte, at first just ghostly, turned a whiter shade of pale då avgångstiden närmade sig. Vad skulle hennes bossar säga och göra? Jag skäms ännu över att vi inte försökte trösta henne. Vi fick se flodbankar i tre timmar. Mest intressant var båtens maskineri. Ångmaskin med vevstake utformad som en jonisk pelare drev paddelhjulen.                                 

På banketten ställdes jättetjusiga fruktarrangemang ut på borden. Sen hölls jättelånga tal på ryska. Sen bars fruktarrangemangen ut. Det blev bra ändå, vi fick mat, den prydligt uppställda orkestern spelade When the Saints go Marching In så att hela salen svängde, allmän förbrödring. En liten spinkig ukrainare utmanade mig på armbrytning. Jag anade oråd och pekade ut biffigaste tysken som hette Gorziza. Han antog utmaningen och bröts ner på några sekunder.

På hemvägen kollade vakter på tåget igenom våra plånböcker igen. Då vi kommit på rätt sida om finska gränsen sjöng vi "Du gamla, du fria" på fullt allvar.

l'Atalante

I går var det min tur att visa film på lilla filmklubben. Jag valde kultfilmen l'Atalante, en film från 1934 av  29-årige begåvningen Jean Vigo. Han regisserade delar från en bår eftersom han var svårt sjuk i tuberkolos.

Filmens l'Atalante är en kanalbåt uppkallad efter Atalante i grekisk mytologi, en kvinna mer vild än tam. Filmen är underlig och märklig, vacker, melodramatisk, socialrealistisk, romantisk, ockult och poetisk. 

Vid en förhandsvisning bedömde en ledande kritiker filmen som "en förvirrad, osammanhängande, medvetet absurd, lång, tråkig, kommersiellt värdelös film."  Men en annan fann en "pärlemorfärgad, gyllene slöja som genomskinligt döljer skärpan i kompositionen och linjens fasthet ...... en enkelhet i kompositionen, helt utan utsmyckningar eller dekoration, som fick mig att njuta själva andan i Vigos verk, nästan våldsamt, säkert plågat, febrigt, fullmatat av idéer och vild fantasi, med ond, ja demonisk och ändå ständigt mänsklig romantik."

Bolaget klippte fram en kortare version för att försöka få några intäkter alls. Filmen hade budgeterats till 1 miljon franc, cirka 0,7 miljoner Euro i 2022 års penningvärde, men hade dragit över budget. Vigo var för svårt sjuk för att kunna kämpa emot och dog efter premiären.

Brudgum och brud på väg från kyrkan mot brudgummens kanalfartyg. Bröllopsvittnena håller distans.

Filmen försvann ur repertoaren och började falna ur minnet men renoverades delvis 1940. Francois Truffaut såg den 1946 då han var 14 år gammal och blev begeistrad! 1947 och framåt gjorde den succé i amerikanska kulturkretsar. Den fysiska filmen for dock illa och nu finns "bara" restaurerade versioner om 85-90 minuter att tillgå.

I början av filmen säger bruden till sin man att om man håller ögonen öppna under vattnet ser man den man älskar. Det var så hon gjort och därför kände hon igen honom då hon såg honom i verkligheten. Senare i filmen får han svartsjukeutbrott, vill inte se henne igen, kör med båten ifrån henne men bryter sen ihop mentalt. I en ikonisk scen dyker han ner i januarivattnet med öppna ögon och ser henne igen. Länk:

https://www.youtube.com/watch?v=kU0DwGEqfpU

De återförenas men äktenskapet blir ingen trygg hamn. I filmens slutscen stävar båten mot horisonten. Äktenskapet blir i bästa fall en resa.

Byggbranschen kör hårt

Mitt i pandemi, klimatändringar och annat så har byggbranschen tuffat på. Dom dyraste bostadsrätterna typ Oscar Properties har det inte lätt, men det byggs och renoveras mycket annat. Här i Norrköping är gatorna uppgrävda då och då och det är byggen i gång lite varstans. 

I kvarteret snett emot var gatan avspärrad igen. En jättehög mobilkran jobbade in på kvällstid i yrsnön. 

Bilden lutar. Jag försökte släppa mitt ganska petiga medvetande och lät lutningen bli som den blev då jag tog bilden.