Saliga Munkens saga slut

Lunchställe för grannskapet och musikkrog på kvällarna. Så har Munken in the Park fungerat i många år. Coronan var inte bra för verksamheten. Nu tar en ny ägare över. "Man kommer inte att känna igen sig" lovar han. Hoppas ändå att dom behåller "dagens" med ständig backup av stekt strömming eller Wallenbergare. Stället har varit rufft men pålitligt och serverat husmanskost. Sån har allt mer har blivit bristvara i Norrköping. 

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20 mm f 2,8. Bilden tagen med f/8, ISO 100 och 1/8 sekund slutartid.

Sätta sten i Visby

Bild ut "Visby, staden inom murarna". Foto Valdemar Falk 1966.

I början var det stans stensättare som gjorde jobbet. Han hade fysik som Tarzan. Jobbade inte på knä utan böjde sig ner - med benen isär och för det mesta bar överkropp. Hanterade stenarna som andra hanterar sockerbitar. Gatukontorets övriga personal hade mer normal fysik. Bilden visar hur en av gatukontorets mannar bankade ner stenarna med en maskindriven stamp. Det skakade obarmhärtigt och så småningom ersattes mekaniska jungfrun med en vibratorsläde.

Nänänä nu ska ingen låta tankarna skena i väg. Enligt Svensk Ordbok är  jungfru bland annat "ett handredskap för stötning vid stensättning av gator och dylikt, bestående av en stock med handtag" och ordet är i denna betydelse belagt sen 1752. Vibratorsläde är en anordning som packar underlaget medan den dras fram därpå.

Här nedan ett exempel på stensmide i den högre skolan, gränden Stenklivet i Visby.

Kamera Pentax K10D, objektiv Sigma 18-50 @  18 mm motsvarande 27 mm i s k FF-format. Foto författaren.

Sätta sten

Stensättning är på väg tillbaka. I det här fallet skulle ytan framför Holmentornet i Norrköping återskapas. Under ytan fanns nu ett underjordiskt garage. Här skulle bli att representativt torg i staden. Det behövdes en snyggare beläggning än asfalt.

Landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson valde gatsten i mönstersättning, bågar som bildar sammanflätade valv. Han såg till att "valven"  riktades rätt. Beläggningen står sig bäst om valvens hjässor pekar uppåt i den lilla lutningen.

Den som gav det vinnande anbudet tänkte väl stensättning som stensättning och gav ett pris därefter. Det visade sig dock att den här sättningen är särdeles tidskrävande. Firman som vann blev snart varse att detta jobbet gick back. Resultatet blev snyggt men inte pråligt.

Här en helhetsbild från Kvarnholmstorget.

En bra tvättstuga

Delningsekonomi är inne. Om vi lånar av varann eller hyr så räddas klimatet. Ungefär.

Den gemensamma tvättstugan är sinnebilden för delningsekonomi. I stället för att var och en baxar in tvättmaskin och torktumlare i badrummet och sen står ut med värmen och vibrationerna och fukten och kostnaderna så håller hyresvärden eller bostadsrättsföreningen med en gemensam tvättstuga. Perfekt.

En del tvättstugor finns nånstans nere i källaren. Det är bekvämt om huset har hiss, men kan kännas och vara otryggt. Den här tvättstugan ligger på gården och har fönster åt alla håll. Insynen ger trygghet. Man får använda den hela dygnet om man vill. Bättre kan det inte bli.

Bilden togs 05.15 i nattas. Iphone SE 2020 med app Halide för RAW.  Jättemycket brus men ändå en bild.

Utrustningen är bra. Tvättmaskiner och torktumlare av fabrikat Electrolux. Torkskåp. Grannarna är trevliga, värden OK. Att man fick börja en del tvättseanser med att städa utrymmet och göra rent torktumlarnas kondensorer ingick i konceptet.

Ändå skaffade vi egna grejer. Egen tvättmaskin där bara egen lort förekommer. Den centrifugerar utan att huset skakar. Torktumlaren städar sig själv. Man tar bort luddet  och häller ut kondensvattnet, men maskinen tvättar kondensorn. Det blir inte varmt eftersom torktumlaren har värmepumpsteknik.

Den gemensamma tvättstugan är den bästa jag haft kontakt med, men delningsekonomin nådde inte ända fram. Förr hade vi inte alltid haft råd med egna grejor, men nu hade vi det. Miljö och klimatet då? Plus minus noll skulle jag tro. Möjligen ett snäpp åt rätt håll. Torktumlaren drar betydligt mindre energi än Electroluxapparaten där nere.

Cedergrens Mek. Verkstad; ett inslag i tätortsväven

Bra stadsmiljöer ska gärna vara lite blandade. Då man sanerar bort allt som påminner om fysiskt arbete och hantering av begagnade prylar kan det för all del bli flashigt. Men jag tycker att det blir trist att köpa samma produkter som finns överallt och titta på TV i stället för att göra nåt själv. En del Östermalmsbor drog säkert en suck av lättnad då skrotnissarna i kv Fältöversten vid Karlaplan ersattes av fantasilösa bostadshus och en livsmedelsaffär. Men stan blev tråkigare.

Nåt liknande betr Lugnet och Hammarby Sjöstad.

Det behövs billiga lokaler för att starta nya företag utan att ha miljarder från nån riskkapitalist. Betänk att Apple startade i föräldrarnas garage. Ikea startade i föräldrarnas kök med ett masonitskjul för paketen.

Skymningsfoto gav chansen att få med hela fasaden utan parkerade bilar. (Pentax K-1 och Carl Zeiss Flektogon 20mm f2,8 @ f/8. ISO 200)

Cedergrens Mek. Verkstad i Klintehamn håller lantbrukets och väghållarnas maskiner i gång. Dom har hjälpt mig med nåt mindre svetsjobb. Dom hittade en O-ring som funkar som drivrem i min badrumsfläkt. Och annat smått som hjälpt mig att fortsätta använda de grejor jag har.

Och så har dom patent på en halkträningsutrustning att användas på torr asfalt. Nån sorts stödhjul som minskar bilens väggrepp ungefär som en isbana. Den går på export.

Omgivningarna är blandade. En kiosk, några rivningstomter där deras prylar står uppställda, ett matställe,  bostäder, en sedan 70 år nedlagd järnvägsstation, en riktigt bra Konsumbutik,  en liten park.