OmTag. Glöm inte bort det viktiga för dig som person.

Sista påsken hemma.

Jag har skrivit om detta för flera år sedan, men då jag tycker att det är värt att tänka på skriver jag om det igen.

Den vardagsnära fotografin, alltså alla de bilder som dokumenterar vårt och våra näras liv när vi lever det. Jag har märkt med mig själv och tror att det samma gäller för många av oss fotointresserade att vi lätt glömmer bort de vardagsnära bilderna i jakten på våra bilder med stort B.

Det är lätt att missa detta, som för de flesta utanför kretsen av oss som har fotograferandet som seriös hobby eller är professionella är vad fotografi till stor del handlar om, alltså att ta minnesbilder från livets olika händelser. Skomakarns ungar och de dåliga skorna gäller nog ibland även för oss fotografer.

När jag nu senare tittar tillbaks på mina bilder så är det de vardagsnära bilderna som är de som egentligen är viktiga för mig. Visst jag tycker att det är kul att titta på en och annan nattbild som jag lyckats med, men det som verkligen väcker mina känslor och betyder något är dessa frysta ögonblick från ett liv som inte längre finns kvar. Jag tycker också att det är viktigt att fotografera även sådant som inte är så roligt, livet är inte alltid roligt.

Bilderna på mina föräldrar är tagna mellan år 2000 och 2007. Mamma drabbades tidigt av en demenssjukdom, pappa skötte henne i hemmet i många år men till slut var det dags för det särskilda boendet.  Bilderna är tagna från den sista påsken mamma fortfarande bodde hemma och satt vid köksbordet till den sista bilden av min far, jag tycker han ser så rofylld ut i den bilden.

Mamma gick bort hösten 2007 och pappa våren 2010, de sista månaderna i pappas liv var jag där så han behövde aldrig ligga på sjukhus eller bo borta.

Som sagt, glöm inte bort att ta de kanske enda bilder som i slutändan blir viktiga för dig.

Precis flyttat in på det särskilda boendet.

Mamma på det särskilda boendet.

Mamma den sista sommaren, pappa hälsade på henne varje dag som hon bodde på det särskilda boendet.

Pappa 2007.

2024-01-13 07:46   N Thomas Meldert

Instämmer till fullo. Men några nära tycker jag tar för många bilder. Men jag får aldrig nog.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-13 17:56

Tack ska du ha Thomas.
/Affe

Svara

2024-01-13 15:49   Vibybo

Instämmer till fullo.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-13 17:56

Tack Stefaan.
/Affe

Svara

2024-01-13 17:58   Måns H

Synnerligen fina minnesbilder. Fin mamma, fin pappa. "Precis flyttat in" hjärtskärande men vad göra då bara det alternativet finns kvar?

Känner igen miljön i särskilda boendet. Min fru bor så nu och det är exakt samma säng (som personalen vill vinkla upp och jag vill ha plan för ryggens skull) och samma dörrar.

Förr ville min fru inte bli plåtad. Nu får jag ta bilder ganska ofta och jag sparar dom som är någotsånär okej.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-13 20:49

Tack ska du ha Måns.
Viktigt att för framtiden plåta även det som känns jobbigt tror jag.
/Affe

Svara

2024-01-13 21:52   Khalad

Hej Alf, instämmer helhjärtat. Utomordentligt talande bilder från en verklighet vi ofta inte delar. Många hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från alf109 2024-01-14 00:36

Tack ska du ha Björn.
Du tillhör ju ändå dem som dokumenterar såväl det glada som det lite svårare.
/Affe

Svara