OmTag. Brand på kolsyrefabriken.

De förenade kolsyrefabrikerna AB var ett känt inslag i miljön vid Liljeholmsviken. Förr gick det att gå ned i området och fotografera, jag har analoga bilder från den tiden i någon negativpärm. Men sedan många år var det avstängt.

Natten mellan den 30:e och 31:a juli 2021 brann kolsyrefabriken ned, det pratades om att man sett någon skjuta raketer in i byggnaden men ingen vet hur det egentligen gick till. Det måste dock ha funnits mycket bråte i lokalerna med tanke på hur branden utvecklade sig. Jag var påväg ut med hunden då jag såg att hela himlen var upplyst så jag passade på att vända för att byta objektiv på kameran som alltid är med.

Senare på dagen var det utställning i Gnesta så jag visade den ”rykande färska” bilden från branden.

OmTag. Träd

Jag liksom många andra är fascinerad av träd, speciellt höst och vinternakna träd i mörker. I många av mina bilder har träden huvudrollen eller en viktig biroll.

Här några olika trädbilder, den första plåtad med Hasselbladaren och svartvit film för en massa år sedan, de andra två plåtade med Nikon Z6 II från nattpromenaden med hunden nyss.

OmTag. Färg eller svartvitt?

Den eviga frågan: Färg eller svartvitt? Jag tycker ofta att olika bilder passar för färg eller svartvitt. Men det finns en del som funkar ungefär lika bra vilket som, bilden i exemplet är en sådan tycker jag.

När jag väl bestämt mig för att jag vill göra bilden svartvit så finns en mängd olika sätt att göra detta och återigen så handlar det om vad jag vill uttrycka med min bild. Ofta blir en mer eller mindre rak konvertering bra, jag använder dock alltid Silver EFEX då den programvaran ser till att konvertera in färgerna i gråskalan efter den filmförinställning jag väljer. Det går att fixa i färgblandaren också men jag tycker att det är mycket smidigare och lättare att få det som jag vill att det skall se ut genom att använda Silver EFEX. Dessutom skapar den ett korn som jag kan styra och som inte bara är något pålagt brus.

Bilden rakt konverterad i Silver EFEX.

I exempelbilden ville jag ha ruffigare ”noir” känsla än vad jag fick vid en rak konvertering så där gick jag omvägen att först köra färgbilden genom ett HDR program (Aurora HDR). Inga extrema inställningar utan bara för att plocka fram info i bilden och få bättre separation i mellanregistret. Sedan in med HDR-bilden i Silver EFEX för konvertering till svartvitt som blev Agfa APX 400 den här gången och slutligen tillbaks till Lightroom där jag drog ned klarhetsreglaget för att få bort en del av ”grittigheten” och slutligen kompensera med mer kontrast. 

Den färdiga bilden som gått via HDR.

Ps. Bilden tog jag i natt på Riddarholmen när jag och hunden gjorde en runda.
Pps. Nu kommer det säkert finnas dem som tycker att den rakt konverterade är bättre, men det är inte det som är poängen utan poängen är hur jag går tillväga för att få bilden som jag vill att den skall se ut.

OmTag. Olika motiv, olika teknik.

Två bilder med helt olika motiv, tagna med olika teknik. Den enda gemensamma nämnaren är att de bägge är tagna på natten.

Bilden under bron är tagen en natt för drygt 10 år sedan med Hasselblad 503cx, CF 80/2,8 och ca 5 minuters exponering på Ilford Delta 100 film som framkallades i Rodinal 1+100 15 minuter med sparsam agitering.

Bilden med bokhandeln tog jag för några dagar sedan med Nikon Z6 II, Z 50/1,8S på 1/50 sek, iso 720. Bilden är beskuren till kvadrat och sparsamt bildbehandlad i Lightroom och konverteringen till svartvitt gjorde jag i Silver EFEX där jag valde Agfa APX Pro 100 som filmpreset.

Nu går det givetvis inte att jämföra bilderna då såväl motiv som ljus är väldigt olika. Men det kan ändå vara intressant att se hur stora eller snarare små de rent tekniska skillnaderna i kvalitet är. Den analoga mellanformatsbilden känns lite mjukare och följsammare i gråskalorna tycker jag, men mycket av detta beror på det större filmformatet. Samma erfarenhet har jag gjort när jag jämfört nattbilder tagna med stativ och analog småbildskamera (eller FF som de flesta säger idag).

Dessutom är det så att olika filmer ger olika karaktär så om jag till exempel hade använt en Tmax 100, som är lite hårdare i kontrasten på natten, i Hasselbladaren så hade förmodligen skillnaderna mot den digitala bilden blivit mindre. Eller om jag använt stativ även på den digitala bilden och kört på iso 100 så hade jag även då fått lite större följsamhet i gråskalorna.

Slutsats: En digitalkamera med en upplösning på 24,5 MP där bilden i detta fall dessutom är beskuren till ca 16 MP räcker väldigt långt. Om man inte gör stora delförstoringar eller om man skall betrakta bilden med lupp och inte på ett normalt betraktningoavstånd som brukar anges som minst lika långt som bilddiagonalen så klarar man sig väldigt långt med ”relativt” få pixlar.

OmTag. Ett litet tips vid hög kontrast och svagt allmänljus.

När man är ute i stadsmiljön eller andra miljöer med mycket hög kontrast och det är mörkt råkar man ut för ett par problem när man skall fotografera och det är kombinationen av höga iso och väldigt stort kontrastomfång. Jag plåtar som regel med auto-iso och bländarförval inställt på kameran och så har jag gjort på alla mina digitala, Canon, Fuji, Nikon…

På min nuvarande Nikon Z6 II använder jag som regel matrismätning i kombination med exponeringskompensationen för att inte natt skall bli dag i bilderna. Men ibland fungerar detta inte så bra utan högdagrarna blir överexponerade och förlorar teckning. Det kan till exempel vara något som lyses upp av en lampa i närheten eller ett upplyst rum bakom ett fönster eller liknande.

Få saker är så irriterande som när man tagit en bild man tror kan bli bra och upptäcker att högdagrarna är utbrända.

På Nikon Z finns en ljusmätningsmetod som heter högdagervägd mätning som anpassar mätningen så att inte högdagrarna blir utbrända. Jag misstänker att Canon, Sony m.fl. har sina varianter på samma tema.

Jag har lagt högdagervägd mätning på en funktionsknapp så att jag har den tillgänglig när jag behöver den.

En bild anpassad efter högdagrarna blir av naturliga skäl ofta underexponerad, men i den digitala världen så kan man hämta hem väldigt mycket information ur skuggorna och det eventuellt ökade bruset i skuggpartierna är lätt att fixa med brusreduceringen. Det är också bra att högdagrarna inte bränner ut om man lyfter bilden i bildbehandlingen så att de mörkare partierna blir som man vill ha dem. När man kompenserar med högdagrar-reglaget så finns informationen i filen och kan hämtas hem.

Ett litet exempel jag tog nyss här hemma.:

Bild tagen med matrismätning ger stora utbrända partier runt lampan.

Med högdagerväg mätning är högdagrana ok men bilden blir väldigt mörk.

Högdagrarna går inte att rädda i den matrismätta bilden, det finns ingen information i de utbrända områdena i bildfilen.

Trots att den högdagervägda bilden är lyft nästan 4 steg för att få den att stämma i exponering med matrisbilden så finns all info kvar i högdagrar och skuggor.