OmTag. Alla dessa nätter på stadens gator

Många nätter trampade vi stadens gator jag och Sally. Den här bilden tog vi strax efter att Kajsa, den äldre hunden, fått somna in 2011. Jag kommer ihåg att jag kände mig ungefär då som nu, skillnaden var ju att Sally fanns kvar som stöd.

Det hade inte varit så mycket nattfotograferande då heller på ett tag eftersom Kajsa inte orkade gå så lång det sista året, hon blev 11 år. Den här bilden är från den första nattfotopromenade utanför närområdet på ganska länge. Jag hade storformatskameran med och jag kommer ihåg hur vi satt där tillsammans i natten i Ivar-Los park och filosoferade och lyssnade på stadens brus.

Senare var Sally med mig såväl i Gamla Stan som på Skeppsholmen och alla andra platser vi besökte med kameran i natten, vi brukade komma hem vid 4 tiden på morgnarna när vi hade varit ute. Då kändes det fint att få oss en smörgås och något att dricka innan vi la oss för att sova.

Jag tror att hon uppskattade dessa nattpromenader lika mycket som husse och jag hade hoppats på att hon skulle få vara med åtminstone en gång till i närområdet. Nu blev det ju inte så.

Mina hundar har haft lika stor del i mina nattbilder som jag själv, för utan dem hade jag knappast funnit ro och inspiration till alla dessa nätter med kameran. 

2015-09-10 20:54   ehrsa

Fina bilder Alf, båda två! 'Man' önskar att du framöver kanske vågar tänka på en ny hundvän, även om allt antagligen känns för sorgligt just nu..
Hälsn!

Besvara

2015-09-10 22:09   Lena Holm

Tänk så många av dina fina nattbilder jag tittade på innan jag förstod att du hade dina hundar med dej på promenaderna. Förstår att det kommer att kännas väldigt annorlunda nu men hoppas att du ändå kan finna en tillfredställelse att vandra ut ibland.
Hälsningar Lena

Besvara

2015-09-11 00:30   Dubbelolle

Så är det när bästa kompisen försvinner, minnen vandrar tillbaka, deppa inte för länge nu Affe, utan börja planera för en ny valp, bästa medicinen, må gott, LO

Besvara

2015-09-13 17:41   tomasrj

Beklagar. Beklagar verkligen Alf. Sally har via bloggen blivit en följeslagare vid din sida även för mig. Husdjur är ett stort sällskap och stöd, men det är också jobbigt med att vi alltid överlever dem. Jag känner igen din beskrivning i förra blogginlägget väldigt väl. Trots att det är två år sen så påminns jag fortfarande ibland om hunden.

Besvara