Skånevinter på gång

Det har utlovats kyla till helgen. I dag vaknade vi till nollgradigt, men nederbörden under sena natten höll sig till regn. I går bestämde vi oss för att skaffa hem fågelfrö inför vintern, en tur till stan gav 20kg vildfågelfrö och 20kg solrosfrö, det blir en bra blandning här. Billigt blev det inte, men vi vill helst inte avstå nöjet och nyttan. Hemma igen tog vi ner säckarna i källaren, öppnade dem och blandade ihop i två plasttunnor så att inte möss skall komma åt.

Än så länge hittar fåglarna mat på egen hand -eller näbb kanske. De vänder på blad både på träd och buskar och på marken, tydligen finns det kryp där. Bär och frukter har de gjort slut på, i går plåtade jag en ung koltrast medan den tömde restlagret i benvedsträdet en bit från fönstret i Digitala Rummet (där surf- och bildbehandlingsdatorerna finns). Nu är det nog definitivt slut på de godsakerna i omgivningarna, så fröna kommer nog till nytta framöver.

Bilderna är från koltrastens fest i benvedsträdplundringen.

Före stadsbesöket var vi på vårdcentralen och fick influensavaccin. Det och fem doser covidvaccin skall förhoppningsvis hålla oss friska i vinter.

Vi hörs!

På hjortfronten intet nytt, men vardagsfåglar kommer emellanåt.

Dovhjortarna har slutat med sina regelbundna besök, inte så konstigt kanske, det mesta är ju slut. Brunsten är slut, äpplena är slut och alla kastanjer är uppätna. Det är över huvud taget ganska lugnt i djurvärlden här just nu, men "vardagsfåglarna" kommer i alla fall då och då. Nötskrikorna har börjat återvända, var de nu höll hus någon vecka när det var tomt på sådana. Men de vill inte ställa upp på bild för tillfället. Eller om det är jag som inte ids öda tid på att lyckas få någon bild på dem kanske.

Koltrastar finns alltid i omgivningarna, här en som sitter i hagtornsträdet och bevakar sina intressen. De är ju inte mycket för att dela med sig av vad som finns. Jag återkommer till det längre ned i bloggen.

Mesar ser vi naturligtvis ofta, även om det kan vara tomt en stund ibland. De och en del andra kommer ofta flockvis vid nästan bestämda klockslag. Just nu brukar det komma en svärm vid halv elva - elvatiden på förmiddagen. Här en blåmes som kalasar på frön i paradisbusken.

En fågel som är ganska vanlig allmänt sett är betydligt mer sällsynt här. Skator ser vi sällan, det händer att de plundrar duvbon på ägg under våren men inte så vanligt det heller. Härom dagen kom två stycken och ägnade sig åt att vända blad nere på gräsmattan. En syssla som även koltrastarna håller på med, det finns uppenbarligen godsaker under löven ibland.

Vackra fåglar är de, även om det är tråkigt när de tar kål på en kull grå flugsnappare, det har hänt ett par gånger genom åren.

På hjortfronten intet nytt skrev jag, det stämmer i huvudsak. Men i dag kom en "ungkarlsgrupp" i miniformat, en spetshjort, en stånghjort och en årskalv som tydligen hängt på de äldre grabbarna. Spetshjorten fick jag några bilder på, medan jag höll på med det smet hjorten med ett år större horn in bland buskar och grenar. Jag fick en usel bild där jag kunde se att han hade större horn än kompisen, men den bilden skall jag inte trötta er med. Här kommer spetshjorten.

Och här har vi kalven.

Som jag nämnt kommer fåglarna ofta vid bestämda klockslag, just nu vid halv elva och litet framåt. I dag var det dags 10:37, då fick jag litet bilder på en grönfink som käkade frön i paradisbusken. Här har den just anlänt.

Man kan undra om fröna är sträva och vassa så att man måste sträcka på sig och räta upp matstrupen för att få ned dem :-)

Mesar finns här som jag nämnt nästan hela tiden, här kommer ett par bilder på en talgoxe. Mitt i krysset kan man säga :-)

Den här sitter nästan i en triangulering :-)

Jag har börjat undra om våra gärdsmygar fått för sig att härma den där hackspetten i "Kalle Ankas fågelexpedition" på julafton, snart behöver jag bara gå fram till fönstret för att få syn på en :-)

Jag skrev i inledningen att jag skall återkomma till koltrastar och deras oginhet mot artfränder, det är dags nu. Oftast kan två koltrastar inte leta mat på samma ställe, ännu mindre tre eller fyra. När de kommer för nära varandra utbryter ett ljudligt chuckchuckchuckande, flaxande och anfallande. Normalt är det så, men i dag såg jag någonting mycket sällsynt, därav den usla bilden som kommer här. Ingen tävlingsbild precis, men den visar inte mindre än sex koltrastar som sitter i samma halva av hagtornsträdet utan att börja slåss! Nära varandra dessutom! De måste ha varit makalöst mätta och trötta.

Hjortarna kommer som sagt mycket sporadiskt nu, men jag tänkte ägna dem litet tid nu i höst- och vintermörkret. Under två år har jag samlat på mig en ganska stor samling videosnuttar med hjortar. Jag är nästan ilsk på mig själv för att jag inte provade att filma med kameran tidigare, det är mycket jag missat på grund av det. Men ingenting att göra åt, jag kan ju i alla fall använda det jag har. Jag är helt novis på området men jag har ett videoredigeringsprogram från Movavi. Inte så dyrt jämfört med många andra, men det blir inte billigare mellan uppdateringarna och ibland vill man få ta del av vissa nyheter.

Jag har läst om DaVinci Resolve här på FS och blivit litet nyfiken, det är ju gratis om man nöjer sig med en enklare version som tydligen är avancerad nog ändå enligt de som provat. Jag har tidigare hämtat det två gånger, kollat litet men snabbt konstaterat att alldeles lättanvänt är det inte, och återvänt till Movavi. Men nu har jag bestämt mig för att prova bättre, och i går satt jag och experimenterade litet. Efter ett tag klarnade i alla fall en del, jag skall jobba vidare och försöka få ihop en litet mer samlad film om våra hjortar. Förvisso väldigt amatörmässig, men jag kan ju i alla fall ha glädje av den själv :-)

Vi hörs!

Mulet, mörkt och småregnigt.

Inget inspirerande väder alltså. Det tycker tydligen inte fåglar och andra djur heller, nästan inga syns när jag tittar ut. Ja, utom när jag pratade med min svägerska i telefon och råkade kasta en blick på paradisbusken strax utanför fönstret och inte hade kameran tillgänglig, så klart. Där fanns en svärm småfåglar med en stjärtmes längst fram, helt oskymd av grenar och blad. När samtalet var slut fanns naturligtvis ingen kvar. Medan jag spanade genom fönstret kom en liten fågel och satte sig i busken, gärdsmyg tänkte jag. Men jag hann uppfatta den gula strimman på huvudet innan kungsfågeln också försvann. Sådana har jag inte sett på flera år, de var vanligare här förr. Före kalhyggestiden.

Nåja, det finns ju alltid att hitta på när datorn är full av bilder och Lightroom är igång. Jag skrev ju litet om Fjälkinge backe i går, och blev inspirerad att titta mer på bilder av utsikten från vår väg. På andra sidan stengärdet som avgränsar vår tomt är det numera kalhygge och plantering av granplantor pågår. Jag sätter mitt hopp och min lit till snytbaggar, granbarkborrar och riktigt torra somrar... En fördel har vi av det där kalhygget, vi har fått fri sikt ut över slätten på ett helt annat sätt nu. Det har gett upphov till en del bilder när jag passerat, vid enstaka tillfällen till och med planerat.

De två första bilderna har några år på nacken och är tagna litet längre fram på vägen innan kalhygget kommit till. Dimmorna var frestande att fånga så det blev till att hämta kameran. Bilderna är tagna mitten av september 2014.

I mitten på december 2015 var det litet vintrigare.

Nästa är från 17 januari i år.

Nästa är från samma tillfälle, sammansatt av 6 st bilder tagna i höjdformat.

Nästa är från i går, med Fjälkinge backe till höger. Man kan ana utsiktstornet där om man förstorar.

Jag gjorde en "hundra procent crop" som ungt folk säger, då syns utsiktstornet trots att det ligger litet dis över Kristianstad. Avståndet är alltså 26,5 km, objektivet ett Canon 100-400L av gamla modellen. Samtliga bilder i bloggen är tagna på fri hand, om någon skulle undra.

Som avslutning en litet vidare bild över slätten, från i går den också.

Vi hörs!

Ett par fåglar, litet höstiga bilder och ett par hjortar...

I går skrev jag att vi har synnerligen gott om nötskrikor här. Det var i går det, i dag har vi inte sett en enda. I går blev det ett himla liv på nötskrikor och duvor, de flög mot en bestämd gren som gungade kraftigt. Vad gungandet berodde på fick jag aldrig veta, det doldes av andra grenar och lövruskor. Det kan ha varit en större rovfågel, vråk till exempel, men man brukar kunna se när de ger sig av. Den här gången stannade gungandet upp utan att gungaren avslöjades, duvor, nötskrikor och andra medhjälpare fortsatte attackerna längre och längre bort. En mård kanske? Får aldrig veta... Vad det än var så är det knappast orsaken till nötskrikornas frånvaro. Undrar vad de har för sig? Här finns gott om ollon och nötter, ganska milt är det också så flytta behöver de ju knappast. Får nog inte veta det heller.

I dag såg jag en som inte visar upp sig så ofta, men när jag fått fatt i kameran var trädkryparen borta igen. Det gjorde inte så mycket, avståndet var stort. Det kom en annan liten sötnos, ensam den här gången, stjärtmesar kommer ju ofta i grupp.

Medan jag plåtade dök en bekanting upp -på det vanliga mindre trevliga stället så klart. Ni har sett honom förr, men här kommer han igen. Strax efter satte han sig på fönsterblecket en knapp halvmeter från mig, men det är långt innanför telezoomens närgräns.

Berberisbusken har börjat bli riktigt färgsprakande.

Benvedsträden har också litet färgsprak, men det börjar ta slut. Bären är populära i fågelkretsar.

Jag gick en kort sväng längs "vår" väg, det fick bli en bild på Kristianstadsslätten med Fjälkinge backe, kullen som syns strax höger om mitten. Den ligger 26,5 km från fotoplatsen säger kartan. På toppen av Fjälkinge backe finns ett utsiktstorn, man kan skönja det på bilden mitt i skogsdungen på toppen. Backen är 100 meter hög, hur högt tornet är har jag inte lyckats få reda på. Länk till litet info om Fjälkinge backe.

Inga nötskrikor alltså, som jag påstod att vi har massor av. Men hjortbesök har vi haft, även om jag påstod att festen var slut :-) Senast i förmiddags, en hind och en spetshjort. De får komma med i bloggen. Damen först!

Den unge spetshjorten.

Vi hörs!

Sommarens och höstens hjortfotograferande slut nu efter oktoberfesten...

Det verkar som om mitt förra blogginlägg blev årets sista med brunstiga hjortar. Oktober blev en riktig fest med många hjortbesök att hålla koll på, men nu har plötsligt aktiviteterna dött ut. Hindar med kalvar kommer fortfarande men mycket sporadiskt.

Det blir till att försöka hålla fotograferandet uppe med andra motiv. Fåglar har vi ju också här, som den här rödhaken. Den letar mat i benveden.

Det gäller att få syn på krypen som gömmer sig bland bären!

Nötskrikor har vi synnerligen gott om i år. Deras antal varierar starkt, ett år ganska långt tillbaka var här massor, året därpå nästan inga alls. Det sades att de av någon anledning dragit sig till Danmark och söderut. Just nu har vi som sagt var många.

Sångfåglar är de ju inte, lindrigt sagt. Men ganska vackra.

Här sitter en i en ek, men hasselbuskarna är helt klart populärast.

I morse kom en dovhind med kalv på snabbvisit.

Vi hörs!