Klarar skivorna skivan?

Jag berättade i går om de olycksfall som orsakats av fönstren i Digitala Rummet, där småfåglar åkt på rejäla smällar när de flugit in i glasrutorna. Så kan det inte fortsätta, och i dag tog makan och jag itu med problemet. Utrustade med snöre, sax, syl, skruvöglor, trappstege och gott hopp begav vi oss ut för att försöka sätta P för fågelkrockar i glasrutorna. På bilden nedan ser man att fåglarna lätt kan få för sig att det bara är att flyga genom huset till skogen på andra sidan.

Efter en hel del slit och inte helt vackra ord om att små öglor och kalla fingrar inte går bra ihop, i alla fall inte om de där öglorna ska skruvas fast i sylhål, hänger nu några CD-skivor som juldekorationer i takskägget.

Vädret har slagit om ordentligt, den bistra kölden har jagats bort av betydligt ljummare luft. Nästan sju plusgrader i dag, en blåmes undrade om kaprifolen kanske skulle veckla ut sina blad på en gång.

Det mildare vädret gjorde att antalet fåglar var något mindre i dag än när vi hade midvintertemperaturer. Men gott om dem var det ändå framåt dagen, och hittills är resultatet av skivupphängningen gott. Ingen har smällt in i någon ruta, det säger i och för sig inte så mycket för det hände inte varje dag förut heller. Men en annan sak är lovande, tidigare var det mycket vanligt att fåglarna flög från buskarna upp till takrännan. Då flög de alltså i riktning mot fönstren men fortsatte upp till taket. I dag har jag inte sett en enda av dem göra så. De sitter gärna i grenarna ett par meter ifrån, men de tar en annan väg till takrännan.

Min kraschade nacke mådde inte bra av allt tittande uppåt och skruvande i samma riktning, även om det bara handlade om några skruvöglor blev resultatet som en lättare bakfylla, utan att jag fått i mig en milliliter starkt. Nåja, det går över och om det sparar fågelnackarna är jag mycket nöjd!

Nu blir det lugn kväll i väntan på att det förb—de smällandet ska bli avklarat. En kopp te blir kvällens starkaste dryck ;-)

Så här på årets sista dag ska jag bespara er en avslutande blåmes. Det blir en rödhake i stället. Den trivs bäst inne i gyttret av kvistar och slingor, och är därför inte helt lätt att få till hyfsade bilder på. I dag gick det i alla fall nästan...

Gott Nytt År på er förresten!

Vi hörs!

Otäckt orosmoment måste omintetgöras!

Oftast har vi det ganska fridfullt här i Skåne-Alperna. Som här, där stor och liten fridfullt delar på käket.

Eller när flockar med bergfink, bofink, grönfink och gulsparvar kommer. Rörigt kan det bli men på ett stillsamt sätt. Gulsparvarna sitter ofta i lugn och ro en stund.

Men vi har ett nytt orosmoment. När Gamla Sovrummet renoverades till Digitala Rummet byttes fönstren ut, och nu finns tre stora rutor. Som dessvärre speglar himmel och buskar… Det fick den här lilla titan känna på idag, när den försökte gena till träden en bit bort.

Som väl var repade den sig efter en knapp kvart, men något måste göras för att förhindra sådant här.

En nötväcka behövde ingen ruta för att åstadkomma onaturliga huvudställningar. Den satte sig i hasselbusken och körde sedan enligt Hasse & Tages ”Fänrik Stål”, där Gösta Ekman berättar om sergeanten som ”genom hälsning medelst huvudvridning vred nacken av sig själv och dog”. Det gjorde nu inte nötskrikan, men jag undrade nästan... Och nej, jag har INTE photshopat huvudet.

När jag stod vid fönstren och spanade, gick plötsligt höklarmet. Det sprutade småfågel åt alla håll, tyvärr tog en talgoxe fel väg och smällde in i en ruta. Den singlade in i buskaget på darrande vingar och låg sedan helt stilla. Jag var ganska övertygad om att den dött, även om jag sett under ske vid liknande olyckor förr. Men hur det var, efter tio minuter började den röra på sig, och efter tjugo minuter flög den sin väg efter att ha ”druckit” litet snö.

Det här problemet måste lösas! Vi vill ju inte lura våra matgäster i en farlig fälla! Jag ska prova att hänga upp några CD/DVD-skivor i takskägget utanför fönstren, som rör på sig och förhoppningsvis gör att fåglar inte väljer den vägen. Rovfågelprofiler klistrade på rutan tror jag inte riktigt på, småfåglarna brukar ganska kvickt räkna ut vad som är falskt och äkta i kända omgivningar.

Ni slipper inte, det blir en blåmes i dag också!

Vi hörs!

Vinterkölden är fortsatt sträng i Skåne-Alperna!

Kölden har bitit sig fast här på Linderödsåsens nordsida, minus 10 i går morse och 11½ när vi kom upp i dag! Nicke, våran kisse, vägrar gå ut. När matte öppnar balkongdörren hoppar han demonstrativt ned till värmelementet och lutar sig mot det med en blick som inte kan missförstås: ”Du kan ju gå ut om du hat nå´t intresse av det, jag har det inte!” Amba, hunden, måste ju ut så litet luft får husse i alla fall även om det inte blir några kamerarundor i kölden. Husse är nämligen lagd åt samma håll som Nicke… Nåja, i morgon ska tempen rusa upp över nollan igen säger SMHI.

Men fönster har vi och utanför pågår livet för fullt vid fågelmatningen. Som jag skrev sist, fridfullt är det inte alla gånger men alltid intressant! Mor och dotter rådjur håller i alla fall gulligt sams i bästa Disney-anda.

Dom förser sig av fröspillet på marken när de passerar ett par gånger om dagen. Men ibland kan man ju undra vad de tycker om kosten. Eller hon kanske slickar sig om munnen för att det är så gott?

Men det är inte alltid frid i rådjurslivet heller. Det finns ännu ett mor-och-dotter-par som kommer lika regelbundet men oftast på andra tider. Det finns skäl till det, de gånger de råkar komma samtidigt blir det ett liv och ett kiv tills ena paret ger sig iväg. Då är det inte tal om Disney-gullegull längre. Här en bild på den andra omgången rådjur:

”Julen vara skall till påska” står det ju i visan, ibland kan man undra om påskkycklingarna börjat invadera när gulsparvarna dyker upp för att käka. En del ser nästan ut som kanariefåglar. Dom brukar i alla fall vara fridsamma av sig.

Mesarna är tuffa fåglar och kör inte alltid den vänliga stilen, ibland kan det bli härliga uppvisningar i kampen ”Jag är störst!” Här en som morskar upp sig inför sista biten till fröautomaterna.

Jag såg just att SMHI verkar få rätt! Medan jag skrev det här har temperaturen stigit mer än en grad. Hoppet lever!

Vi hörs!

Tvära svängar, tio grader hit och tio grader dit!

Jisses! Det var ett tag sedan, upptäckte jag när jag bloggade iväg julkortet. Jag måste skärpa mig med bloggeriet!

Här i Skåne-Alperna har vi haft en lång, mörk och blöt höst. Hösten varade nästan till jul, innan SMHI proklamerade vinter även för oss. Det milda och blöta vädret höll i sig över julafton, regn och runt 10 grader varmt. Men så kom juldagen, och hade kyla med sig. I dag på annandagens morgon hade vi tio grader igen, men nu minus!  Blir till att stoppa undan shorts och T-tröjor…

Titan som kom till matningen i förmiddags hade härligt blå himmel som bakgrund när den kalasade på kaprifolbär. Förrätt till fågelfröna vi bjuder på, kan tänka.

Det kommer många gäster till matningen, av alla de slag. Nötskrikorna kom ett helt gäng idag. Bilden ljuger för dom höll definitivt inte fred sinsemellan, tvärt om, dom bråkade friskt.

Det var dom inte ensamma om… Rådjurskidet som kom tillsammans med sin mor för att kalasa på kringsprätta fågelfrön blev ordentligt utskälld av en koltrast som ville ha allt för sig själv.

En och annan håller sig i alla fall lugn, gulsparven satt lugnt och hörde på koltrastens utläggningar om hänsynslösa bufflar till rådjur.

Efter en stund tröttnade rådjurskidet på tjatet och satte fart på koltrasten. Ett par snabba steg framåt av kidet fick koltrasten att ta snabbt adjö och bege sig till något högre höjder. Inledningen kan ses nedan.

En av blåmesarna blev plötsligt Stålmesen – inte värt att jag skriver Supermesen, det KAN ju missförstås – och  gjorde sig beredd att kasta sig in i bråket om maten i fröautomaterna.

Men han begrundade sitt beslut när han såg det blida rådjurskidet förvandlas till en rasande fågeljägare, och ändrade genast attityd till något mer änglalikt.

Fru koltrast körde den milda stilen hela dagen, och satt i hasselbusken för att få litet solvärme av de futtiga strålar som nådde ner.

Väl skyddat under buske, rådhusvin och kaprifol satt flera av fåglarna då och då för att smälta snöflingor och på så sätt få i sig vatten.

Än så länge finns rinnande vatten i bäcken en bit bort, men det har redan frusit rejält där, massor med vackra formationer finns under den gamla "ko-rännebron". Nåja, våran källa på tomten och ett par till i omgivningarna brukar hålla isfritt hela vintrarna.

Vi hörs!

Skickebud.

Den lille svartmesen förmedlar årets julhälsning. Han planterar ett gyllene frö som genast gror och om en vecka så smått börjar spira som det nya året. God och gott till er alla!