Ladingsdinglu illustrerad med rysk swirly bokeh

Ladingsdinglu är gutamål. En vårtrötthet så svår att man bara vinglar fram. (Ladingen = våren.) Boten var att plocka käpe (kaip) och inta en närande och vitaminrik soppa*.

Jag känner nåt liknande nu. Min kropp vägrar acceptera skiftet till sommartid. Den går och lägger sig som vanligt, 01.00 svensk normaltid. Väckarklockan är inställd på sommartid. Jag försöker vingla upp. Och så pollen! Huvaligen. Ni som varken märker av sommartiden eller pollen, grattis! På hösten tar jag igen eventuell försoven tid. Den tidsomställningen märker jag inte. Och slipper pollenproblem.

Stadstornet i Norrköping har börjat luta. Grundvattennivån sjunker. Pålarna därnere angrips av röta. Än så länge syns inte lutningen med blotta ögat, men sprickor i fasaderna ökar millimetervis. Kyrkan sätter in motåtgärder.

Bilden togs med det ryska objektivet Helios 44K-4 monterat på en Pentax K-1 kamera med FF sensor. Fokus inställt på 1 meter. Bländare 6,3. Hela tornet ingår i zonen med "swirly bokeh".

________________

* Enligt gammal tradition skall man äta kaipar 7 gånger innan göken gal för att slippa "ladingsdinglu". Kaipsoppa 6 portioner: 3 dl fint skurna kaipar, 7,5 dl- 1 l buljong gärna av fläsk- eller lammköttskok eller 2-3 buljongtärningar 2 msk smör 2 msk vetemjöl 2 dl vispgrädde 2 äggulor.

Bara för nördar: Om att få veteranobjektiv med springbländare funktionella på Pentax K-1.

Pentaxen funkar bra med urgamla helmanuella objektiv. Ändra en enda inställning i menyn! Sen kan man ta  bilder, exponera på känn och rätta till om det behövs. Det blir trixigare med halvmanuella objektiv som t ex Pentax egen M-serie. De funkar på full öppning, men hur få kameran att blända ner? Det finns uppskattningsvis 152 587 890 625 inställningskombinationer i menyn. Att testa alla är opraktiskt. 

Problemet blev akut då jag skulle använda ryska optiken Helios 44K-4. Den har Pentaxbajonett, manuell fokusering och springbländare.  Man komponerar och fokuserar med full öppning. Rätt årgång analog kamera bländar sen ner vid exponeringen och upp igen. Men min digitala K-1 tog bilderna på full öppning fast objektivet var ställt på F/8!

Vad göra? Lösningen finns på pentaxforums.com. https://www.pentaxforums.com/forums/190-pentax-k-1/420300-k1ii-green-button.html

1. För att kameran ska ta någon bild alls med ett veteranobjektiv får man gå till menyn, leta reda på C/4/nr 26, Using aperture ring och där ändra till 2.

På min K-1 har jag en liten förhöjning av vit självhäftande filt på autofokusknappen uppe t h. Jag fokuserar med tummen och behövde förhöjningen för att tummen skulle hitta knappen. Gröna knappen kommer också att behövas, read on!

2. Leta reda på menyn med kamerasymbol, gå till 5>Button Customization och ner till E-Dial Programming. Aktivera det läget.

3. I det läget, aktivera läget M (med gröna knappen och Tv SHIFT).

De här inställningarna ska inte behöva inte ändras från gång till gång. Men det kan finnas udda inställningar i andra delprogram som kan påverkas, se länken.

4. Sätt vredet till vänster på kamerans översida till läge "M" för Manual exposure. Till höger ställer jag in exponeringskompensationen till 0,7 och ändrar vid behov.

5. På kamerans vänstra sida, ställ in läge M för manuell fokus. Det kanske inte är nödvändigt, men för säkerhets skull gör jag det.

Laddat och klart. De här inställningarna fungerar ungefär som med bländarförval. Man ställer in bländaren och kameran väljer slutartid. Först ställer jag in bländaren på objektivet. Fokuserar sen med fokusringen. Jag använder mittpunktsfokus och siktar på den del av motivet jag vill ha skarp. Med optiska sökaren brukar kameran pipa hjälpsamt vid rätt fokus. Om den inte gör det puffar jag på med AF-knappen. Alternativt kan man använda Live View med 100 % förstoring.

Sen komponerar man bilden och trycker på Green Button, gröna knappen. Det hörs att kameran bländar ner, mäter och bländar upp igen. Då är den redo. Jag testade lite. Det verkar  som om kameran kommer ihåg att blända ner även om man tar flera bilder.

Sammanfattningsvis blir det lite omständligare att plåta med veteranobjektiv. Man måste komma ihåg gröna knappen! Ändå rätt fint att det går att använda väldigt många M42-objektiv och K-bajonettobjektiv på en digital Pentax. Och att kameran hjälper till då man fokuserar manuellt. Och att den, med den här inställningen, kan blända ner då man använder objektiv med springbländare. 

Halvars kiosk.

Du kanske säjer: "Norrköping,
det är en jävla stad"
då har du aldrig gått på stadens
södra promenad
Jag går på promenaden
jag dansar fram rentav
Jag går på promenaden
seglar fram på soligt hav
Jag börjar vid bensinstation
en dag då allt känns kass
Snart kommer jag till Halvars kiosk
där köper jag en glass
Och går på promenaden
och slickar på min strut
Jag går på promenaden
och väntar på att det ska ringa ut
Och runt sådär omkring en
femton och tjufem
då kommer alla tjejer ut
från pluggen och går hem
Jag går på promenaden
Jag dansar fram och ler
och jag blir på lemonaden
av alla tjejer som jag ser

Ulf Lundell

Låten ingår i Ulf Lundells första LP "Vargmåne" 1975.

Bilden togs 27 mars 2021. Lågsäsong och Coronarestriktioner. Men det kommer en ny vår och nya vårkänslor! Och coronan släpper väl taget med tiden.

Spruta 2. Fotopromenad med rysk optik Helios 44-4.

Med lätta steg klev jag ut från vårdcentralen. Dos två klar. Därinne hade jag blivit lovad att få krama nära och kära om en vecka. Min fru har överlevt  covid-19 och fått två vaccindoser, så med henne blir det ingen skillnad, men om en vecka kan jag be barnen hälsa på hemma! Och jag kan åka till dom.

I väntrummet var det trångt. Tegnell skulle inte gillat det. Men alla hade munskydd. Tegnell hade nog tyckt att det får duga så här. Nån diskuterade "aspiration" med sin sköterska. Enligt media ska det vara bra att kolla att sprutan inte landat i ett blodkärl. Detta genom att "aspirera", d v s dra tillbaka sprutkolven lite och titta om det kommer blod. Min sjuksköterska visste uppenbarligen vad hon gjorde för tiotusende gången så jag litade på henne.

I morse vaknade jag med högra handen rejält svullen och påtagliga känningar från injektionsstället. Fullt normalt att andra dosen tar hårdare än första. Vaccinet kommer att fungera.

I går passade jag på att testa mitt tröstköp från Ryssland, en sovjetisk optik Helios -44K-4/ 58mm 1:2. Bilderna är tagna med bländare 8 och normalt efterbehandlade utan försök att ändra objektivets karaktär.

Ovan: Vyn från vårdcentralens entré ser ut så här. Fina träd, normalt hyreshus. T h en rörig miljö där Gamla Lasarettet omges av taffliga byggen.

Gamla Lasarettet är väl inget arkitektoniskt mästerverk, men ändå ett påtagligt bevis för att landstingsfria staden Norrköping minsann kunde bygga ett riktigt lasarett som skulle få både överläkare, sjuksystrar och patienter att känna stolthet över vården. Men det var då.

Promenaden fortsätter genom en förortsmiljö med ambitioner. Allé! Portik med kolonner!

Transformatorstation i betongskal.

Gamla Gymnastikhuset syns där framme på andra sidan Södra Promenaden

Samma bild beskuren. Gymnastikhuset uppfördes 1867 åt Norrköpings Högre Elementarläroverk. Arkitekt var stadens stadsarkitekt Carl Theodor Malm. Byggnadsminne 1990.

Tillbaka i innerstaden. Dalsgatan. På ömse sidor bebyggelse från 1910-talet. I fonden 1700- och 1800tal. Rådhustornet klart 1910.

Optiken verkar tillräckligt bra för att kunna användas, men det återstår för mig att hitta inställningar och motiv där den ger intressantare bilder än en hyfsad standardzoom.

Skamliga blindfönster fotade med sovjetisk MC Helios-44K-4 58mm 1:2

MC Helios-44K-4 58mm 1:2 är en av många versioner av ett av världens mest tillverkade objektiv. Det satt på otaliga Zenitkameror och andra ryska fotoapparater. "K" betyder att det har Pentax K-bajonett. Tidigare versioner finns ofta att få med M42-skruvgänga. De har ofta spännande egenskaper, "swirly bokeh" och optiska defekter. Detta är lite normalare men har ju inte autofokus. Jag förstår mig inte på hur man ska exponera rätt, det ska tryckas på rätt knappar i rätt sekvens. I Live View brukar det se bra ut på kameraskärmen men har kameran bländat ner?

Då jag utbildade mig till arkitekt skulle eleverna bli hängivna funktionalister. Precis som lärarna. En del hade själva omvänts kring 1930. ("Funktionalism", vardagligt "funkis" heter nu "modernism"). Gamla felaktiga ideal och praktiker skulle absolut inte komma till användning. Symmetri var suspekt.  Sadeltak (såna tak som sitter på alla faluröda trähus) var förbjudna. Jag framhärdade i att de var funktionella. Läraren försökte förklara att det var inte det som var poängen, utan att man måste hänga med sin tid. Tak skulle vara platta som i medelhavsländerna. Eftersom såna tak förr eller senare läcker i vårt klimat pga isbildning och sånt så godtogs  pulpettak. (Pulpettak sluttar bara i en riktning.) Spröjsade fönster var tabu. Blindfönster var skambelagda. Det var falskt att få till en fasad med målade blindfönster. Det var minst lika falskt att kosta på riktiga fönster med glas och snickerier som bara var en prydnad utan funktion.

Att funkisarkitekterna med Le Corbusier i spetsen själva använde blindfönster (de där svarta partierna) i sina fönsterband hörde inte till saken.

Blindfönster återfinns lite varstans i äldre hus, men man lägger inte märke till dom. De behöver inte vara särskilt skickligt målade för att blicken bara ska glida förbi. Hjärnan har viktigare saker att hålla koll på. Den kollar skyltar och är på sin vakt mot sånt som händer i ögonvrån. Om ett hus verkar normalt bryr sig hjärnan inte om det, utom om hjärnan sitter i en arkitekt eller annan byggnadsintresserad person.

Hospitalsgatan Norrköping. Alla fönstren till vänster på den gamla fasaden är blindfönster. Fotat i RAW-format.

I den här versionen smackade jag på en hel del färg med en plug-in DeHaze. Bilden blev lite soft och dreamy, kameran kanske inte bländade ner till f/8 som jag hoppades? 1/1600 sek exponering och ISO 200 kanske tyder på att den togs med full öppning, bländare 2?

TILLÄGG till tidigare version: Det VAR full öppning. Och vitsen med veteranobjektiv är ju INTE att få bilderna att se likadana ut som med modern optik. Vitsen är ju att ta vara på den särprägel som den gamla optiken kan ge. Jag tog nya tag, skrolla ner lite grann!

Den här versionen är mycket närmare RAW-filen. Det som redigerats är exponering, kontrast, skugglättning, skärpning. Och så ljusade jag upp ansiktet på cyklisten lite grann. Sovetskaya kartina.