Att plåta eller inte plåta, det är frågan.

Frågan om varför man fotograferar dyker upp då och då i fora och bloggar. Det finns helt klart många svar på den frågan, det framgår ofta i diskussionerna. För min del är svaret mycket enkelt, jag fotograferar för min egen skull det som sker i naturen runt omkring för att så att säga komma närmare de djurarter som finns här och få bättre kunskap om deras beteenden. Det medför så klart många upprepningar av fångade motiv, och oftast inte särskilt "fotokonstnärliga" bilder, mer rena avbildningar i dokumentärt syfte. Det fotograferandet ger mig stort nöje och medför växande nyfikenhet och därmed växande kunskaper eftersom nyfikenheten ju måste stillas genom studier av skrivande från sådana som vet vad de pratar om.

Den här sortens fotograferande började för min del för 20 år sedan, då jag 2003 skaffade en digital långzoomare efter ett lååååångt uppehåll efter ungdomens fotograferande. Och det som verkligen satte igång det var när jag fick syn på en fjäril som jag inte kände igen. Det slog mig att jag kunde ju hämta kameran och fotografera den för att få se den på riktigt nära håll och dessutom uppförstorad! Mycket enklare än att försöka fånga den och få med hem! Och inte behövde jag vänta flera dagar eller veckor på bilderna, jag kunde få fram dem i stort sett omedelbart! Underbart var bara förnamnet.

Fjärilen visade sig vara en för Sverige ny art, kartfjäril, som då bara påbörjat sin vandring norrut i landet från Skåne. I Skåne sågs den för första gången 1982. Intressant läsning finns här. Den upplevelsen triggade verkligen min lust att fotografera naturen som vi har förmånen att få bo mitt i. Det ger mig som sagt stor glädje, och om någon annan ser resultatet och gillar det - kanske till och med lär sig någonting och blir mer intresserad - blir jag så klart ännu gladare, men det är alltså för min egen skull jag fotograferar och därmed bryr jag mig inte om att naturfoto nog är det mest föraktliga man kan hålla på med i fotovärlden :-)

Nå, nu över till resultaten från i förrgår!

Nötskrikan funderar på hur man får tag i späcket under pinnen.

Jodå, med litet gymnastik går det!

Men krångligt var det och inte fick man tag i mycket. Lika bra att hålla till godo med frön!

Ibland får man hänga i kön!

Vid rusningstid kan det bli en och annan krock!

Den som försöker tränga sig fram...

...får vara beredd på en utskällning!

Domherredamer har tryck i stämbanden!

Bergfinken blir närmast bortblåst.

Gråsiskan tog det lugnt bland gullrisfröna.

Vi hörs!

Gulsparv som gråsparv och tallsparv och en fröätande flugsnappare

I går kom en liten dam närmast krypande - om nu fåglar kan krypa - precis utanför och nedanför fönstret. En gulsparvhona utan gult letade bland gräs och blad. Jag fick tag i kameran och tog några bilder, hur nära hon var framgår av att bilderna är obeskurna, tagna på 2,31 m avstånd enligt Lightrooms återinförda uppgift i metadata (tack för det Adobe!). Jag kom nämligen att tänka på en tråd i fb-gruppen "Fåglar och fågelskådning" för ganska precis 4 år sedan om gulsparv, kornsparv och tallsparv. Vi hade då flera fåglar som såg ut som den här, så tanken på någon raritet dök upp. Men som den kunnige gruppledaren Jens Stålberg konstaterade: "Som tillägg kan man ju säga att i princip alla fåglar som tidigare godkänts som tallsparv hona i Sverige numera är borttagna, eftersom det finns gulsparvar som helt saknar gult på vintern." Jag provade då under några dagar att plåta alla grå gulsparvar jag såg, och kunde efter 400 bilder konstatera att hur grå de än verkade vara fanns det alltid några gula strån i "pälsen" så informationen stämmer nog.

Här kommer en bild på henne:

Vid noggrant studium ser man litet gult. Det framgår bättre på nästa bild:

Vi har även fröätande flugsnappare här! Rödhaken räknas ju till flugsnapparna numera har jag lärt mig. Samtidigt som jag plåtade gulsparvdamen kunde jag ta några bilder på en frökalasande rödhake. Den såg ut att titta litet snett på det som bjöds:

Den såg sig omkring, men hittade nog inget bättre,

för sedan satte den igång att skala solrosfrö så skalen stänkte:

Som framgår har vi Skånsk vinter med mörker och dis, men jag håller fullständigt med Bengan: Perfekt vinterväder! Prognosen för el-förbrukning i januari säger just nu -32% jämfört med i fjol. Prima!

Vi hörs!

Ännu fler bergfinkar

Som jag nämnde i förra inlägget var det en jätteflock med bergfinkar som drog omkring i Skåne vintern 2019-2020. Även vi fick besök av flocken, det var en upplevelse! När man gick i skogen och närmade sig finkarna såg det ut som om marken levde och gungade, och när man kom för nära och de lyfte blev det ett ordentligt brusande av vingar. På den tiden hade jag inte börjat filma så mycket, jag tog en snutt med mobilen men jag har lyckats slarva bort den. Men litet stillbilder finns kvar, som väl är. Inte hög kvalitet men att det handlade om många finkar framgår.

När flocken hållit till här några dagar, tog jag litet bilder den fjärde mars 2020. Några kommer här.

"Bluddret" är inte kringblåsande löv och skräp eller snöflingor, och inte något konstigt brus i kameran heller - bruset är en liten del av bergfinkflocken.

När flocken kom verkade sträcket oändligt, det susade fram fåglar under närmare en timme. Och då i samma riktning, de for alltså inte fram och tillbaka utan åt ett håll, konstant. Jag stod ute och följde dem en stund, det var tätt med fåglar framför mig, bakom mig, till höger och till vänster och ovanför mig. Bredden och höjden på sträcket var liksom längden imponerande. När jag stod där i bruset kom jag osökt att tänka på Hitchcocks "Fåglarna" :-)

Jag zoomade in för att få fåglarna tydligare men det var inte lätt att pricka ett bra ställe i flocken.

Några satte sig en stund och tog skvallerpaus.

Som sagt, många bergfinkar var det :-)

Vi hörs!

Många bergfinkar var det...

Det kommer många fåglar till vår lilla fågelmatning. Himla kul, men ibland blir det nästan för bra. Som i dag till exempel, det kom en stor flock bergfinkar. Här följer några bilder från i förrgår, sist en video från dagens massbesök.

Titan håller sig med egen serveringslucka.

En nötväcka kommer i full fart för att delta i matmötet.

Konkurrensen gäller även inom arten.

Så till dagens invasion. Det kom inte lika många som när en flock på 5 miljoner bergfinkar (uppgift från nätet) drog runt i Skånes bokskogar vintern 2019-2020, men gott om dem var det! Jag filmade med telefonen, de hade hållit på en bra stund när jag började filma och de höll på en bra stund efteråt. Det fanns fåglar precis överallt, vi såg massor även i skogen runt om. Filmen är ganska enformig milt sagt och inte av bästa kvalitet, men man får en uppfattning om hur många de var. Bilden blir liten här, men om man klickar på "Youtube" nere till höger får man den i större format.

Olika mening om saker och ting

Olika mening, det kan man ju ha, som de här båda till exempel:

Det finns ju olika meningar om vad som sagts av vem om el-stöd också, före och efter valet. Ibland kommer jag att tänka på Tore Skogmans "Storfiskarvalsen" och travesterar litet... När storfejkarn talar om hur stora el-stöd hen ger, då ljuger hen som hen vill, då räcker pengarna inte till. Eller något åt det hållet. Nåja, vädret har ju under januari varit på vänligt humör mot oss el-förbrukare har jag liksom Bengan konstaterat -som bäst pekade prognosen på 40% lägre förbrukning jämfört med i fjol. Men nu har det kommit sämre el-väder, minusgrader här i Skåne och idag dimma och fukt dessutom, det kyler! Prognosen har gått ned till 37% lägre och vi har 1/3 januari kvar. Och hela februari!

Det finns så klart delade meningar om annat också, vi såg ett intressant program på Kunskapskanalen, "Primaters känsla för moral" (kan ses till 31 dec 2024). Där pratas även om var moral och språk och sånt kommer ifrån, och då kom jag att tänka på Noam Chomsky, han språkforskaren. Han hävdar att språket, en "grammatikmodul" i hjärnan, uppstod plötsligt hos homo sapiens utan koppling bakåt. Jag har alltid tänkt att hopp i evolutionen finns inte, så jag blev glad när jag för några år sedan läste i Sverker Johanssons "På spaning efter språkets ursprung" att "Den idén, en språkets Big Bang, har förespråkare bland språkforskare som Noam Chomsky. Men biologiskt är det ytterst osannolikt att en så komplex egenskap som vår språkförmåga bara poppar upp ur intet." Där hör du, Chomsky!

Tanken på Chomsky ledde tankarna vidare till boken jag läser just nu, "Början på allt -En ny historia om mänskligheten" av David Graeber och David Wengrow. När jag såg annonsen för boken i f&f upptäckte jag nämligen att Chomsky berömt boken, "”En fascinerande bok som får oss att omvärdera människans förmågor och vår historias stoltaste ögonblick. Boken är såväl utmanande som upplysande.” – Noam Chomsky, professor emeritus i lingvistik vid MIT och ansedd som den moderna lingvistikens fader." Intressant, har han tänkt om? Jag får väl se när jag läst färdigt hur det står till med det. Det lär dröja ett tag, boken är duktigt tjock och jag läser inte i samma takt som jag läser en deckare, det går betydligt långsammare. Men intressant är det!

Apropå Sverker Johansson och språkets ursprung, även Tore Janssons böcker "Språkens historia" och "Språken före historien" är mycket intressanta. Och när jag ändå är inne på bokpropaganda, Karin Bojs och "Min europeiska familj de senaste 54000 åren" och "Europas mödrar de senaste 43000 åren" är mycket läsvärda. Det blir intressant att jämföra med "Början på allt".

Vad har allt detta med fotografering att göra kanske någon undrar. Tja, ta det som förslag till alternativ sysselsättning när det är för kallt och för mörkt för att få vettiga bilder. Fryser man i mörkret blir bilderna lätt darriga, och även om diskussionerna kring skärpa i forumet leder tankarna till meningsmotsättningar typ bilden ovan och de båda nedan - föredömligt oskarpa alla tre - kan det vara fint med en och annan skarp bild också. Om förutsättningar för det saknas, kan det vara skönt att slå sig ned i fåtöljen vid kaminen, insvept i en gosig morgonrock ovanpå koftan och med en bok i knät.

Vi hörs!