OmTag. Är det meningsfullt att analysera? 2
Tittade på en film som Joakim länkade till i sin blogg, riktigt intressant får jag väl motvilligt erkänna. Jag har ju annars gått ganska hårt åt detta att analysera och intellektualisera fotografi. Men efter att jag sett filmen får jag revidera min uppfattning en del.
Mycket av det som jag tidigare ansett handlat om intuition och det svårdefinierade ”känsla” går uppenbarligen att formalisera och härleda. Och jag tror som han i filmen framhåller att det går att öva upp en hel del av detta om man tar till sig vad som sägs, och vad jag förmodar även lärs ut på olika konstutbildningar.
Sedan tror jag att det är med detta som med musik, man skall lära sig det ”tekniska” så att det sitter i ryggmärgen för att sedan kunna agera intuitivt med den kunskapen. Jag tror också att samma kunskap går att tillgodogöra sig genom att titta på mycket bilder och själv experimentera mycket.
Egentligen handlar det som jag ser det till stor del att analysera varför vissa bilder kommunicerar bra visuellt eller varför andra inte gör det. Och som sagt resan fram till denna kunskap kan säkert bli både rakare och snabbare om man lär sig bildanalys som den förklaras i filmen.
Nu tycker jag även att detta med bra bilder består av flera delar där detta med komposition, ljus och färgförståelse och så vidare är det man kan tillgodogöra sig genom utbildning till exempel. Och precis som att det för en författare är nödvändigt med ett någorlunda bra språk och känsla för att bygga upp en text för att nå fram med sin berättelse är det för oss bildmakare nödvändigt med ett utvecklat bildspråk.
Men det jag mest kritiserat även om jag varit alldeles för diffus i mina tidigare resonemang är nog mer detta: Det spelar inte så stor roll hur utvecklat språk man har om man inte har något att berätta, och det är där jag kan tycka att man ofta trasslar in sig i konstdiskussionerna. Ett utvecklat bildspråk kan vara en förutsättning för bra bilder, och en snabbare väg till ett sådant kan säkert gå via olika former av utbildning. Däremot tror jag inte att detta i sig automatiskt ger bra bilder, utan där krävs även att man har något att säga.
Som den gamle nestorn Kurt Bergengren uttryckte det: En bra bild är när väsentligt innehåll fått skärpt form. Som alltid kommer vi tillbaka till de två komponenterna innehåll och form som utgör de två ben all kommunicerande verksamhet står på.
För att rättfärdiga mig själv och min tidigare kritik av analyserande syftade jag mest på den typen av efterhandskonstruktioner som man ofta kan läsa i inledningarna till fotoböcker och/eller när man försöker reducera fotografi eller andra konstnärliga uttryck till att ”bara” vara en formsak.
Och där tycker jag fortfarande att ganska många går vilse, annars skulle det nog finnas betydligt fler Cartier-Bressonare där ute.
Men som sagt, filmen var bra och den fick mig att tänka om lite.
http://www.adammarelliphoto.com/2011/09/henri-cartier-bresson/
MvH/J-O
Jag tror på det du skrivit och det du skriver här. Nämnligen att det är Helheten i bilden som fångar en, utan större analys. Men samtidigt, så är det nog så att man har läst/lärt det eller har det i sig, med komposition etc... Så som du kommer in på nu så tror jag på en kombination. Men främst, för min del, helheten!!
Ett tag när jag plåtade mycket "modell" så fick man tips och regler, hit och dit. Visst, jag gick in i det men efter en stund kände jag att va f.n, detta är ju inte det jag vill plåta. Idag, försöker jag plåta det jag ser och vill se. Dock med det sagda i åtanke, men inte alls med samma "respekt". Och där tror jag också på din klokhet, plåta för det du själv vill och känner för. Har man sedan tur, så är det fler som gillar bilden. Men jag plåtar för att själv bli nöjd.
Så jag tror på helheten, känslan.... Sedan är smak subjektivt! Det har jag lärt mig på fotosidan... ;)
Allt gott! //Peter
Sedan är det ju också så att somliga har mer känsla för detta än andra redan från början. Men för många kan det säkert bli en aha-upplevelse att lära sig lite om visuell kommunikation.