Förkylt!

Så har då förkylningen bestämt sig, och jag har låtit hoppet om en lindrig liten snuva fara. I morse slog den till på samma sätt med cymbaler som Butter gör när han ska klippa till getingen på Tokers näsa i Snövitfilmen på julafton. Huvudet skälver, huvudvärken stampar takten och att hosta ger klara associationer till att pimpla med en rostig sotarviska i halsen. Inte en glödande sotarviska, inte än men det kommer väl. Något ska man ju ha att se fram emot. Och vilket bra humör man blir på, social kompetens som en nybadad katt! En sådan här.

Så det blir till att hålla sig ännu lugnare än vanligt och förströ sig med Lightroom och Fotosidan för att inte somna i fåtöljen och sedan ligga vaken i natt och underhålla hostan. Jag fortsätter med litet bilder på djurlivet i omgivningarna här i Skåne-Alperna. I slutet på januari riktade en snökanon in sig mot oss och levererade styvt halvmetern snö på ett par dagar. Det var inte uppskattat av oss människor och inte av den gamla rågeten heller. Här kommer hon vandrande över tomten en av dagarna:

Det syns att hon börjar bli till åren, hon är inte så fin i pälsen som hon varit under tidigare år. Jag lade upp ett porträtt på henne i gruppen ”Vilda djur och fåglar”, och Benke Blom tipsade om att ändra beskärningen till kvadratisk.

Ingen dum idé! Märkligt egentligen, när jag började med digitalkamera tyckte jag att det var underbart att slippa bindningen till diabildernas fasta sidförhållande. Likväl har det för mig utvecklats mot att hamna där igen, 2:3 och nästan alltid liggande. Nåja, jag har börjat låsa upp igen och har numera flera egna förinställda beskärningar i Lightroom.

Rågeten har alltid sitt kid med sig, årets tjej är tämligen självständig och har alltid hållit sig på ganska stora avstånd till mamma. Nu ska de väl snart skiljas åt. Tjejens pälskvalitet är det inget fel på

och ögonen är som gjorda för att drunkna i. Hon flörtar säkert in sig hos traktens stiligaste bock! Den här bilden har jag i alla fall fått till på varierad ledd, även om den är 2:3 ;-)

Apropå fin i pälsen, somliga har så smått börjat fundera på att byta ut sin slitna vinterpäls

och i stället satsa på en stilig smoking nu till vårens romanser.

Ja, nu har ju den här fotomodellen har fått litet hjälp (till skillnad från de andra) av Niks Color Efex Pro och glamour glow-filtret att riktigt stråla, men ändå…

När man är så finklädd får man ju spänna musklerna för att riktigt befästa intrycket!

Vi hörs!

Fågelmatningsstudier

Ute skiner solen, snön smälter och fåglarna börjar få vårkänslor. Inne sitter jag med en begynnande förkylning som inte kan bestämma sig för om den ska slå ut mig totalt eller bara jäklas litet smått. Hoppet om att få vara frisk har hamnat i en galen hiss känns det som, åker upp och ner som en skånsk vintertemperaturkurva. Så vad göra? Tja, slänga upp litet bilder på FS och sno ihop en blogg kanske?

Här i Skåne-Alperna är vi noga med att mata fåglarna. Intill paradisbusken står en pelare med fyra frörör, sådana där fågelmatare. Från matbordet har vi tämligen fri utsikt mot skådespelet som pågår där hela vintern. Många fåglar blir det som passerar, mycket mesar och de är litet av favoriter, inte minst blåmesarna. Det har blivit några bilder genom fönstret den här vintern, nu ska jag plåga er med en del av dem här. Jag börjar med en blåmes!

En riktig sötnos! Men det är en äktskånsk blåmes, säger man sötnos till henne kommer svaret direkt:

Ahdeuuuuuuuu! Forrseög ente!

Det hindrar ju inte att man kan vara litet pimpinett

och köra med en snöflinga som hårprydnad. Och om det snöar riktigt mycket,

kan man få snö i hela snudan!

När det kommer konkurrenter får man blåsa upp sig! En blåmes kan bli riktigt stor,

och det kan en talgoxe också. Passa dig!

"Alltså, nu är det så här va, att detta är min margarinklick! Ingen ful, fet talgoxe ska komma här och försöka sno den!"

"E de uppfattat? För jag är en ÖRN!!!"

Men det kan vara frid och ro också. Här sitter en talgoxe och en bergfink i söyran och hoppas på bättre tider.

Dimma och minusgrader, gulsparven kom i finaste kostymen.

Frid och ro skrev jag. I går stod jag vid fönstret med kameran i hand och tittade efter lämpliga offer för en kökspaparazzo, när plötsligt blixten slog sig ned på balkongräcket tre meter framför mig.

Att korta zoomen så att sparvhöken skulle få plats på sensorn, försöka komma i vinkel - varför sätter dom sig så sällan mitt framför näsan på en? - och sikta, allt utan att skrämma iväg sparvhöken innan man fått några bilder, det är inte det lättaste...

En till fick jag innan höken bestämde sig för att byta pinne,

och begav sig ned till frörören. Jag undrade nästan om det här skulle föreställa någon slags förklädnad, "jag är bara en förrymd nymfparakit".

Men när han vred på huvudet var profilen och blicken inget att missta sig på...

När han satt där och spanade efter alla middagar som fanns där nyss, kom jag osökt att tänka på Hasse & Tages "Fänrik Stål". Det där om majoren som "genom hälsning medelst huvudvridning vred nacken av sig själv och dog".

Efter en stund slappnade han av, och då såg det ut som om han tänkte byta till camodress...

Ja, det var litet om fågelmatning och fågelliv här i Skåne-Alperna.

Vi hörs!