OmTag. Med digitalkamera och stativ i mörkret.

Jag har ju plåtat en hel del på nätterna med stativ och långa tider. För det mesta analogt med svartvit film och mellan eller storformatskameror. Men jag har även försökt mig på samma sak med digitalkameror.

Ett problem på natten i staden är att kontrasterna blir väldigt höga. Med det analoga finns en del man kan göra åt detta vid framkallningen. Dessutom finns i filmen i sig en kompenserande effekt som gör att högdagrarna inte klipper på samma sätt som i det digitala om man överexponerar för att få teckning i skuggpartierna. Den analoga svartvita bilden blir mjukare i sin karaktär i nattens extrema kontraster.

Jag höll på och klurade med detta en del med det digitala och kom fram till att jag kunde hantera detta ganska bra genom att först göra en HDR, alltså ta flera alternativa exponeringar, och sedan konvertera HDR-filen till svartvitt. Dessutom använder jag ofta klarhet och struktur i Lightroom tvärt emot hur de flesta gör, alltså jag drar dem till minusvärden för att få bort den ”grittighet” som ofta blir i digitala nattbilder annars.

Nu går det givetvis att plåta nattbilder med digitalkameran utan att krångla till det och många gör det riktigt bra tycker jag. Men om man vill hamna närmare det lite mjukare uttrycket som man får från svartvit film så tycker jag att man kan testa att gå omvägen via HDR. Man får ju då också en fil med massor av information som man kan jobba med.

Till den här bilden använde jag min Canon 5D Mk2 och tog tre exponeringar -2 steg, normalexponering och +2 steg.

Jag gjorde en bok på blurb 2012 med en del av mina analoga nattbilder som ni kan gå in och bläddra i om ni vill, det går även att beställa direkt från blurb fast jag såg att de blivit ganska dyra trots att jag inte har något påslag på boken. Den finns även i en dyrare variant med matt papper och lite mer påkostat utförande, bara att söka på Alf Johansson så kommer bägge varianterna upp.
https://www.blurb.com/b/3732857-efter-midnatt-ii

OmTag. Att vara en nattuggla.

Leica-M6 TTL, Summilux-M 50/1,4 ASPH på f/1,4

Jag är och har alltid varit en nattmänniska, redan som liten var jag tillsammans med morsan uppe sent på nätterna. Farsan liksom brorsan var däremot morgonmänniskor.

Jag knallar ofta runt med kameran på sena kvällar och nätter, att ta sena långpromenader är en annan passion. Genom åren har det blivit en hel del ”mörkerbilder” tagna med olika teknik. Dels mitt ”långsamma” lite mer planerade fotograferande med stativ och Hasselbladaren eller storformatskameran (Wista SP). Men de flesta bilderna är tagna med småbildskamera, eller FF som man kallar formatet i den digitala eran.

Hasselblad 503 cx, CF80/2,8 på f/8,0

Jag gick många år runt med min analoga småbildskamera och då de svartvita filmerna inte var så ljuskänsliga fick jag ofta hålla andan, köra på 1/15 sek vid full bländaröppning och hoppas att det skulle bli tillräckligt skarpt.

Det finns ett ganska utbrett missförstånd när det gäller att pressa film, alltså att man underexponerar och överframkallar. Missförståndet är att man i någon högre utsträckning kan påverka filmens känslighet. Det man påverkar är i huvudsak kontrasten. Lågdagrarna påverkas ganska lite av pressning däremot högdagrarna påverkas mycket. Man får med andra ord mer och mer effekt av pressningen ju ljusare detaljerna i motivet är.

När man likt mig plåtar i miljöer där kontrasten redan är väldigt stor som stadsmiljö på natten så blir det lätt att bilden blir närmast grafisk och att man därmed går miste om gråskalorna om man pressar. Jag pressar därför nästan aldrig film, däremot håller filmen en lite högre känslighet än den nominella, som ofta är anpassad efter den klassiska framkallaren D76, om man använder en modernare framkallare som till exempel XTOL. En Ilford HP5+ som exempel som håller 400 asa med D76 ligger närmare 640 asa framkallad i XTOL.

Fuji X-T4, XF16-55/2,8 på f/2,8

När det gäller analogt fotograferande med långa tider och stativ kommer en del andra parametrar in som man måste hantera, som till exempel reciprocitetseffekten som innebär att filmens känslighet sjunker vid långa tider. Detta är ett kapitel för sig som jag kanske kommer att skriva ett eget inlägg om. Med dagens digitala kameror så öppnas helt nya möjligheter till mörkerfotografering då de är så bra på höga ISO (asa) och dessutom finns ofta bildstabilisering som ytterligare förenklar tillvaron för oss nattugglor.

OmTag. Se upp i städivern!

Det är lätt, speciellt i den digitala eran, att vi städar bort de bilder som kanske är de som blir ”viktiga” för oss längre fram. Funderar lite över detta när jag sitter och raderar bort en massa bilder från moln och hårddiskar.

Mina negativ har jag ju kvar oavsett kvaliteten på de enskilda bilderna, man tar ju inte fram saxen och klipper bort vissa bilder från remsorna för att förpassa dem till soporna.

När jag sitter och tittar igenom mina bilder, speciellt om jag gör det nära inpå från det att jag tog dem finns alltid risken att jag raderar en massa bilder som jag inte tycker håller rent bildmässigt utan att tänka så mycket på vad bilderna innehåller. Jag har också märkt med mig själv att jag däremot sparat en massa ”skräpbilder” som jag tyckte höll som bilder men där de egentligen helt saknar intressant innehåll.

Sanningen är ju den att en bild kan vara värdefull beroende av sitt innehåll även om den rent ”formmässigt” inte är så mycket att köra vågen för. Tvärtom kan en bild som formmässigt är ”perfekt” vara totalt ointressant som bild om den saknar ett innehåll.

Speciellt för alla oss fotonördar, de flesta av oss här på fotosidan, tenderar vi ofta att inte bara söka ”den perfekta bilden”, vilket är en sak, men tyvärr är det lätt hänt att vi också mer eller mindre slutar med att ta och spara ”de vardagsnära” bilderna, alltså den typ av bilder som de utanför ”fotonörderiet” tar på nära och kära rakt upp och ned i vardagen.

I slutändan är det ofta dessa vardagsbilder som blir viktiga för oss och inte den vindpinade ensamma eken på ängen tagen i släpljus. Givetvis skall vi plåta eken också, men glöm inte bort vardagen!

Bilderna är från en fika den 8:e februari 2012 på Södermalm och ett ställe som heter Twang, kombinerat fik och gitarraffär. Jag är glad att jag inte i städivern råkat radera dem.

OmTag. Från Ivar Los park

Det var en natt i augusti 2011 som jag tog min dramaten med storformatskameran och stativet och tillsammans med min hund Sally knallade iväg upp mot Mariaberget för att ta några bilder. Det var första gången på ganska länge som vi tog oss ifrån närområdet hemma på natten, min gamla hund Kajsa hade lämnat oss någon månad tidigare och den senaste tiden innan hon fick somna in orkade hon inte riktigt med dessa äventyr längre.

Vi gick i alla fall in i Ivar-Los park och jag ställde upp kameran. Detta är andra bilden, den första fick ljusstreck tvärs över sig! När jag satt där i natten och filosoferade passerade en båt med lanternor nere på Riddarfjärden. Förlorad i mina egna tankar så missade jag givetvis detta, så det fick bli en bild till.

Exponeringstiden var ca 20 minuter på f/22 på min Wista SP 4 * 5" och filmen, TMax 100, framkallades i rodinal 1+100 i 15 minuter med sparsam agitering.

Större format ger en helt egen kvalitet och mjukare tonövergångar som man inte kan kompensera för med en finkornigare film på mindre format, det är min erfarenhet. Fotografering med större format och långa tider i natten är något helt annat än att gå runt med småbildskameran runt halsen och ”plåta i steget”. Det finns en meditativ komponent i det som ger det en känsla som är väl värd besväret tycker jag även om det blir sällan jag gör det. Något för fler att prova kanske?

OmTag. Länge sedan senast.

Det var ganska länge sedan jag ”hängde på fotosidan” nu, mycket har förändrats för mig sedan dess inte minst inom det fotografiska. Då var jag en ganska aktiv amatör, nu är det mest att jag använder kameran som en sorts dagbok. Jag tar fortfarande en massa bilder, men har väl inget direkt syfte med det förutom att dokumentera mitt liv som det flyter på.

Tobbe fotograferad med iPhone 14.

Främst blir det en massa bilder från mina promenader med hunden vilket till stor del är mitt liv i och för sig. Förr gick jag mer ut för att aktivt fotografera även om det även då ofta handlade om promenader med mina dåvarande hundar. Men nu är det hundpromenader där det kanske dyker upp något som jag tar en bild av. Som sagt, jag har ingen större ambition med fotograferandet i sig idag även om jag säkert tar minst lika många bilder.

Men fotointresset lever givetvis vidare. Idag plåtar jag nästan uteslutande digitalt utom de få gånger jag vädrar kamerorna med större format, mellan och storformat. Den senaste åren med Leican blev det ändå att jag skannade negativen och då blev det lite att gå över ån efter vatten tycker jag. Förr plåtade jag nästan uteslutande svartvitt som jag framkallade själv men nu blir det mest färg. Men det var ganska länge sedan som det kom pluggar till Lightroom och Photoshop som förenklade konverteringen till svartvitt och gör det så bra så att mina behov av att plåta med film försvann om jag inte vill plåta i större format.

”The never ending storie” om ”analogt vs digitalt” tänker jag inte ge mig in i mer än att peka på att den nog är mer känslomässig än rationell många gånger. Inget fel i det var och en väljer sina egna verktyg, men att påstå att den gamla tekniken skulle vara mer rätt än den nya ur någon objektiv synvinkel är att göra sitt eget tyckande till sanning. Det råder också en del mytbildning om att det ena skulle kräva mer kunskap än det andra vilket det inte heller gör om man inte gör sina kopior i mörkrummet vilket är mer av ett hantverk i sig själv.

Nog om detta. Däremot i utvecklingen av systemkameror så så saknar jag små nätta digitala systemkameror och objektiv för småbilsformat alltså FF på sensorn. Jag kommer ihåg att jag tyckte att Nikon F3 som exempel var en ganska klumpig kamera när jag själv plåtade med Olympus. Men när jag jämförde med min Fuji X-T4 som jag hade tidigare och som dels är Aps-c format och dels sågs som en ”liten smidig kamera” så upptäckte jag att den är minst lika stor som en Nikon F3. Varför skall det vara så svårt att göra en kamera med tillhörande objektiv idag med FF sensor som håller samma storlek och byggkvalitet som min gamla Olympus? Nu plåtar jag med en Nikon Z6 II en strålande bra kamera och suveräna gluggar i S-serien, men de skulle gärna kunna få vara lite mindre.