OmTag. Lite om religion
Sitter och lyssnar lite på P1, en programserie som sändes för ett tag sedan som heter: Den andra världen. Jag har alltid varit intresserad av själsliga eller andliga frågor, eller vad man vill kalla det. Själv är jag ateist och tror inte heller att det finns någon själ, i bemärkelsen något unikt som lever vidare i varje människa.
Varför skulle bara människa ha en sådan i så fall? Personligen tror jag att det är något man tagit till för att rättfärdiga hur vi ofta hanterar djuren? För övrigt så behöver vi inte gå så långt tillbaks i historien för att finna att just detta med själ var något som främst vi ljushyade från den kristna kultursfären var utrustade med. Både svarta i Afrika och Indianer i Sydamerika torterades och avrättades på de mest bestialiska sätt, eftersom man inte såg dem som människor, eller besjälade.
Senare har man mer kommit fram till att erkänna folk med annan kulturell bakgrund och/eller andra trosåskådningar som människor, men ofta inte riktigt lika mycket eftersom de inte delar den rätta tron. Detta använder man sedan ofta till att rättfärdiga sig själva och sina handlingar, om kartan inte stämmer med terrängen är det kartan som gäller liksom.
Bokstavstroende är alltid farligt, både för dem som tror och de som inte gör det. Som sagt är jag ateist, jag sympatiserar i stora stycken med Buddhismen. Den rena Buddhismen där man inte har tillfört en massa tankegods från annat håll tycker jag är ganska sund. Buddhismen kan egentligen uttryckas i två meningar: Om du kan hjälpa andra är det bra. Om du inte kan hjälpa så undvik åtminstone att skada. Och detta gäller för ditt förhållande till alla levande varelser.
Dessutom var Buddha som den upplyste person han var noga med att man aldrig skulle tro utan att själv pröva, han sa att ingen skulle tro bara för att han sade något, utan att de själva skulle pröva innan de trodde. Buddhismen handlar inte så mycket om tro, utan om övning. Det är mer en metod för personlig utveckling än en religion i den bemärkelsen vi är vana.
Egentligen skulle man kunna säga att den är raka motsatsen till Kristendomen till exempel, när Kristendomen bygger på att du skall tro utan att ifrågasätta bygger Buddhismen på att du skall ifrågasätta allt du tror. Jag är övertygad om att detta med blind tro ställer till med en hel del problem, oavsett vad man tror.
I ett sekulärt samhälle med religionsfrihet kan detta bli väldigt tydligt. Vart går gränsen mellan de sekulära humanistiska värderingarna och de olika religiösa påbuden till exempel? Dessutom, många religioner har ju diskriminering inbyggd i sina fundament, vi som bekännare av detta har rätten till …… osv. När man använder ”sin” Gud som tillhygge i debatten finns inte speciellt många öppningar för kompromisser.
Visst skapas det mer eller mindre liberala falanger inom religionerna, men det finns ett problem med att man anser sig tro på olika heliga skrifter och påbud och att man sedan använder dessa som ett smörgåsbord. Man kan tycka vad man vill som kristen om en liberalare syn på till exempel kvinnliga präster, enkönade äktenskap och liknande, men man kan knappast kalla sig kristen och samtidigt peka finger åt dem som är konservativa i den typen av frågor? Det går ju att finna hur mycket ammunition som helst i urkunderna för de konservativas rätt om man vill.
Om man anser att religionerna är något som skall respekteras och ses som okränkbara även i ett sekulärt samhälle blir all kritik, om inte direkt omöjlig så i alla fall svår. Och jag tycker kanske att det är just detta man missar när man snackar om religionsfrihet:
Det är en frihet som i ännu högre grad än den egna omfattar respekten för den andre, alltså den andres rätt att inte tro som mig själv eller alls. Och dessutom att samhällets gemensamma värderingar alltid måste stå över den egna gruppens i de fall dessa hamnar i konflikt med varandra. Meningsskiljaktigheter löser man genom samtal där man sällan får fullt gehör för de egna åsikterna, inte genom att ge sig på den andre. Det är detta som är demokratins kärna, något som jag tycker glöms bort lite väl ofta.
Ha det så gott!
Ett förnuftigt inlägg i övrigt, att försöka tänka själv utan "mallar" är nog oerhört bra i de flesta situationer.
Om förmågan till ömsesidig respekt kunde utvecklas ........
De mörka molnen och taggtrådens tid skulle vara historia.
Där kan man hitta tankar om mänskliga rättigheter, att se det goda i människan, att visa kärlek mot sina medmänniskor och så vidare. Ganska mycket av detta återuppstod sedan under renässansen, men också hos 1700-talets tänkare.
Ett par sevärda länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=irornIAQzQY
http://www.youtube.com/watch?v=S24FxdvfOko
I vissa avseenden är vi fortfarande ganska primitiva vi människor. Richard Dawkins skriver bl a att om det råder meningsskiljaktigheter mellan grupper av människor, och en av parterna är att betrakta som "religiös", är det nästan alltid den religiösa gruppen som till slut står som segrare. Dawkins konstaterar något förundrat – "religionen vinner alltid". Kyrkans makt är större än vad vi vanligtvis tror, trots att vetenskapen kunnat vederlägga det mesta som påstås i Bibeln. Evigheten är inte längre "evig" och universum, liksom Konsum, varar inte i det oändliga.
/Torbjörn
-affe