OmTag. Att vara en nattuggla.

Leica-M6 TTL, Summilux-M 50/1,4 ASPH på f/1,4

Jag är och har alltid varit en nattmänniska, redan som liten var jag tillsammans med morsan uppe sent på nätterna. Farsan liksom brorsan var däremot morgonmänniskor.

Jag knallar ofta runt med kameran på sena kvällar och nätter, att ta sena långpromenader är en annan passion. Genom åren har det blivit en hel del ”mörkerbilder” tagna med olika teknik. Dels mitt ”långsamma” lite mer planerade fotograferande med stativ och Hasselbladaren eller storformatskameran (Wista SP). Men de flesta bilderna är tagna med småbildskamera, eller FF som man kallar formatet i den digitala eran.

Hasselblad 503 cx, CF80/2,8 på f/8,0

Jag gick många år runt med min analoga småbildskamera och då de svartvita filmerna inte var så ljuskänsliga fick jag ofta hålla andan, köra på 1/15 sek vid full bländaröppning och hoppas att det skulle bli tillräckligt skarpt.

Det finns ett ganska utbrett missförstånd när det gäller att pressa film, alltså att man underexponerar och överframkallar. Missförståndet är att man i någon högre utsträckning kan påverka filmens känslighet. Det man påverkar är i huvudsak kontrasten. Lågdagrarna påverkas ganska lite av pressning däremot högdagrarna påverkas mycket. Man får med andra ord mer och mer effekt av pressningen ju ljusare detaljerna i motivet är.

När man likt mig plåtar i miljöer där kontrasten redan är väldigt stor som stadsmiljö på natten så blir det lätt att bilden blir närmast grafisk och att man därmed går miste om gråskalorna om man pressar. Jag pressar därför nästan aldrig film, däremot håller filmen en lite högre känslighet än den nominella, som ofta är anpassad efter den klassiska framkallaren D76, om man använder en modernare framkallare som till exempel XTOL. En Ilford HP5+ som exempel som håller 400 asa med D76 ligger närmare 640 asa framkallad i XTOL.

Fuji X-T4, XF16-55/2,8 på f/2,8

När det gäller analogt fotograferande med långa tider och stativ kommer en del andra parametrar in som man måste hantera, som till exempel reciprocitetseffekten som innebär att filmens känslighet sjunker vid långa tider. Detta är ett kapitel för sig som jag kanske kommer att skriva ett eget inlägg om. Med dagens digitala kameror så öppnas helt nya möjligheter till mörkerfotografering då de är så bra på höga ISO (asa) och dessutom finns ofta bildstabilisering som ytterligare förenklar tillvaron för oss nattugglor.

2024-01-05 21:48   ylva_h

Dina nattbilder är som alltid suveräna!
Får man önska att du lägger upp länken till din fina bok på Blurb igen? Kanske fler som är intresserade. Dessutom börjar den få några år på nacken och bli intressant som tidsdokument snart...

Besvara

Svar från alf109 2024-01-05 21:57

Jo det kan jag göra i något kommande inlägg.
Tack ska du ha.

Svara

2024-01-05 22:13   Benganbus

Fint det här Affe med intressanta funderingar!
/B

Besvara

Svar från alf109 2024-01-05 22:14

Tack ska du ha Bengan.

Svara

2024-01-06 17:00   Heritage 73

Jättefina bilder, som vanligt.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-06 19:15

Tack ska du ha.

Svara

2024-01-06 20:05   Khalad

Intressant läsning och fina bilder. Trots analog fotografering i sådär 50 år la jag nog aldrig ner så mkt arbete på att experimentera med att pressa filmerna. Möjligtvis gjorde jag några försök med lite varmare framkallare när jag körde Tri-X. Gillar sista bilden allra bäst, den mjuka dimman är oslagbar. Hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från alf109 2024-01-06 21:41

Tack ska du ha Björn.

Svara

2024-01-06 23:46   Måns H

Så fint att få läsa dina texter och titta på dina bilder igen! Ser fortfarande framför mig nån av dina klassiska nattbilder med trappmotiv i Stockholms Södermalm.

Sista bilden gillar jag särskilt, de mjuka färgerna i diset och en miljö som är ny för mig fast säkert känd för dig och andra,

Besvara

Svar från alf109 2024-01-07 05:05

Tack ska du ha.
Sista bilden är tagen på Söder Mälarstrand nedanför Mariaberget.

Svara