Almstriden förändrade Sveriges sätt att planera

Innan Almstriden hade det för all del funnits tankegångar om att samhällsplaneringen skulle vara öppen och demokratisk. Själva idén om "planering" var dock väldigt laddad. Planekonomi av sovjetisk modell ville varken näringslivet, borgerligheten eller gråsossar ha.

Ute i kommunerna byggdes miljonprogrammet. En del planerare såg tanken om medborgardialog som problematisk. Man visste ju inte vilka norrlänningar som skulle flyttas ner till de nya förorterna. Så att hålla samråd med dom var ju knappast möjligt.

De stora rivningarna sköttes till stor del bakom stängda dörrar. I Stockholm var det "generalplaneberedningen" som hade de stängda dörrarna. Där kom experter och politiker överens om tagen. De färdiga besluten stadfästes på ett i och för sig korrekt sätt, genom beslut i stadsfullmäktige och länsstyrelsen (eller överståthållarämbetet som länsstyrelsen hette i Stockholm fram till 1967). 

(S) dominans och (S) ovilja att lyssna på några utanför partiet ställde dock till det. (S) hörde inte, eller avfärdade, avvikande synpunkter.

Efter Almstriden blev det mer kutym att ha en öppen planering. Nuvarande plan- och bygglagen har såna bestämmelser. Det ska finnas översiktsplaner som vägledning för detaljplaner, såna hette förr stadsplaner. Detaljplanerna ger byggrätt enligt vad som föreskrivs i planen. Bygglov måste i princip beviljas för ansökningar som följer planen, större avvikelser får inte medges.

I praktiken har det alltid gnisslat. Få byggherrar och få arkitekter ids sätta sig in i gällande plan och använda den på bästa sätt. Så planerna måste ändras eftersom annars skulle inget byggas. Tror kommunerna.  Politiker från Friggebo och framåt har fixat till undantag och undantag till undantagen. Senaste förslaget är att typgodkända typhus ska få byggas i strid mot gällande plan.

På många sätt är dagens stadsomvandlingsprojekt tillbaka till hur det var innan Almstriden. Vad som ska göras bestäms genom avtal som tas fram bakom stängda dörrar. Detaljplaneläggningen ses som ett (än så länge) nödvändigt ont som egentligen bara fördröjer och fördyrar.

Jag såg en notis om hur några beslutsfattare för ett par år sen stod på sin höga nivå, varma och trygga, och tittade ner på dom där nere som protesterade mot Slussenplanerna i allmänhet och Guldbron i synnerhet. "Är dom inte för söta! Tänk att dom orkar hålla på."

Bilden får bli en abstraktion av den som försöker komma till tals med en plåtvägg.

2021-05-12 15:00   syntax

Man kan tolka det som att chocken för politikerna av utfallet i Almstriden 1971 har hållit sig i uppåt 50 år. Makthavarna har nu så stilla börjat glida tillbaka till hur det var tidigare (det gör dom så gärna).
Så är det alltså dags för en ny generation att sätta sig i respekt. Vald politiker är inte vald till vad som helst.

Besvara

Svar från Måns H 2021-05-12 20:49

Ungefär så menade jag!

Den avgörande saken nu är ju klimatet (och att inte starta kärnvapenkrig). Och till klimatet hör att inte riva sånt som kan användas.

Svara

syntax 2021-05-12 22:08

Jag menade nu inte en så direkt jämförelseöverföring. Nya tider - nya problem med nytt fokus. Det är väl närmast i förhållande till detta jag menar att vald politiker inte är vald till vad som helst - ett synnerligen aktuellt debattområde i dessa dagar när våra politiker inte vill respektera samhällskontraktet.
Det finns alltid områden för en ny generation att mopsa upp sig.

Svara

2021-05-12 19:19   mombasa

Mycket intressanta inlägg om arkitektur och arkitekturhistoria du lägger ut. Läser dem med stort nöje. För oss som tillhör den generationen och växte upp i den tiden.
/Gunnar S

Besvara

Svar från Måns H 2021-05-12 20:54

Tack Gunnar!

Jag tror ju att det som hände då har avsevärd bäring på det som händer nu. Det finns många där uppe som tycker att Greta borde stanna hemma och gå i skolan och hålla tyst medan vi sköter världen.

Svara