OmTag. Se upp i städivern!
Det är lätt, speciellt i den digitala eran, att vi städar bort de bilder som kanske är de som blir ”viktiga” för oss längre fram. Funderar lite över detta när jag sitter och raderar bort en massa bilder från moln och hårddiskar.
Mina negativ har jag ju kvar oavsett kvaliteten på de enskilda bilderna, man tar ju inte fram saxen och klipper bort vissa bilder från remsorna för att förpassa dem till soporna.
När jag sitter och tittar igenom mina bilder, speciellt om jag gör det nära inpå från det att jag tog dem finns alltid risken att jag raderar en massa bilder som jag inte tycker håller rent bildmässigt utan att tänka så mycket på vad bilderna innehåller. Jag har också märkt med mig själv att jag däremot sparat en massa ”skräpbilder” som jag tyckte höll som bilder men där de egentligen helt saknar intressant innehåll.
Sanningen är ju den att en bild kan vara värdefull beroende av sitt innehåll även om den rent ”formmässigt” inte är så mycket att köra vågen för. Tvärtom kan en bild som formmässigt är ”perfekt” vara totalt ointressant som bild om den saknar ett innehåll.
Speciellt för alla oss fotonördar, de flesta av oss här på fotosidan, tenderar vi ofta att inte bara söka ”den perfekta bilden”, vilket är en sak, men tyvärr är det lätt hänt att vi också mer eller mindre slutar med att ta och spara ”de vardagsnära” bilderna, alltså den typ av bilder som de utanför ”fotonörderiet” tar på nära och kära rakt upp och ned i vardagen.
I slutändan är det ofta dessa vardagsbilder som blir viktiga för oss och inte den vindpinade ensamma eken på ängen tagen i släpljus. Givetvis skall vi plåta eken också, men glöm inte bort vardagen!
Bilderna är från en fika den 8:e februari 2012 på Södermalm och ett ställe som heter Twang, kombinerat fik och gitarraffär. Jag är glad att jag inte i städivern råkat radera dem.
/B
Ps. Känner igen bilder från fotofikat på Twang! :)
Sedan plötsligt kommer någon och hittar dem : "Men vad har vi här då??"
Merparten av dom bilder som museet kopierade och sålde mest av, var slumpmässigt bevarade bilder.
Här ser man styrkan i den fysiska bilden. tyvärr funkar det ju inte med det digitala, men man kan ju spara i all fall, nu när lagring är smidig och tar liten plats.
Inget att skryta med för sina polare. Men ibland finns det intressanta detaljer där, sådant som man inte kom på att man ville fotografera då, men är kul att se nu.