Ornitologisk sensation!

Efter noggranna fotografiska studier av representant för våra tättingar kan jag nu presentera bildbevis för en ornitologisk sensation! Hittills har alla ornitologer hävdat att nötväckan är den enda av landets fåglar som kan ta sig nedåt ”för fot” med huvudet före när den rör sig bland trädstammar och liknande. Jag kan nu visa att talgoxarna här i Skåne-Alperna också klarar att klättra med huvudet ner och ändan upp!

Att nötväckan kan hoppa nedåt med huvudet före är välkänt för de flesta med litet fågelintresse. Så här kan det se ut:

När jag häromdagen studerade unga talgoxar som letade mat i växtligheten utanför fönstret visade de upp god färdighet i konsten de också! Här kommer en serie bilder som bevis:

Blev ni övertygade om min sensationella upptäckt? Nähä, nej jag misstänkte det… Genomskådad! Talgoxarna kan ta sig en liten bit ned för en blomstängel med huvudet före, men hoppa omkring nedåt och i sidled med huvudet före på en trädstam klarar de inte, till skillnad från nötväckorna som tycker att det är lätt som en plätt. Så inte blev det någon sensation. Men medge att talgoxarna jobbar bra på det ;-)

Vi hörs!

Lögner och bedrägeri!

För en vecka sedan skrev jag här i bloggen med bilder och allt att vi haft två rågetter på besök, båda utan kid. Det har visat sig vara rena falsariet! Eller felaktiga uppgifter i alla fall… I går kom båda på besök igen, och då kunde jag konstatera misstagen. För det var flera sådana! Det handlade i verkligheten om en råget, bild nedan:

Den andra rågeten var inte alls någon råget! Inte på minsta sätt ens, för det var ett kid och dessutom ett bockkid! Rågetter har inte hornknoppar i pannan, men det har den här gossen:

När de visar upp sig tillsammans i solljuset är det inget tvivel om saken. Alltså har minst en av rågetterna i trakten ett kid, och en bamsing dessutom.

Ber om ursäkt för falsarierna. Hoppas att fler kommer och förevisar sina telningar.

Vi hörs!

Sötchock! Och busliv!

I går kväll kom ett dovhjortsgäng igen till äppleserveringen. Minstingen visade sig ha massor av spring i benen, så jag greppade kameran. Nu är ju skymning och snabba rörelser inte den bästa kombinationen när man vill plåta, men ingenting att göra åt. I början gick det an, sedan mörknade det allt mer, autofokusen grymtade över dåligt ljus och miserabel kontrast, slutartiderna dök. Men sådant får man ta! Den lille visade sig ha massvis med superspring i benen, han for som en galning fram och tillbaka över tomten, omväxlande med att försöka få igång bus med övriga i samlingen. Det blev inte mycket av det, intresset från de andra var dåligt.

Många bilder tog jag, en stor del blev papperskorgen direkt, andra tål inte att visas i litet större format så jag håller ned det en aning. Ibland framhäver litet sudd rörelsen i bilden, några får komma med under den ursäkten. Det var roligt att vara publik, förhoppningsvis blir det mer sådant under hösten. Här kommer i alla fall en samling bilder med förmänskligande kommentarer, det är svårt att låta bli sådant…

Han såg så blyg ut när de kom intravande, dovhjortsgänget.

Så upptäckte han att det kliade på ändan, och det måste ju åtgärdas.

-Är han igång med kameran igen!

-Alltså, va...!

-Äh, gå här och käka när man kan busa! Kom igen!

-Här kommer Stålhjhorten!

-Bered dig på en smäll!

-Ville du nå´t, lillgrabben???

-Upp med dig din feta kluns, jag vill slåss!

-Nähä, inte det heller…

-Haha! Du kan inte ta mig, haha!

-Ah men du!!

-Han är ju helt hopplös!

-Mamma då? Kom igen Morsan!

-Va de nå´t å bli så sur för? Bäst att dra en bit… 

Vi hörs!

Så var det klippt! Eller inte…

I dag skulle jag fortsätta gräsklippandet för att ha det gjort innan monsunregnen anländer. Efter en timme tänkte jag ta paus, skulle bara runda eldningshögen innan jag styrde mot fikat. Jo, nog blev det paus alltid. Och är fortfarande. Minitraktorn står stadigt där nere… Det Husqvarnaorange i mitten är den.

När jag rundade eldningshögen åkte en längre gren med vid klippaggregatet, reste sig litet och försvann en bit in under traktorn. Jag stannade, tog bort grenen, lade in drivläge, släppte bromsen och väntade. Och väntade. På avfärden som aldrig startade. Tydligen hade grenen lyckats peta bort drivremmen från något av drivhjulen, och där stod vi och kunde inget annat. Inte jag i alla fall.

Jag letade reda på bruksanvisning på nätet -jag har en i någon låda någonstans, men jag har lärt mig att det går mycket fortare att leta på nätet. Kollade in, skrev ut drivremsbana, tog med ned till traktorn, kollade på remmen, skulle kolla på ritningen och insåg att glasögonen låg uppe i huset. Så glad jag blev! Mycket knatande blev det, flera turer, mycket stryk på nacken i försöken att meka på verklig gräsrotsnivå,  både bokstavligt och bildligt talat, och lilla yrseln gjorde sig påmind. Nåja, en antiyrseltablett och några glas vatten och en fika senare tog det sig. Före mörkret gjorde jag ett nytt försök, men det gick inte bättre det. Blir till att invänta service som jag ringt efter. Suck, behöver inte extra utgifter nu…

 I morse kom en råget. Hon har gott om fripassagerare, och har råkat ut för någon olycka, det fattas päls på högersidan och hon har en lång reva i pälsen också. Men hon ser pigg ut och rör sig obehindrat, så det är nog ingen större fara med henne.

Nu hoppas jag bara att det handlar om en enkel lösning på traktorproblemet.

 Vi hörs!

Svarte-Petter och falska bin. Och fläckborttagning.

I går hade vi besök av Svarte-Petter. Ännu en av de svarta dovhjortarna dök upp för att käkas äpplen. En spetshjort den här gången, fjolårskalv.

I dag har jag klippt gräsmattan. Det är normalt ingen ovanlig sommarsysselsättning, men i år har det inte gått åt särskilt mycket bensin till trädgårdstraktorn. Jag får nog klippa resten i morgon så att hela gräsmatteytan blir nyklippt, jag minns inte när i somras det hände senast. Minst ett par månader sedan. Ja, jag klagar ju inte över insparad bensin eller ”missat” arbete, men det är trevligt att se grönska igen.

När jag var klar för dagen gick jag en sväng med makrot på kameran. Det är fortfarande lika tomt i insektsavdelningen här hos oss. Visst finns det insekter, men inte i närheten av de mängder som finns här normalt. En mindre guldvinge fick jag på bild, kompisen försvann innan jag hann fram. Den har haft umgänge med en hungrig fågel ser det ut som, en bit vinge saknas på båda sidor.

Jag hittade en blomfluga som försöker se ut som ett solitärbi, till och med gadd har den klätt ut sig med. Den svarta bakkroppen med vita streck eller band finns hos flera vildbin, Den blir snabbt avslöjad av sina ögon och antenner när man tittar litet närmare. Den litar nog till att hungriga fiender inte ger sig tid till det.

Malvorna har börjat blomma igen sedan det kom regn. Det fick bli ett par bilder på det. Förresten, får man göra som jag gjort med den andra av de följande bilderna?

Originalet ser ut så här:

Alltså avlägsna en störande fläck? Ja, det är klart att man får. Om nu inte bilden skall användas i tävling där kloning, bort eller till, enligt reglerna inte är tillåtet. Eller om man vill hävda att bilden är dokumentär, då får man vackert låta bli. Men det vet alla här, så det behöver jag inte ta upp.

Vi hörs!