OmTag. Fotoboken.
Personligen tycker jag att fotoboken är det helt överlägsna sättet att titta på bilder. Tyvärr är det ganska svårt att få något utgivet idag. En hel del fotografer får finansiera sina egna böcker då det är svårt att få någon ekonomi i det, förläggare är ju inga välgörenhetsorganisationer.
Vet inte om det går att få någon sorts stipendium för att ge ut böcker?
Men framför allt; när fotointresset är så stort, hur kommer det sig att så få köper fotoböcker?
På bilden tre av mina absoluta favoriter:
Skall man bara ha en bok av Cartier-Bresson är det denna tycker jag, de bästa bilderna i fint tryck.
Brassaï är nattfotografins mästare och detta är en utgåva som tryckts med de ursprungliga fotogravyrerna förutom ett par bilder där dessa gått förlorade. En riktig klassiker och en milstolpe inom nattfotografin, Bill Brandt gjorde en homage till denna bok som heter A Night in London.
När det gäller Koudelka är allt han gjort bra, men jag tycker att Exiles är den bästa. En fantastisk känsla i bilderna. Nu har jag ganska många fotoböcker som är riktigt riktigt bra. Men fick jag bara välja tre så blev det dessa.
Jag rekommenderar alla att köpa fotoböcker av de fotografer ni gillar, det blir något helt annat att försjunka i en bok än att sitta och titta på skärm.


Så är det Thomas.
/Affe
Som den store vän av fotoboken jag är så händer det att jag ibland köper en bok via så kallat "crowd funding" typ Kickstarter eller liknande. Ofta är det från fotografer som skapat sig ett följe online antingen direkt eller indirekt. Jag vet att det fungerar för en del fotografer som då ofta är hjälpta av att de har en hyfsat stor publik som kan tänkas köpa boken. Annars blir det nog till att finansiera utgivning helt själv och det kan nog kännas rejält i plånboken eller i bankkontot.
En anledning att så få köper fotoböcker har nog att göra med att det är rätt kostsamt i dessa rätt kärva ekonomiska tider. Och möjligen nöjer sig vissa med att bara konsumera foto på webben och i appar. Men jag misstänker att en annan orsak är att man inte har utvecklat sin smak om vad bra fotografi är. Jag kan bara utgå från mig själv – när jag köpte min första systemkamera 2007 hade jag ingen aning om vad bra fotografi var. Jag var främst fascinerad av att digitala kameror hade blivit så pass tekniskt bra och hur kunde återge detaljer så fint etc. Hade jag inte snöat in på gatufotografi (minns inte riktigt hur det skedde) så fanns nog risken att jag mer eller mindre skulle stått och stampat på samma nivå, nöjd och glad över att fånga minnen men utan pejl på komposition, avgörande ögonblick och dylikt. Gatufotografin öppnade upp en värld av fantastisk fotografi och då inte bara gatufoto utan exempelvis New Topographics och ren dokumentärfotografi.
Många kanske nöjer sig med det de själva åstadkommer och vad de ser att andra skapar i ett community som t ex Fotosidan. Det må vara socialt fördelaktigt att ge väldigt positiva kommenterar till (i mina ögon) medelmåttiga bilder här på Fotosidan men jag undrar då vilka berömmande ord som finns kvar i vokabuläret när en riktigt mästerlig bild ska kommenteras? När jag läser en sån överdrivet positiv kommentar så tänker jag att skribenten är ovetandes om hur bra ett fotografi faktiskt kan vara.
En sammanfattning torde vara att folk inte vet sitt eget bästa när de inte köper fotoböcker i tillräckligt stor utsträckning! 😉
Mvh
Fredrik
Hade man bara den där sprängfyllda plånboken så…
Din tanke om att man inte utvecklat sin smak om vad bra fotografi är kan nog uppfattas som provokativ, men det ligger en hel del i tanken. Man kan fundera över var ribban ligger i sociala mediers fotointresserade gruppper. Visst, kan man väl uttrycka sitt gillande inför kompisarnas prestationer, men ibland måste man ändå studera Cezannes måleri för att förstå måleriets hemligheter, på samma sätt som vi bläddrar i Koudelkas eller någon annan av de stora, ingen nämnd, ingen glömd.
En bok varannan månad är strävansmålet, säger kassan :-)
/Gunnar S
Jag är inte rädd för att vara provokativ. Syftet är gott! 😃
Nivån på ribban är rätt låg i snitt tycker jag mig se. Och, som sagt, jag var själv en gång okunnig. Men visst finns det för det mesta några som har koll och inser den potentiella nivån för fotografin. Gissar att Dunning-Kruger-effekten kan appliceras på området. Hoppas att jag själv ligger nånstans på den andra stigningen i sån graf.
Sex bra fotoböcker per år är inte att fnysa åt! Keep it up!
Mvh
Fredrik
Det finns nog många anledningar till att det ser ut som det gör, däremot har nog gemene man mer pengar idag än vad hen hade på till exempel 70-talet.
/Affe
Mer pengar men också ett större utbud av varor och tjänster de kan betala för. Konkurrensen om plånbokens innehåll är större än på 70-talet.
Det är förstås förträffligt att se proffsigt inramade printar för det mesta. Men ibland så behöver man stå ut med reflexer i glaset och sen går det ju inte att ta fram "utställningen" när man känner sig sugen.
Smidigheten med en fotobok är viktig – kan plockas ur hyllan när man känner för det för att avnjutas sittandes, med schysst belysning. Och en del böcker har ett mycket fint tryck som ser gör att bilderna nästan ser perfekta ut, särskilt när man inte har en print bredvid att jämföra med. Nåt som jag ogillar med en del fotoböcker är när bilden trycks stort och delas upp på två sida med "ryggen" som kapar mitt i. Förstår inte hur man tänker. Det slipper man på en utställning!
Jag tycker att det är två helt olika saker faktiskt. Visst att se en riktig print kan vara svårslaget, men om jag mer är intresserad av att se ett större sammanhang av en fotograf tycker jag fotoboken är outstanding. Jag känner aldrig den ro jag behöver för att ta in bilder på ett galleri.
/Affe
Men det är nog inte bara priset som avgör, en vana att läsa bilder på digitala media spelar så klart in (e-böcker, ljudböcker inte att förglömma).
Men de stora elefanterna från nittonhundratalet finns i alla fall. Bland annat Thames & Hudson har givit ut en serie med Saul Leiters bilder i ett bekvämt format och hyfsat pris. Bokbörsen kan man tråla sig igenom och hitta ett och annat.
/Gunnar S
Ganska få fotografer idag kan få böcker utgivna på förlag. Print on demand är och tror jag kommer att förbli mer av ett sätt att göra "fotoalbum". Jag vet att Micke Berg till exempel gett ut en mängd sådana böcker, men frågan är om de säljer mer än några enstaka exemplar? När det gäller påkostade nyutgivningar så är det ju ofta som du skriver "de gamla säkra korten" man satsar på. Saul Leiter som exempel gick ju bort för över 10 år sedan.
/Affe
Om man ser på priserna på begagnade fotoböcker så borde det tyda på att det finns en större efterfrågan än tillgång. Problemet är antagligen att det är en begränsad skara av alla fotoböcker som ges ut som det blir en efterfrågan på.
Roligt att du nämner Micke Berg. Jag har funderat på att köpa en bok av honom ett tag och förra veckan slog jag till och köpte hans bok Retro, begagnad för 400 kronor.
/Mikael
Du kunde kontaktat Micke direkt så kanske du kunde få köpa en signerad om han har någon liggande. Micke är en av våra bästa dokumentärfotografer anser jag, retro är fin.
/Affe
Vet inte varför jag inte kontaktade Micke direkt, kollade hans webbsida etc för böcker till salu. Det hade ju varit ett vinn/vinn om jag kontaktat honom. Detta ska jag tänka på nästa gång jag ska köpa en bok av någon som är ett meddelande bort.
Tack för att du upplyser mig om det som borde vara uppenbart 😀
/Milael