Mera icke-Leica i bloggen!

Bengan fick ju igång mig häromdagen när han skrev om att det var för mycket Leica i bloggarna och att det borde uppvägas. Jag letade fram litet bilder på kameror jag har, och tog några nya till ett svarsinlägg. Det var riktigt kul, och fick mig att sätta igång med det jag tänkt länge men inte blivit färdig till, nämligen att fotografera de kameror som av olika anledningar hamnat i min och hustruns ägor genom livet.

Nu har jag inte bara samlat på mig en hög kameror, jag har dessutom genom åren kommit i besittning av en samling krämpor. Det ställer till det ibland, till exempel är det ingen höjdare för mig att plåta med kameran på stativ. Det ger upphov till statiskt arbete i muskulaturen, som i sin tur leder till diverse mindre trevliga effekter. Dessutom har vi haft otrevligt varm och fuktig luft ett bra tag här, och varmare ändå blir man ju av att släpa fram utrustning att fotografera både med och av. Sammantaget ledde det till viss trötthet och svårrörlighet så att säga, detta sagt inte som ursäkt för men förklaring till vissa teknikbrister som kan förekomma i vissa bilder.

Nog om det, över till kamerorna av icke-Leicatyp! Jag började ju med kameror som har ett fast objektiv och någon form av sökare för att kunna rikta rätt. Nu tänkte jag ta upp en annan variant med två fasta objektiv, ett för att fotografera med och ett för sökaren. Jag för min del har aldrig förstått vitsen med den tvåögda spegelreflexkameran, liksom mätsökarkameror är den himla besvärlig om man vill ha tele eller makro. Men den är ju utmärkt att fotografera jämtårsjubilarer, politiker, årsmöten, kyrkliga syföreningar eller folk på stan med, typen var mycket populär hos tidningsfotografer och Vivian Maier har i efterhand blivit synnerligen berömd för sina bilder tagna med en sådan. I rätt händer är det alltså utmärkta kameror!

Här följer några exempel på tvåögda spegelreflexkameror, först en som har första biten av namnet gemensam med ett bilmärke som har liknande status:

Rolleiflex sedd från sidan med filmframmatningsveven:

Den fanns i något enklare utförande för mer vanligt folk, Rolleicord. Här är hustruns, hon har tagit många diabilder med den och har en 6x6-projektor!

Rolleicord var ju billigare än Rolleiflex, så den hade ingen sådan där flott vev att mata fram filmen med. Man fick nöja sig med en rund knapp på sidan att snurra på. Men så var det ju länge även på Leica och andra.

Om man tyckte att 6x6-kamerorna var stora och klumpiga kunde man köpa en Yashica 44 som tog 4x4cm bilder på 127-filmspole. Den hade inte heller vev.

Yashica 44 från sidan:

De här tvåögda spegelreflexkamerorna hade ljusschaktsökare, man fällde upp sidoskydd och kunde studera sökarbilden på en mattskiva. Spegelvänt, det gällde att hålla tungan rätt i mun om man skulle panorera!

Så här ser Yashica 44 ut med uppfällt ljusschakt:

Rolleiflex och Rolleicord hade samma lösning, så jag ödar inte bild på dem med uppfällt ljusschakt.

Vi hörs!