Länge sedan sist

Senaste bloggen från mig kom 16 december 2016 såg jag när jag kollade. Kanske dags att börja på igen? Vi får se, här kommer i alla fall en efter styvt ett och ett halvt år.

Våran hund Amba och jag får en morgonpromenad varje dag före frukost. Frukost utan tidning går ju inte, och här i Skåne-alpernas bokskogsdjungel har vi en bit till brevlådan. Det blir en knapp kilometer när vi gått tur och retur. I går när vi kom tillbaka hem hade solen gått i moln och det var blåsigt, nästan kallt efter värmen vi vant oss vid. Trots det höll några humlor på i kungsljusen vid huset. Jag tyckte att de såg ovanligt färgrika ut, så jag hämtade kameran.

Att fotografera makro i dåligt ljus och blåst är en utmaning, och efter några misslyckade suddförsök åkte motljusskyddet av, interna blixten upp och manuell inställning inkopplad. Jag hann bara med några få bilder innan humledamerna fick nog av paparazzo och drog vidare. Inte tillräckligt mycket humla i bild för identifiering, men jag drog slutsatsen att det var vanliga hushumlor, ganska ”nya” och därför inte blekta av allt solljus som öser ned dagligen.

De var betydligt större än åkerhumlan på nästa två bilder, och inte bruna på rumpan utan grå.

Hushumlorna var ute och samlade mat till sina larver hemma i boet. Senare på dagen var en stor samling hussnylthumlor igång i solskenet.  Dessa snyltar på hushumlorna, som namnet säger. De har inga egna bon och samlar inte föda till sina avkomlingar,  utan snylthushumledrottningen letar upp ett fungerande hushumlebo med larver och arbetare, tar sig in och biter huvudet av hushumledrottningen. Sedan får samhället föda upp hennes avkomlingar i stället för sina egna. Snylthumlor finns för alla våra humlearter, de olika levnadssätten balanserar varandra och båda pollinerar.

I en blåklocka fick jag syn på något svart litet kryp, och tänkte att kanske kan det vara… och visst var det ett annat vildbi (humlor är ju också bin), ett solitärbi som kallas småsovarbi. Förr kallades de klocksovarbi just för deras vana att hålla till i blåklockor. Det var en hona, med pollen på bakkroppens undersida. De tillhör buksamlarna, som fäster pollen där för transport till boet. De håller till i ihåliga växter typ vass och andra med ihålig stam som står kvar efter förra säsongen. De lär vara mycket vältaliga i vasstak.

Efter en stund kom en hane och anslöt sig. Hanen är det undre biet på bilden. Man ser hans bakkropp med två ”krokar” som han använder när han skall sova i en blåklocka, kan hänger upp sig i blombotten som ju oftast är riktad uppåt och tillbringar nätter och mulna dagar där. "Krokarna" syns bäst om man förstorar.

När jag höll på med kameran kom en ”äkta” kålfjäril flygande. Rapsfjäril och rovfjäril brukar oftast bli kallade kålfjäril, de är tämligen lika men mindre i storlek och oftast inte så kraftigt tecknade som kålfjärilen.

En citronfäril dök också upp och kalasade på en borstnejlika. Den får avsluta dagens blogg.

Vi hörs!